Vad konstigt det är. Igår skrev jag som en besatt, och även morgonen började bra. Jag skrev kanske runt 1 000 ord innan det plötsligt tog stopp. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tvärnitade så totalt, men det hände i alla fall. Jag tror att det var för att det kom in en person i manuset som verkligen stökade om i mitt inre eftersom jag förstod att han måste vara med, men jag kunde inte förstå i vilket sammanhang och vilken roll han skulle spela. Jag ville först ta bort honom, men det gick han inte med på så han måste stå kvar. En stor del av eftermiddagen gick åt att tänka på honom ... Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska göra med honom, för det ville han inte riktigt tala om själv. Grr... Elak typ!
1 393 ord idag bara. Inte så bara egentligen, men jämfört med gårdagen så känns det inte så mycket.
4 kommentarer:
Snacka om en manlig utmaning:)
Åsa: Hehe. Ja verkligen. Få se om han är mer medgörlig senare. :)
Lite utmaningar måste man ha :)
Tänk att det är så där det är - tvärnit. Tror väl att vi alla haft en sådan där stökkaraktär som rört om det inom oss.
Men man ska nog se det som att man är i skrivprocessen ändå - fast man inte trycker ner några tangenter - det måste bli ordning i huvudet först innan det är dags igen.
Kram & Lycka till
Skicka en kommentar