Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Handling (kopierad från adlibris.se):
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa,härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

Mitt omdöme:
Det här är en bok som grep tag i mig. Det är en dotters berättelse om en älskad far som gjorde vad han kunde för att hans prinsessa till dotter skulle få ett bra liv trots alla odds som pekade emot dem. Det är så naket, så öppet och så skört, och samtidigt så vackert. Äkta kärlek. Men allt eftersom tiden går så försvinner fadern i ett allt grövre missbruk och Åsa distanserar sig från honom. Hon återupptar kontakten med honom igen då hon själv får barn, och hans missbruk minskar.

På slutet så grät jag som ett barn och stora tårar rullade ner för mina kinder. Jag blev så påmind om min egen fars bortgång och hans liv som inte alltid var så lätt, även om han också älskade mig, min syster och våra barn mer än livet självt. Jag blev så bryskt  påmind om att han inte finns, och att jag inte sade till honom att jag älskade honom. Nu är det för sent, men jag tror han visste ändå. Mina känslor rördes alltså upp väldigt mycket av den här boken, och fick mig faktiskt att må sk*t ett par dagar för att jag inte sade till pappa hur mycket han betydde för mig trots allt (av olika anledningar hade vi en bitvis tuff uppväxt, men lika bra att förtydliga att det inte fanns med varken alkohol, droger eller våld i bilden). Nu börjar jag förlika mig med tanken att han trots allt visste genom andra handlingar än ord att jag uppskattade honom. Det är ju det som är det härliga med böcker, de kan slå an på strängar som man minst av allt väntar sig när man börjar läsa dem.

Den här boken är verkligen bra och jag rekommenderar den varmt. Det enda negativa med den är allt  politiskt prat i boken. Båda föräldrarna håller kommunismen nära sina hjärtan, och politiken har en stor del i Åsas uppväxt. Tyvärr blir det lite trist att läsa när man diskuterar kommunismen lite för ofta (enligt mig). Förutom det så är det en lysande, varm och tragisk bok. Läs!

Betyg: 4 av 5