måndag 27 februari 2012

Sorg

Idag känner jag verkligen inte för att skriva någonting i bloggen (trots allt skriver jag...). När jag läser igenom min blogglista möts jag av sorg på flera plan. Fina Joanna har så tragiskt förlorat sin bror, och Annelis lilla kanin har också gått vidare. Kanske man inte kan jämföra en kanin med en bror, men i en familj där man varit förskonad från sorgen att förlora en nära anhörig så är ett älskat djurs bortgång en tragisk händelse som river sår i ens inre. Jag minns hur förstörd jag var när min älskade kisse Tarzan dog. Denna sorg går dock inte att mäta sorgen efter mina föräldrar, det är en annan sorts sorg. Även om det också är en tragedi i sig. Sorg är olika för olika personer och så är det, och så måste det få vara.

Den sista tiden har jag fått en svacka och sörjt och gråtit mycket över mina föräldrar, och jag har känt mig förbannad över att de går miste om mina barns uppväxt. Mamma, som var lågstadielärare, skulle ha varit så stolt över min femåring som är häpnadsväckande duktig på matte! Han räknar obehindrat till över hundra, han räknar baklänges från trettio, han kan räkna med addition... Den förmågan har han inte ärvt efter mig i alla fall... Och min pappa, han skulle bara ha varit stolt. Överhuvudtaget. Jag tror dock att de finns någonstans och ser mina barn och är stolta över dem. Jag känner det...

6 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Tack för att du också delar med dig av dina sorger. Allt är lättare tillsammans. Varm kram!

Agneta sa...

Så klart att dina föräldrar är med och ser dina barn. Och de är förmodligen sprickfärdiga av stolthet!
Det är så tråkigt bara att människor ska behöva gå ur tiden alldeles för tidigt.
När min älskade farfar dog vid 96 års ålder kändes det bara bra. Han är saknad förstås, men glädjen över att han fick leva så länge är större.
Men när älskade människor dör i förtid kan man inte känna annat än sorg och ilska. Det är så orättvist och fel!
Men de finns med med oss, på något sätt, det är jag säker på.

malin r a sa...

Hinner inte ofta blogga, läsa och surfa, men ville ge dig en cyberkram och lite pepp och att du ska veta att jag ibland tittar in när det hinns. hejjar ftf på dej som en ny historieromantikförfattare :P

Ninas skrivarlya sa...

Malin: Gulle dig!!! Och tack för att du fortfarande tror på mig. <3

Ninas skrivarlya sa...

Joanna: Ja det är så att delad sorg lättar bördan. Hoppas du är ok mitt i allt...
Kram

Stort och smått: Jag är också övertygad om att de finns med mig, närhelst jag behöver dem. Tyvärr hade jag ju förstås velat ha dem i livet, men man kan ju inte få allt...

Ellinor sa...

Jag hittade din bild när jag sökte på ordet sorg via sökis.se. Tyckte den var så fin så jag lånar den till min blogg är det OK?
Annars tar jag bort den.
Ellinor