Försöker strukturera upp mitt deckarmanus

Jag gjorde ett försök till att dokument i datorn med "mindmapping", men se det gick inte alls. Ingenting gick som jag ville och jag gav till slut upp försöket. Nu skriver jag för hand istället. En mindmap över mina karaktärer till att börja med, och sedan ska det bli ett slags flödesschema över händelserna. Det är ju ett riktigt pussel att få ihop en deckare, och då krävs det att man håller reda på alla trådarna.

Men nu får jag lämna trådarna till sitt öde för idag och fortsätta att sticka ihop trådarna imorgon till en fin tröja. Eller ett par sockar...? En väst? Äh, whatthehell... Ett deckarmanus ska det bli. Ju!

Go'natt!

Jag kanske inte är så himla knäpp ändå...

Tack för era kommentarer i mitt förra inlägg där jag började tvivla på om jag höll på att bli alldeles splittrad eftersom jag vill skriva på 3 manus samtidigt. Men tydligen så är jag inte helt fel ute ändå visar det sig. Det finns ju fler som skriver på flera manus samtidigt, så om de kan då kan jag också! Jag har inbillat mig att man skriver på ett manus i taget för att hålla fokus, men jag har alltid varit så att jag har skrivit på ett huvudmanus och alltid haft några andra skrivprojekt på sidan om. Projekt som oftast inte lett någonstans, men som kanske kan bli något så småningom? Så jag ska säkert kunna klara av att skriva flera manus samtidigt.

Vad härligt det känns. Ska nog skriva vidare på mitt ungdomsfantasy idag och så ska jag ta och strukturera upp mitt deckarmanus lite bättre så jag kan skriva vidare på det.

Det blir nog en bra skrivdag idag känner jag på mig. :)

Hoppas ni alla får en bra dag också, med eller utan skrivande.

Inspirationsklipp

Det här skriver jag om just nu ... Dans, svepande kjolar, siden, spetsar, krås ...

1 967 ord idag. Ganska bra jobbat tycker jag. (Med tanke på att jag egentligen borde plugga... hrrm...)

Att få leka Gud

Att genom skrivandet få fantisera ihop en egen värld, få befolka den som man vill och (till viss del) styra vad de gör, vad de säger, hur de är... Är inte det att vara Gud så säg?! Det är så härligt men samtidigt lite skrämmande. Jag bestämmer allt om dem och deras öde; hela deras liv utstakas in mitt huvud och förevigas genom mitt knappande på tangentbordet. De bor, lever, äter, älskar, hatar, arbetar och smider planer i ett Word-dokument i min dator. Även om det bara är ord på ett (datoriserat) papper så är de för mig, (och för de som läser) högst levande. När jag skriver och förmedlar deras liv och leverne så är det väldigt fascinerande att de ibland kan ta så mycket plats och helt stöka om det jag hade planerat för dem. De lever sina egna liv, de ändrar händelserna, en person kanske försvinner, en annan kommer in. Karaktärerna styr mig istället för tvärtom.

Ibland är jag inte Gud, jag är bara en marionett.

Musiken flödar och orden strömmar ur mig

Det går bara inte att misslyckas att skriva när jag hör den här underbara musiken:

Jag fick ju tips av er i ett tidigare inlägg där jag var så bedrövad över att inte kunna komma vidare i skrivandet, att jag fastnade redan i inledningen, och ni sade att ni skriver med musik i bakgrunden. Jag har aldrig haft musik på i bakgrunden, för jag tycker det har stört mig, jag vill ha helt tyst, men nu tänkte jag testa, och se. Det flödade på direkt. Nu ska jag fortsätta lyssna på barockmusik och komma i rätt 1700-talsstämning för skrivandet.

Grunden till min författardröm

Drömmar. Alla har vi drömmar och drömmar är viktiga. Man måste också ha ett mål. Är drömmar och mål samma sak? Ja kanske. Det beror nog på vad det gäller. Jag har en stor dröm som jag burit med mig sedan barnsben, och det är att bli författare. Det är inte bara min dröm, det är också mitt mål.

