Jag har just läst ut två böcker som faktiskt är viktiga att läsa. Det viktiga med de här böckerna är att de behandlar två händelser i vår historia som vi aldrig får glömma. Tatiana de Rosnays bok
Sarahs nyckel handlar om judeförföljelsen under andra världskriget och Kathryn Stocketts
Niceville om de svarta hembiträdenas förhållanden i USA under 60-talet.
Under min tid som sjuksköterska mötte jag många olika människor och några av dessa lämnar mig aldrig. Jag minns en äldre judisk kvinna som jag vårdade som berättade att hela hennes familj utrotades under andra världskriget. Det blev så extra påtagligt när jag såg hennes intatuerade nummer på ena underarmen som hon såg till att dölja så gott hon kunde. Hon skämdes så för det numret... Jag har även vårdat fler personer där jag sett deras nummer på armarna, men som inte sagt något om sig själva och jag har inte frågat heller. Det har bara gjort ont i hjärtat när jag sett deras nummer och kan inte förstå hur man kan leva vidare med dessa minnen, särskilt när hela familjen blivit dödade.
En annan kvinna träffade jag på när jag arbetade inom hemsjukvården. Hon var en otroligt fascinerade människa. Hon var då över 100 år. Hon var utbildad barnläkare från sitt hemland, och hon berättade om hur svårt det var att arbeta som kvinnlig, judisk läkare under Hitlers styre i 40-talets Tyskland. Hon flydde till Sverige och fick arbeta här istället. Även hon förlorade sin familj till Hitler och hans anhängare...
Dessa människors berättelser får aldrig glömmas bort för de hände faktiskt, trots att det finns de som hävdar motsatsen. Vi får aldrig glömma bort grymheterna under andra världskriget, trots att det börjar vara så pass länge sedan nu så det inte finns så många överlevande som kan berätta.
Vi får heller inte blunda för raskriget som pågår runt om i världen. Inte bara i
USA, utan det finns så mycket smygrasism i de svenska stugorna som vi aldrig får låta bli att se och synliggöra.
You is kind
You is smart
You is important
/Aibileen
3 kommentarer:
Något av det viktigaste i just Sarahs nyckel är just den razzia som hon berättar om där, den i Paris där den franska polisen hämtade alla judarna. Att de dessutom tog kvinnor och barn även om nazisterna bara bett om männen och sedan lät barnen ensamma svälta ihjäl. Att detta sedan systats ner, lagts locket på. Vi läste denna bok i vår cirkel och en av tjejernas man är mycket intresserad av just andra världskriget men han hade aldrig hört om just denna razzia, men när man söker på den så kan man hitta skrifter. Den är dock väldigt nedtystad.
De bitarna i boken som handlar om Sarah och hennes nyckel är det som är mest gripande, det som fick oss att älska boken, när de bitarna tog slut tappade vi dock intresset för boken för det andra kändes ganska trivialt i jämförelse med bitarna med Sarah.
Perny: Jag hade inte heller hört talas om Vel' d'Hiv innan jag läste Sarahs nyckel, och jag blev verkligen omskakad av det som hände där. Så fruktansvärt grymt.
Håller med om att det är bitarna om Sarah som är bra, det övriga kändes halvtrist. Att Sarahs öde skulle vara sammanflätat med Julias familj, det är lite VÄL otroligt i mina ögon.
Har inte läst Sarahs nyckel. Dock har jag kommit i närkontakt med färskare krigsförbrytelser och folkmord. Blev ytligt bekant med en kvinna från Bosnien, och hon berättade om sin första man och dotters far, som hon varit tvungen att identifiera från fynden i en massgrav. Oerhört omskakande och så fruktansvärt verkligt när en person, i förbifarten när jag frågade om pappan, berättar om denna verklighet som för oss är ogripbar.
Niceville har jag läst. Bra bok. Funderar på att se filmen då jag gillar flera av skådespelarna!
Kram o klonk!
Skicka en kommentar