När man skriver sitt råmanus så ska man bara sitta och skriva på. Skriva, skriva, skriva. Gå inte tillbaka och ändra och pilla utan det ska göras sedan, annars förstörs flödet och inspirationen hakar upp sig lite.
Häpp! Där har vi ett problem hos mig. Jag är perfektionist ut i fingerspetsarna och jag har svårt att se de där vågiga röda strecken under felstavade ord på skärmen utan att känna att jag måste åtgärda dem direkt. Jag måste alltså direkt gå tillbaka och ändra orden. Ibland är jag så petig att jag måste läsa om ett stycke i taget för att direkt åtgärda om jag ser att jag skrivit fel eller att något inte stämmer. Bra kanhända, men samtidigt så blir det så att jag har svårt att komma någon vart. Jag brukar ofta skriva ut råmanuset och redigera under tiden jag skriver. Detta för att jag vill ha ett bra manus att jobba med under tiden, så om jag behöver gå tillbaka så vill jag se hur saker och ting hängde ihop egentligen och vad hette den personen och vad var det för årstid och så vidare.
Synops?! Hrrm... Jag lär mig. Till mitt manus "Prövningar" så hade jag inget synops. Jag hade bara ett papper där jag kluddade ner anteckningar varvat med historiska fakta. Passar dåligt ihop med perfektionisten i mig va´? Men hey, det var ju min första bok, what did you expect?Rom byggdes inte på en dag. Numera har jag förstått vikten av struktur och - faktiskt - ett synops.
Hittade ett kul tips här på hur man ska skriva ett synops. Diana Gabaldon använder sig av "the comic book method", dvs att skriva synopset som en "serie", med olika "rutor". Hm. Spännande tanke. Kanske jag ska testa det någon gång.