När jag var liten (runt 8-9 år kanske) satt jag på en orange plastgunga mellan två björkar i vår sommarstuga i Norrland och berättade sagor för mig själv. Högt. Jag minns hur mysigt det var att sitta där och fantisera och berätta. Jag kommer inte ihåg berättelserna, men jag minns den härliga känslan inom mig när jag skapade en värld och befolkade den och lät personerna få liv och att jag lät dem råka ut för olika saker. Det var en lycka för mig, och den där magiska känslan har förföljt mig genom hela livet sedan. Jag försöker återskapa den och minnas den ibland när jag skriver så jag kan komma i rätt stämning och känna glädjen och den pirrande spänningen inom mig när jag skapar.

När jag blev lite äldre så hade vi en barnflicka hemma som passade min lillasyster medan jag gick i skolan och mamma och pappa jobbade. En av dessa barnflickor var fenomenal på att berätta sagor. Hon skrev egna berättelser och ritade till. Det var en stor inspirationskälla för mig och jag försökte härma hennes stil, både vad gällde skrivandet och ritandet. Sedan insåg jag att tecknandet var något jag skulle överlåta till andra, men skrivandet var helt klart min grej. Här hade jag funnit min lott i livet, och det här "kallet" skulle jag följa. Jag "visste" redan då som 9-åring att jag ville skriva böcker.

Jag skrev och övade upp min förmåga, och embryot till det manus som jag har ute hos förlag nu skrev jag faktiskt i barndomen som 11-åring eller så.

Jag minns fortfarande min första bok, den handlade om några prinsessor och en elak kung och jag minns hur omslaget såg ut; en stor blomma som jag ritat i bläck. Dessvärre finns den nog inte kvar nu, men i sommar ska jag upp till mormor och där finns alla saker kvar från min barndom. Förhoppningsvis finns sagan kvar, men mest troligt är att jag kastat den.

Nu dryga 35 år senare sitter jag här och när fortfarande min dröm, men nu har den utvecklats till ett mål. Ett mål som jag SKA uppfylla någon gång.

När insåg ni att ni ville bli författare?

Karaktärer som inte visar sig

Ibland är det bara så ohyggligt svårt att hitta på en karaktär. Varför är det så? Är det något/någon som vill säga mig något genom detta? Att han/hon inte vill visa sig fullt ut för mig, betyder det att han/hon inte vill bli nedtecknad? Varför det? Många frågor blir det och jag hittar inget riktigt svar.

Jag tänkte börja med min Semictävlings-novell och handlingen har jag helt klar för mig, men inte min huvudkaraktär. Det är en hon, så mycket vet jag, men inget mer. Hon vill inte avslöja sitt namn och hon vill inte visa hur hon ser ut, hur hon tänker osv. Vill hon inte vara med i den här novellen? Troligen inte. En som däremot syns tydligt är en karaktär som jag har i ett deckarprojekt som jag testskriver. Det känns som hon vill vara med i den här novellen också, men det kommer att kännas lite konstigt att hon ska vara med där också. Å andra sidan så kan det bli ett naturligt avstamp genom att introducera henne i den här novellen och sedan gå vidare till en roman.

Jag ska fundera lite till på hur jag ska göra.

Hur hade ni tänkt/gjort när en karaktär som ni inte alls tänkt er ha med dyker upp och vill vara med i ett helt annat skrivprojekt än ni tänkt er?

Popcorn, popcorn...

Annelie och Malin har pratat om sina inre popcornmaskiner som poppar fram nya idéer hela tiden. Jag har alltid varit så extremt avundsjuk på alla dessa kreativa människor som får idéer hela tiden. Själv orkar man knappt tänka en redig tanke ens... Men nu har min popcornmaskin kommit igång också och jag har fått ett par nya idéer. En del jättebra, men framför allt en idé som jag måste suga på ett tag innan jag vågar ens prata om det. Det handlar om en slags antologi kan man väl säga, men mer kommer att komma så småningom. Den bara kom till mig igår och idag har jag gått och klurat på den. Ska (när jag vågar och har tid) höra av mig till förlag för att se om det över huvud taget finns något intresse för den här antologin, annars kan jag lägga ner idén.

