Just nu har jag århundradets skrivkramp och det gör mig förtvivlad. När jag väl har tid att skriva, då går det inte och jag kommer inte vidare. Blä. Jag får väl fundera vidare och se om jag hittar en lösning...
 |
| Hehe... Humor! |
lördag 28 januari 2012
Skrivsugen
Jag är jättesugen på att skriva, men ändå tycks inte fingrarna vilja lyda mig riktigt när jag väl öppnat dokumentet. Jag har storyn i stort klar för mig, men kommer ändå inte vidare. Istället skrev jag en prolog på en annan idé som jag haft länge i huvudet. Det kändes skönt att få ner den på pränt, även om jag kanske inte kommer att jobba med den något mer.
Just nu har jag århundradets skrivkramp och det gör mig förtvivlad. När jag väl har tid att skriva, då går det inte och jag kommer inte vidare. Blä. Jag får väl fundera vidare och se om jag hittar en lösning...
Vad gör ni när ni får skrivkramp?
Just nu har jag århundradets skrivkramp och det gör mig förtvivlad. När jag väl har tid att skriva, då går det inte och jag kommer inte vidare. Blä. Jag får väl fundera vidare och se om jag hittar en lösning...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Jag sitter här och redigerar. Trist som attan, men totalt nödvändigt. Hittar en massa som jag måste skriva om och då känner jag krampen komma smygandes. Tidigare har jag löst skrivkramper med att flödesskriva, vet inte hur jag ska göra nu när jag redigerar, men det kanske går? Ska ändra en massa tempus, sedan ska jag fundera över det här med kramp. Hoppas du har en fin lördag!
Kanske får du skrivkramp för att du just nu har ont om tid att skriva på och det då blir för mycket press? Jag brukar börja skriva på något helt annat ett tag och då brukar det släppa. Hoppas du kommer ur krampen snart!
Jag hade samma problem idag. Kunde bara få ur mig 29 ord. Inte mycket att hänga i granen...
I mitt fall är det oftast självförtroendesvackor som orsakar dem. om det ist är knutet till själva manuset försöker jag fundera ut vad det är som är problemet med det och hur jag ska ändra det. Att tänka om, tänka i nya banor fungerar oftast för mig när jag kört fast. Faktiskt befinner jag mig i en liten kramp just nu men funderar på att helt byta fokus. Jag vet inte om jag är redo att skriva det jag försöker skriva ännu. Eller så får jag bara acceptera att det kommer att ta en evig tid och att orden inte flödar från fingrarna som de brukar. Även ett ord i taget tar en framåt.
Bra fråga. Jag har för närvarande inget svar.
Hanna: Så trist att redigera... Hoppas det löser sig för dig så det inte krampar totalt för dig.
Ha en fortsatt fin helg du med! :)
Andra intryck: Ja, det kan säkert vara så att jag känner att nu när jag har tid så borde jag passa på och då knyter sig allt. Vi får väl se om det blir bättre snart. :)
Stort och smått: Fast 29 ord är bättre än inga alls... :)
Kati: Jag försöker verkligen tänka om för att hitta nya utvägar, men inte ens det hjälper särskilt bra. Inte just nu i alla fall. Vi får se om och när krampen släpper och självförtroendet hittar tillbaka.
Nilla: Du får gärna återkomma om du hittar något bra svar... :D
Jag har inte skrivkramp bara tidskramp : )
Hoppas att du snar hittar orden igen.
Kram!
Tja, jag brukar stirra blankt på pappret/dataskärmen ett tag. Sedan tar jag en kaffe med massor av mjölk och sätter mig ner. Sedan skriver jag upp de där idéerna som jag har hoppandes runt i huvudet. Sedan rättar jag dem. Sedan rättar jag rättelsen. Sedan ska jag bara förtydliga vad jag egentligen menade. Och sedan är jag igång... Kanske kan detta vara något att testa även för dig. Lycka till!
Att skriva något acceptabelt, funkar bara för mig om jag är fokuserad och lugn. Det ska kännas som om jag har all tid i världen att forma mina ord.
När jag har mina skrivstunder, tänker jag igenom vad jag vill säga. Har jag redan börjat skriva så läser jag igenom texten. Upptäcker jämt något som bör ändras och skriver om. Fortsätter så och ändrar där jag vill och helt plötsligt är jag inne i texten igen.
Finns det ingen text går jag igenom vad jag vill säga och sätter mig och manar fram mina karaktärer eller vad jag nu är den springande punkten i berättelsen. Bäst är det för mig att vara helt ensam. Då kan jag för min inre blick se vad som kan hända. Plitar ner något ord här och där och plötsligt har jag en text som jag kan börja med.
Alla är vi ju olika men jag tror att du bör tänka på att inte pressa dig själv. Lycka till!
Åh, skriva ensam... Jag brukar sätta mig på offentlig plats. Typ café eller hotellobby. Helst ett ställe som kan serva mig med kaffe. Och så har jag en tendens att fastna med blicken. Kunde varit ok, om det inte var för att jag oftast fastnar med blicken fäst på någons ansikte. Inte alltid helt populärt...
Jag skriver ändå och skiter i hur det blir, det fixar jag i redigeringen. Det viktiga är att komma igång, sedan löser sig resten (för mig).
Anneli: Hehe... tidskramp... det var ett bra ord! Tack!
Kram
Myra: Tack för tipset. Ska ta till mig det! :)
Barbro: Intressant att ta del av hur du gör. :) Det är nog precis som du säger; jag ska inte pressa mig själv. Då blir det inte bra. Tack för lyckönskningen. :)
Myra: hahaha! Tack för dagens skratt. :) Men att sitta på en offentlig plats kanske är en bra idé, där kan man ju få uppslag och nya idéer. Tack för tipset. :)
Åsa: Vad skönt att du hittat det som funkar för dig. Det är ju det viktigaste. Ingen är den andra lik och då måste man hitta det som funkar för just mig. :)
Du har ju skrivit en hel del redan.
Testa med att gå in vart som helst i den texten , läs högt och börja pilla, gör några små ändringar och sedan tror jag att det släpper.
Åtminstone brukar det gå bra för mig att göra så - för jag har oftast svårt att komma igång även om jag inte har Annelis "tidskramp".
Ett annat tips är - nästa gång du ska avsluta (när du väl är skrivkrampbefriad) - för dagen: Sluta mitt i en mening.
Kram & Lycka till
Ofta (i alla fall i mitt fall) handlar skrivkramp om självförtroendesvacka. Kan ha hur mycket tid som helst, men det går inte. Det vill säga, skriver jag inget kan jag ju inte heller skriva något dåligt. Jag brukar då, och även rekommendera andra, att läsa eller lyssna på någon bok om hur man uppnår sina mål. Lyssnade för någon vecka på Brian Tracys No excuses. Otroligt motiverande!
Jag försöker skriva ändå, men oftast är det en tanke om att det inte kommer bli bra/inte blir precis som jag tänkt mig som gör att jag har skrivkramp.. Självförtroendedipp alltså. Nu ska jag istället redigera mitt manus en sista (?) gång innan den blir utgiven i sommar. Spännande! Men varje mening jag ändrar på gör mig ändå osäker på om det var till det bättre eller sämre. Så jag tror självförtroende spelar stor roll i allt som har med våra manus att göra.
Lycka till och skriv på! En dag kommer flödet igen.
Skicka en kommentar