lördag 21 april 2012

Den där känslan...

När man under en bråkdels sekund känner att "jag borde ringa mamma" för att sen komma på att hon är död sedan lite drygt 1,5 år...

6 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag känner igen den.

Karina författar sa...

Usch, måste vara jättejobbigt. Hoppas du har andra i närheten att vända dig till. Nu är mamma alltid mamma, men ändå... kram!

nillas liv på pinnen sa...

Känner också igen.

Och i åratal efter min mammas död drömde jag att jag for runt och letade efter henne...

Ninas skrivarlya sa...

Åsa: Det är en hemsk känsla... :(

Karina: Jodå, jag har min familj och min syster som tur är.
Kram

Nilla: Fy vilken jobbig dröm. :( Det har jag sluppit i alla fall.

Anneli sa...

Det måste kännas väldigt jobbigt och sorgligt. Kram!

Maria Engelwinge sa...

Jag känner samma med min mormor. Ofta vill jag scrappa ett kort till henne för jag vet att hon skulle bli så glad. Och så kommer jag på att hon är borta...
Puss fina, goa du!