torsdag 6 januari 2011

Grunden till min författardröm

Drömmar. Alla har vi drömmar och drömmar är viktiga. Man måste också ha ett mål. Är drömmar och mål samma sak? Ja kanske. Det beror nog på vad det gäller. Jag har en stor dröm som jag burit med mig sedan barnsben, och det är att bli författare. Det är inte bara min dröm, det är också mitt mål.

När jag var liten (runt 8-9 år kanske) satt jag på en orange plastgunga mellan två björkar i vår sommarstuga i Norrland och berättade sagor för mig själv. Högt. Jag minns hur mysigt det var att sitta där och fantisera och berätta. Jag kommer inte ihåg berättelserna, men jag minns den härliga känslan inom mig när jag skapade en värld och befolkade den och lät personerna få liv och att jag lät dem råka ut för olika saker. Det var en lycka för mig, och den där magiska känslan har förföljt mig genom hela livet sedan. Jag försöker återskapa den och minnas den ibland när jag skriver så jag kan komma i rätt stämning och känna glädjen och den pirrande spänningen inom mig när jag skapar.

När jag blev lite äldre så hade vi en barnflicka hemma som passade min lillasyster medan jag gick i skolan och mamma och pappa jobbade. En av dessa barnflickor var fenomenal på att berätta sagor. Hon skrev egna berättelser och ritade till. Det var en stor inspirationskälla för mig och jag försökte härma hennes stil, både vad gällde skrivandet och ritandet. Sedan insåg jag att tecknandet var något jag skulle överlåta till andra, men skrivandet var helt klart min grej. Här hade jag funnit min lott i livet, och det här "kallet" skulle jag följa. Jag "visste" redan då som 9-åring att jag ville skriva böcker.
Jag skrev och övade upp min förmåga, och embryot till det manus som jag har ute hos förlag nu skrev jag faktiskt i barndomen som 11-åring eller så.

Jag minns fortfarande min första bok, den handlade om några prinsessor och en elak kung och jag minns hur omslaget såg ut; en stor blomma som jag ritat i bläck. Dessvärre finns den nog inte kvar nu, men i sommar ska jag upp till mormor och där finns alla saker kvar från min barndom. Förhoppningsvis finns sagan kvar, men mest troligt är att jag kastat den.

Nu dryga 35 år senare sitter jag här och när fortfarande min dröm, men nu har den utvecklats till ett mål. Ett mål som jag SKA uppfylla någon gång.

När insåg ni att ni ville bli författare?

3 kommentarer:

Perny sa...

Jag tror aldrig att jag sagt till mig själv att jag ska bli författare, jag har däremot alltid uttryckt mig konstnärligt på ett eller annat sätt, skrivandet var ett utav dem. Jag började göra serier i mellanstadiet, berättande serier som en saga med bilder till. Från högstadiet har jag skrivit noveller. Jag har varit väldigt splittrad eftersom jag haft så många olika skapande intressen och jag har haft svårt för att bestämma vad jag ska lägga krutet på. Under tiden har alla romaner kommit och gått och tyngt mitt samvete för att jag inte skrivit ner dom. Det är först i vuxen ålder jag bestämt mig för att satsa på just författandet, om jag blir erkänd författare eller inte bryr jag mig inte så mycket om. Jag vill däremot inte att alla mina romaner skall gå till intet utan vill att de ska få leva vidare och läsas av andra. Jag har redan en läsekrets när jag väl skrivit, alla mina förväntansfulla vänner.

Det låter så skönt att redan som liten veta vad man vill och slippa vara kluven och slitas mellan olika så starka intressen och viljor.

Du kommer att klara det här nu, skriv ner och få fram dina inre berättelser.

Katarina sa...

jag ville ägna mig åt skrivandet redan i tidig ålder precis som du, men just då var jag alldeles för självkritisk och kunde inte tänka mig att låta någon läsa det jag skrivit. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli författare, det kändes som en ouppnåelig dröm, så jag försökte inte ens, då.det kom först för ungefär ett halvår sedan, faktiskt och då började jag skriva igen efter att ha gett upp det mer eller mindre sedan flera år tillbaks. Och nu kan jag inte sluta. Med skrivlusten kom också författardrömmarna tilbaks och nu tänker jag verkligen ge det en chans (eller många). Jag skrev berättelser redan i lågstadiet och noveller hela tonårstiden.

Ninas skrivarlya sa...

Perny: Jag har väl aldrig sagt ordet författare förrän nu egentligen. Jag visste bara att jag ville skriva på ett eller annat sätt som barn. NU vet jag att det handlar om att jag vill bli författare. :)

Katarina: Vad kul att du hittat min blogg. :) Ännu roligare är att du hittat din skrivlust igen. Hoppas verkligen att du kommer så långt att du får någonting utgivet! :)