Maken låg och snarkade större delen av natten, så min sömn blev väldigt fragmentarisk och powernap-liknande. Därmed har jag nu huvudvärk och är så trött så jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag kom på nu på morgonen en dröm som jag hade som var väldigt konstig. Lite bakgrundsinfo: vi hade ett hus i södra Spanien för många år sedan som vi åkte till på skolloven (mamma var lärare), men vi sålde det för 11-12 år sedan eftersom det låg i en brant sluttning och mammas
reumatikerknän pallade inte av att gå uppför den branta backen till byn för att handla.
Nå, här är drömmen. Jag åkte ensam ner till huset i Spanien, och det var strax efter att mamma hade dött. Jag skulle dit och röja undan lite. Senast hon hade varit där var ett halvår innan hon var sjuk. Hon hade till och med lämnat mat framme, och jag tyckte det var så konstigt att det stod brieostar framme som inte ens hade möglat eller förstörts på ett halvår. Jag minns känslan av att det var mörkt och ensamt i huset, och alldeles tyst utanför. Normalt sett så är det alltid liv utanför med hundar som skäller, åsnor som skriar, fåglar, bilar, människor på vinfälten nedanför som skriker till varandra... det är aldrig helt tyst. Förutom nu. Nu var det mörkt och tyst och jag röjde upp efter mamma för sista gången...
Drömtydare någon? Huset sålde vi för länge sedan, men i drömmen hade vi det kvar. Mamma var faktiskt i Spanien ett halvår innan hon dog. Hon hyrde en lägenhet och var där en månad. Hon förstod nog att det var sista gången hon skulle åka dit, för hon hade tagit hem de saker hon brukade lämna därnere hos en väninna så det skulle finnas där mellan varje gång hon kom ner
(lakan, lite kläder och sånt som hon inte ville dra hem varje år).
Här är några bilder från huset. Lite halvtaskiga bilder eftersom vi inte hade digitalkamera på den tiden, så jag har fått fota gamla foton om man säger så. ;)
Vårt hus... åh vad jag kan sakna det ibland. Som nu när jag ser bilder av det...
Bergen och vinfälten rakt framför huset. En utsikt to die for!
2 kommentarer:
Gud vad underbart! Vilket läge, vilken utsikt. Jag förstår att du saknar det...
Helt fantastiska bilder!
Någon drömtydare är jag inte, men min tolkning är - om det nu finns något efter döden - att hon kanske tog adjö och fortsatte vidare till nästa dimension. Ostarna kan kanske betyda att inga minnen blir gamla och förstörda. Vad tror du?
Glad påsk önskar jag dig, min bloggvän!
Kram
Skicka en kommentar