söndag 15 april 2012

Spanien i mitt hjärta

Spanien har alltid och kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Min familj hade ju hus i södra Spanien och där tillbringade vi somrarna och jularna från det jag var 14 år. På somrarna åkte vi ner i början  på juni och kom hem i mitten på augusti. Mamma var lärare, och sommarloven var då 10 veckor långa, vilket innebar att vi spenderade 10 veckor i Spanien på sommaren. Vilken ofattbar lyx egentligen, och vi fick försaka en del här hemma i Sverige för att kunna få njuta av somrarna och julloven därnere. Vi hade till exempel ingen video, vi köpte inte mycket nya möbler och sådant, pappa hade ett extrajobb på sidan av och mamma bakade allt bröd själv. Allt för att spara pengar. Dock fick vi barn alltid mycket julklappar och födelsedagspresenter och så, så vi kände väl egentligen inte att vi försakade något själva. Det var mer föräldrarna som inte unnade sig något extra.

Känslan när vi flög över bergen och såg Medelhavet genom flygplansfönstret var obetalbar. Jag har nu inte varit i södra Spanien på 10 år, och snart börjar det bli dags att åka dit igen. Det blev jag verkligen varse nu när vi var på Lanzarote, och allt det spanska sköljde över mig. Språket, musiken, maten... Allt det som slår an på strängar i mitt inre och får mig att må bra. Jag vill tillbaka till Spanien för jag vill visa min familj allt det som betyder något för mig, även om vi inte har huset kvar längre. Vi fick sälja det pga mammas problem med knäna som gjorde att hon inte klarade av det backiga området där vi bodde, och den dagen jag lämnade huset för sista gången var riktigt hemsk.

Jag har alltid sagt att när jag blir pensionär så ska jag flytta till Spanien och bo där under vinterhalvåret så jag slipper kylan i Sverige. Men senaste året har jag känt mer och mer att jag vill bo ett år i Spanien tillsammans med familjen. Ett problem är bara att dottern inte kan träffa sin pappa så ofta som hon vill om hon nu skulle välja att följa med (eller om hon nu skulle välja att stanna så blir det jag som inte få träffa henne så ofta som jag vill). Men det största problemet är förstås arbete. Vad ska man syssla med under tiden så man får någon inkomst att leva av? Helst vill jag ha ett arbete som man kan sköta via datorn, och visst finns det distanslärarjobb som går att sköta helt och hållet via datorn. Jag vill ju helst kunna styra mina tider själv just med tanke på barnen, och ett sådant jobb skulle vara bra av den anledningen. Sen ska ju maken ha jobb också, och han jobbar med IT så han kan sköta mycket via datorn han med. Ja, vi får se om det bara blir en dröm eller om det går att förverkliga.

Åh vad jag vill bo i mitt älskade, älskade Spanien nu...

Ni som har bott utomlands, har ni några tips på vad man kan göra? Vad jobbade ni med?

6 kommentarer:

Kati sa...

Jag bodde i Italien i 4 år och jobbade i en av alla de oräkneliga modebutiker som finns, vilket jag älskade! Dessutom var det ett annat arbetslivsklimat där, mycket var annorlunda vilket var intressant. Jag brukar också tänka att när jag blir pensionär (men dit är det ju ganska långt än) så ska jag flytta tillbaks dit, om inte tidigare, för längtan är fortfarande stark trots att jag varit "hemma" i 1,5 år nu. (Innerst inne ser jag fortfarande Italien som det riktiga Hemma.) Jag tycker definitivt att du ska göra det om du har möjlighet. Man måste bara hitta ett sätt att få det att funka.

Hanna Lans sa...

När jag bodde i New York jobbade jag både som svenskalärare, på tidningsredaktion och drev eget som jurist. Inget på heltid och jag hade inte klarat mig ekonomiskt om jag varit ensamstående. Men är man två kan man alltid pussla!

Hanna Lans sa...

När jag bodde i New York jobbade jag både som svenskalärare, på tidningsredaktion och drev eget som jurist. Inget på heltid och jag hade inte klarat mig ekonomiskt om jag varit ensamstående. Men är man två kan man alltid pussla!

Åsa Hellberg sa...

Vilken dröm. Håll fast vid den:)

Anneli Stålberg sa...

Det är härligt i Spanien och det är en härlig dröm! Jag hoppas att den snart kan gå i uppfyllelse för er.
Kram!

Ninas skrivarlya sa...

Kati: Tack för din berättelse. För mig är Spanien mitt andra hem och kommer alltid att vara det. Fram tills jag blir "panchis", då blir det mitt hem. :) Jag hoppas verkligen att jag får chansen.

Hanna: Ja, det blir väl inom läraryrket man får slå sig fram om jag skulle flytta utomlands, misstänker jag. :)

Åsa: Den kommer alltid att leva inom mig. :)

Anneli: Ja, du vet ju också hur härligt det är där. Jag hoppas också att vi ska hitta ett sätt att nå vår dröm.
Kram