Denna förlamande trötthet

Jag är verkligen så trött så jag inte vet vad jag ska göra. Jag har dragits med min förkylning nu i 2 månader och nu är det dags att kontakta läkaren för en koll. Har en vän som har samma som jag och han har fått veta att det är TWAR. Brr... det låter läskigt med TWAR! Nå, vi får väl se. Jag är i alla fall så trött så jag somnar på soffan utan problem och kan sova i fler timmar trots att sonen leker bredvid mig. Jag som annars är så lättväckt...

Jag har dessutom haft ett par jobbiga dagar med saknad och det tröttar också ut mig. Jag saknar mamma och pappa så det gör fysiskt ont i mig. Saknaden klöser och river i mig, och jag blir så bitter och ledsen över varför det skulle bli så här. Varför fick inte mina barn uppleva mer av sin mormor och morfar? Särskilt sonen... Han minns inte mycket av dem nu, och han kommer ju glömma mer och mer tyvärr. Det gör så ont i mig.

Dessutom är det mycket med jobbet. Massor att göra, och flera elever som inte mår så bra. Dessutom är det tjafs mellan kollegor som förstås påverkar även mitt jobb negativt. Jobbigt är det, och jag längtar som en tok till sommarlovet. Hur jag ska orka göra något annat än bara ligga i solstolen hela sommaren, det förstår jag inte just nu.

Nåja, jag försöker se framåt och se saker positivt, men ibland är det lite svårare. Jag kämpar på.