torsdag 8 december 2011

Om refuserande förlag, del 2

Diskussionerna tycks fortsätta kring förlag och refuseringar. Tack Malin för länkning. Det är bra att det diskuteras tycker jag och jag spinner gärna vidare, för det här tycker jag är intressant.

Jag är fullt på det klara med att förlagen är överhopade av obeställda manus från mer eller mindre begåvade författaraspiranter (jag vill förstås gärna tro att jag tillhör den första kategorin...), och eftersom en tredjedel av alla svenskar uppenbarligen när en dröm att bli författare så förstår jag att förlagen har häcken full. Jag har full förståelse för att de faktiskt inte har möjlighet att ge personliga kommentarer till alla som skickar in sina verk för bedömning medelst sågning.

Men jag kan å andra sidan tycka att det inte gör ont att slänga in en liten, liten kommentar om vad som är fel så man vet. Jag menar, hur lång tid kan det ta? Jag kan personligen gärna vänta på refuseringen en månad till om jag visste att den skulle medföra något konstruktivt i form av en personlig kommentar från förläggaren, och jag tror att det skulle nog fler göra.

Den här diskussionen har alldeles nyss pågått i många bloggar, och många är vi som tycker att det skulle uppskattas mycket om förlagen kunde kosta på sig en mening som beskriver vad som är fel med manuset. Annars är ju risken att man fortsätter att skicka in samma manus till fler förlag, och man får samma refuseringar om och om igen utan att veta om var bristen ligger. Hade jag fått veta direkt att jag har för långsam inledning, för platta karaktärer, för tråkiga dialoger eller vad det nu vara månde, så skulle jag kunna jobba på det och i ett senare skede skicka in ett bättre manus. Dessutom kan det ju vara så att mitt manus faktiskt inte passar deras profil, och då vore det bra om man kunde få en mening som förklarade just det istället för en tom standardfras. Då vet jag ju att jag inte ska hoppas på just det förlaget i framtiden om jag nu skulle arbeta om manuset. Ja, förlagen skriver "passar inte in i vår utgivning", men det säger mig ingenting. Är det för att det är "fullbokat" i deras utgivning närmsta året eller är det för att manuset är fel? Det vore bra att få veta känner jag, istället för "talk to the hand".
Dessvärre är det ju tyvärr så att vi som författarwannabes får fortsätta dras med dessa standardfraser i mailens inkorg, eftersom det varken finns tid eller ork (eller ens en vilja?) från förlagens sida att hjälpa oss. Det är bara att stålsätta sig och ta refuseringen för vad den är utan att lägga in något mer i de små positiva orden som ändå oftast finns i refuseringarna, (typ "läst med intresse"), resa sig upp på nio, borsta av sig dammet och gå vidare med högt buret huvud. Jag har ändå skrivit en bok, och det är det inte många som klarar av. Det ska jag vara stolt över, och det är jag! Någon gång ska min bok finnas i en bokhylla nära dig. Frågan är bara när, inte om.

Nu är det sängläge som gäller, och imorgon ska jag skriva ett inlägg om min syn på egenutgivning.

6 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Jag har faktiskt föreslagit på Debutantbloggen en gång för några månader sedan att det borde gå att standardisera även mer personliga refuseringar. Precis som du skriver här borde det gå att ha fem-sju standardfraser som man kan plocka runt med från förlagen sida och ändå känner man som inskickare att det gav något mer.

Exempel kan vara:

1. Tempot är för långsamt.
2. Karaktärerna griper inte tag.
3. Handlingen är för trist/förutsägbar.
4. Liknande böcker finns redan.
5. Handlingen/storyn är inte tillräckligt kommersiell.
6. Omfånget är för litet/stort.
7. Deckargenren är mättad för vår del.

osv... Då får man i alla fall en hint. Någon har läst i alla fall tre sidor eller så.

Vore väl rätt bra?

Ser fram emot ditt inlägg om egenutgivning!

Anneli Stålberg sa...

Så är det verkligen. Men tills förlagen förstår att hänga med i allt det nya som händer i branschen och att det är många nya vindar som blåser omkring oss, så är det bara att resa sig upp ännu en gång och kämpa vidare.

Joanna, du har ju en perfekt lösning på problemet. En ganska så okomplicerad sådan dessutom. Hoppas att det finns något förlag som tar till sig din lista.

Kramar till er båda!

Maria Engelwinge sa...

Oj, vad jag missat mycket efter några dagars bloggfrånvaro! Du ska ha en eloge för att du tar upp det här så klokt. Själv sitter jag och morrar irriterat. Tycker det är för jävligt helt enkelt.

Mina tankar gick i samma rikting som Joannas direkt, men dessvärre tror jag att det är som du skriver - viljan att hjälpa till och stötta finns inte där. Förlagen behöver visserligen författaraspiranter, men så länge de dränks i manus tror jag inte de kommer anstränga sig särskilt mycket.

Jag tänker starta en "Dagens kvinna" på min blogg, bloggerskor som jag tycker att fler borde få upp ögonen för och som har vettiga, intressanta saker att säga. Och du kommer vara först ut:).

Stor kram!

Hanna Lans sa...

Jag funderade efter ditt första inlägg, på precis det här. Att det borde gå att standardisera fraserna men att det ändå säger något om manuset. De behöver ju inte sitta och fila på ett långt fint brev till alla som skickar in för det.

Och jag ser precis som joanna mycket fram emot ditt inlägg om egenutgivning!

Ninas skrivarlya sa...

Joanna: Du satte huvudet på spiken här! EXAKT så skulle jag vilja att det var. I den bästa av världar... :)

Anneli: Ja, tyvärr lär vi få vänta på att något nytt ska hända. Förlagsbranschen är väl inte den snabbaste att ta till sig nya grepp... ;)
Kram!

Maria: Vet du, jag satt på tunnelbanan hem från jobbet och läste din kommentar. Jag fick tårar i ögonen av glädje över det du skriver! Du är en underbar människa!<3
Kram

Hanna: Precis, det borde ju inte vara så himla svårt för förlagen. Egentligen...

Ebba Range sa...

Här är det trevligt att vara på din blogg och allt intressant som skrivs om förlagens slappa refuseringar.
Kram