Apropå min fars död så kommer tankarna tillbaka på hur i allsin dar vissa läkare kan över huvud taget få vara läkare, och dessutom fortsätta vara läkare. Trots att de vet att de har orsakat patienter lidande i onödan.
Min far fick lida mycket på slutet. Han hade grav hjärtsvikt som de uppenbarligen hade svårt att få bukt med. Sade de ja. Men han var väl gammal och skröplig och inte värd att satsa några extra kronor på, så de gav honom minimalt med medicin och skickade hem honom. Hem till ensamheten där han inte kunde klara sig själv. Hans kropp bröts ner mer och mer och han åkte flera gånger till Hälsocentralen och försökte få hjälp. Ett par gånger blev han inlagd på deras "akutavdelning" där man kan ligga kvar ett par dygn för lite extra hjälp. Men vad hände där? Ingenting. De bara gav honom lite extra tabletter istället för att ge honom en välbehövlig skjuts med intravenösa läkemedel för att få ut den överflödiga vätskan. Jag försökte påpeka detta flera gånger, men blev aldrig lyssnad på. Jag förde fram förslag på olika potenta läkemedel som man kan ge vid grav hjärtsvikt, men jag bara viftades bort. Var jag en för besvärlig anhörig? Anhöriga ska inte komma och ställa krav uppenbarligen, då blir man bortmotad och bortsjasad som en liten unge.
Men idag, med den undermåliga vård som är så måste man helt enkelt ha anhöriga som vet lite och som kan leta reda på ens rättigheter och ställa krav. Om vi inte hade kämpat för pappa så hade han dött i hemmet bara efter någon dag. Plågad och med ångest. Nu fick han dö lugnt och smärtfritt.
Den här klåparen till läkare på hälsocentralen kommer vi att anmäla när orken finns. Han var så dryg i sitt sätt och lyssnade inte alls på mig utan bara pratade över mitt huvud och avbröt mig när jag försökte säga något. Han påstod att pappa var som tidigare och han inte kunde göra så mycket mer. Vilket kvalificerat skitsnack!
*Han måste väl ha sett att pappa inte orkade prata; han väste och stånkade fram orden.
*Han måste ha sett att pappa var svullen från tårna upp till ljumskarna.
*Han har ramlat i hemmet för han har ingen ork längre.
Gör man inget då? Uppenbarligen inte. Vad krävs för att få rätt vård? Jag har inget svar.
Vi fick verkligen kämpa för att få honom till sjukhus. Jag sade till läkaren att man borde väl skicka in honom, men den där ärkeknölen påstår att det inte var någon idé, för det finns inga platser där för honom och de kommer bara skicka hem honom! Vad är det för dumheter?! Kommer han in till akuten i det skick han var så är det väl självklart att han får hjälp. Direkt. Det fick han också. Hjälp. Direkt. Tyvärr fick pappa aldrig komma hem mer, men det viktigaste var att han fick hjälp. Direkt. Något som den där åsnan påstod att han inte skulle få. Tur att man inte lyssnar på dumhuvuden utan agerar efter eget hjärta och hjärna.
Dagen efter pappa kommit till Östersund ringer läkaren upp mig igen och säger: "jag vet att det här låter som en efterhandskonstruktion, men jag hade faktiskt tänkt att skicka in honom." Jo tjena! Det tror jag inte en sekund på! Han påstod att han pratat med en distriktsköterska som hade tyckt att han var i samma skick som sist hon sett honom och då gick läkaren enbart på hennes utsaga och skickade hem honom istället för till Östersund, fast han egentligen hade tänkt det först. Också ren och skär "bullshit". Han har väl för höge Farao ett eget ansvar att bedöma patienten han ser framför sig! Men visst, det är väl enkelt att bara skylla ifrån sig på sköterskan (som i och för sig också hade en märklig attityd när hon påstår att han inte är sämre trots att han är det) och sedan tro att man kommer undan med det. No way. Han ska anmälas så det visslar om det. Förmodligen händer ingenting, men det går i alla fall fram signaler att det här inte har gått rätt till. Kanske får han sig en tankeställare också. Kan man hoppas ...
Är det en sådan här vård vi vill ha i Sverige? Gamla, sjuka människor som har jobbat hela sitt liv och betalat skatt för att kunna få hjälp när de behöver den, de får ingen hjälp! De anses förbrukade, onödiga, besvärliga, passerat bäst-före-datum ... De ges en undermålig vård och man hoppas att de ska dö i förtid så slipper man besväret med dessa skröpel som bara tar upp onödig tid och pengar.
Är det så här vi vill ha det?!
Tack gode Gud för änglarna på Östersunds sjukhus! De såg till att ge honom ett värdigt slut.