Sedan ska jag:

• Ta tag i mina bilderboksmanus och skicka in dem
• Skriva mitt bidrag till Semics tävling
• Fortsätta skicka min roman till nya förlag (väntar ännu på sista refuseringen...)
• Fortsätta skriva på min andra roman
• Fortsätta skriva på min ungdomsbok
• Ta en lärarexamen i vår/sommar
• Försöka ha ett liv...

Just ja, sedan har jag ju en familj med två barn att ta hand om också!

Så visst har jag det jag gör...

Tisdagsfunderingar

Sitter och funderar på mitt barnboksmanus nr 2, och försöker googla fram om det finns någon barnbok som är samma som den jag har i huvudet. Än så länge hittar jag inget men jag får leta vidare lite till innan jag vågar mig på att skriva ner den.

Snart ska jag redigera min första barnbok och börja leta förlag och skriva följebrev. Samtidigt väntar jag med bävan på sista refuseringen från mitt favvoförlag... Nu har det gått 2,5 månad. Snälla, ring! Nu!

Och nu...

... jobba som bara den. Måste in med en uppgift idag. Gulp! Men jag är snart klar med den så det är nog inga större problem.

Efter det kanske jag unnar mig lite manusskrivande. Måste ju börja få ner nya barnboksmanuset i synopsform i alla fall. Är så avundsjuk på Martina Haag som är på Teneriffa och sitter och skriver. Nej jag menar, jag är inte alls avundsjuk. Inte. Alls.

Skrivarflow

Sitter och skriver på skräckisen och himmel vilket flow jag fick till. Nu satt jag verkligen och koncentrerade mig på att inte gå tillbaka och ändra och peta i stavfel och sånt, så jag förstör flödet. Det gick ganska bra.

Har skrivit dryga 1600 ord på 1,5 timme! Jisses.

Nu blir det chips och Beck på tv.

Because I'm worth it.

Bara 359 ord idag

Har haft en massa annat pyssel för mig så det blev inte så mycket skrivande idag på min skräckis. Det börjar redan bli lite pulshöjande i den... ;) Kul!

Om konsten att bara skriva på

När man skriver sitt råmanus så ska man bara sitta och skriva på. Skriva, skriva, skriva. Gå inte tillbaka och ändra och pilla utan det ska göras sedan, annars förstörs flödet och inspirationen hakar upp sig lite.

Häpp! Där har vi ett problem hos mig. Jag är perfektionist ut i fingerspetsarna och jag har svårt att se de där vågiga röda strecken under felstavade ord på skärmen utan att känna att jag måste åtgärda dem direkt. Jag måste alltså direkt gå tillbaka och ändra orden. Ibland är jag så petig att jag måste läsa om ett stycke i taget för att direkt åtgärda om jag ser att jag skrivit fel eller att något inte stämmer. Bra kanhända, men samtidigt så blir det så att jag har svårt att komma någon vart. Jag brukar ofta skriva ut råmanuset och redigera under tiden jag skriver. Detta för att jag vill ha ett bra manus att jobba med under tiden, så om jag behöver gå tillbaka så vill jag se hur saker och ting hängde ihop egentligen och vad hette den personen och vad var det för årstid och så vidare.

Synops?! Hrrm... Jag lär mig. Till mitt manus "Prövningar" så hade jag inget synops. Jag hade bara ett papper där jag kluddade ner anteckningar varvat med historiska fakta. Passar dåligt ihop med perfektionisten i mig va´? Men hey, det var ju min första bok, what did you expect?Rom byggdes inte på en dag. Numera har jag förstått vikten av struktur och - faktiskt - ett synops.

Hittade ett kul tips här på hur man ska skriva ett synops. Diana Gabaldon använder sig av "the comic book method", dvs att skriva synopset som en "serie", med olika "rutor". Hm. Spännande tanke. Kanske jag ska testa det någon gång.

