Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag åkte jag en sväng till mammas lägenhet för att vattna blommor och kolla post och sånt. Urtrist att sitta och köra dit själv, men jag hade sett fram emot en sak som skulle trösta mig. Nere i Väsby Centrum finns en chokladbutik som har de godaste chokladpraliner som går att få. Särskilt en lakritsnougatpralin som får mig nästan att börja gråta av lycka när jag äter den för den är så galet god. Dessutom kan man köpa en latte där som också är helt magisk. Gissa hur min själ mår av kombinationen latten och lakritsnougatpralinen... Jag är i himlen. Verkligen.

Så glad i hågen stövlade jag ner till centrumet för att köpa en latte och praliner då jag plötsligt inser; jag har ju inga pengar! Har inte en spänn i plånboken och kontot är tomt också (studielån blir man inte rik på...) Jag blev så bedrövad så jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Jag hade inte druckit någon kaffe på morgonen eftersom jag ville låta smaklökarna suktas ett tag till efter godsakerna i Väsby. Åsså blev det nada av alltihop. Blä.

Det blev en sur hemfärd med begynnande huvudvärk och "kaffedarr" som min salig mor brukade säga när hon var kaffesugen.

Nu sitter jag här med min trista kopp nescafé och surar fortfarande över pralinerna som jag aldrig fick smaka. Så nära, men ändå så långt borta...