Jag skriver en barnbok...

Nåja, försöker i alla fall. Jag brukade berätta en saga för min dotter när hon var liten, och hon älskade den. Nu ska jag ge mig på att försöka skriva ner den och se om den håller för att skicka in till förlag. Det är verkligen spännande eftersom jag inte kan så mycket om barnböcker och måste börja leta upp nya förlag och lite sådant smått och gott.

Men det är ett angenämt problem. Jag vet att jag inte kommer att få mitt manus utgivet (det som ligger hos två förlag just nu), så nu ska jag försöka fokusera på något annat. Bland annat det här barnboksprojektet. Ska bli jättespännande!

Skrivlusten vaknat igen!

Har fått skrivlust igen, men inte för mitt 1920-tals manus. Nej nu ger jag mig in i ett manus som jag faktiskt hade skrivit 73 sidor på, men totalstoppade på eftersom jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Nu har jag funderat ut en lite annan vändning på storyn och fantasin triggas igång igen. SKÖNT! Jag har läst igenom manuset lite och inser att en del behöver ändras, men inte så mycket som jag först hade trott.

I'm (förhoppningsvis) back om track!

Skrivlös

Har tappat allt vad inspiration heter vad gäller skrivandet. Allt! Todos! Everything! Tout! Läser i flera av mina favvobloggar att de skriver för fulla muggar och har huvudet fullt av berättelser som bara vill ut. För mig är det tomt i huvudet. Jag har ingenting där som vill ut. Inte ett endaste ord vill komma ut och hamna i datorns dokument. Jag började på mitt 1920-talsdrama men det känns för tråkigt. Skrev ett synops till ett annat manus... men det känns också för tråkigt. Ingen vill ju läsa så varför ska jag bry mig? Så känns det just nu. Blä vad tungt. Jag vill också känna det där "flow-et" då allt bara flyter på och det känns kul. Det kommer förhoppningsvis när allt lugnat ner sig med mammas begravning och allt. Förhoppningsvis är det psyket som spelar mig ett spratt här, och att allt kommer så småningom.

Men jag vill ju skriva NU!

Inspiration

Har suttit och tittat på en helt underbar videofilm som jag lånat på biblioteket för att få lite inspiration till mitt skrivprojekt. Det är verkligen helt otroligt hur Stockholm under bara några årtionden förvandlades från en småstad i Europas utkanter till en växande storstad. Väldigt fascinerande också att se hur det såg ut t ex på dagens Sveavägen för nästan hundra år sedan... Då var det små dragiga träkåkar och smala kullerstensgator med hästdroskor som dominerade till skillnad från dagens betonghus och fyrfiliga vägar med en helt hysterisk trafik.

Så roligt att skriva!

Jisses vad kul det är att få skriva igen. Har verkligen längtat efter det. Att få berätta en fantastiskt historia som finns i mitt huvud och pockar på att få bli berättad, det är lyx. Jag inser det nu. Tänk att få vara författare på heltid, det är min dröm och mitt mål (liksom alla andra författarwannabes ;) ) Jag verkligen längtar efter att få sätta mig vid datorn och skriva, skriva, skriva... Så nu ska jag skriva några rader innan middagen...

2766 ord...

... and counting. Nu är jag på "G". Men vad det tar tid att kolla upp fakta! Min handling utspelar sig 1921, och man kan tro att det finns mycket information om det året, men dessvärre inte. Inte alltför mycket i alla fall. Men jag får leta vidare. Tror att det blir ny vända till biblan snart, och Stadsmuseet och historiska museet ska snart få besök. Dessutom har jag mailat olika ställen för att få lite mer information. Ah... det här livet som författare skulle jag kunna vänja mig vid. Lätt.

Tips för följebrevet

Jaha, här kommer lite mer tips om följebrevet... För mig är det lite sent just nu, men det lär säkert bli en vända till på nya förlag så tipsen kommer nog att komma väl till pass nästa gång. :)