Man måste ju bara älska de där underbara eleverna, även om de ibland är asjobbiga. Idag hände två saker som fick mitt hjärta att svälla och jag gick omkring och log för mig själv restan av dagen.
1) Sista lektionen innan lunch: En av mina tvåor (gymnasietvåor that is...) sade idag att hon kommer att sakna mig när hon åker till sitt hemland över julen. Då blir man varm i hjärtat.
2) Alla elever har slutat för dagen och två av mina treor stod och väntade på ytterligare en kompis. Jag går förbi och då säger en av tjejerna "Du är så gullig, Nina". Jag blir så glad och häpen så jag stannar tvärt och säger att de två tjejerna också är jättegulliga (för det är de). Då ler de och tjejen säger igen "Jag brukar säga till [kompisens namn] att jag tycker att du är så gullig". Då börjar jag nästan gråta av glädje och säger till dem att de där orden gjorde min dag. För det gjorde de verkligen.
Elever... you just gotta love them!
Tänk att så lite behövs för att göra någon glad och lycklig. Jag försöker verkligen stötta mina elever eftersom de flesta av dem har haft problem av olika slag i grundskolan och har ofta ett taskigt självförtroende, men självklart är jag inte mer än människa jag heller och glömmer bort de där små orden som betyder mycket. Men jag är bra ändå på att säga när de jobbat bra, och jag blir så stolt när de klarat av en svår uppgift utan att knota alltför mycket. :) Men jag ska helt klart bli bättre på att berömma alla i min omgivning. Det är en sån liten ansträngning som ger så mycket tillbaka.
Det får bli mitt nyårslöfte för nästa år.
6 kommentarer:
Åh, vilket underbart inlägg! Jag blir alldeles varm om hjärtat jag med! Efter att ha jobbat som lärare i tolv år vet jag precis hur underbara elever är! Vad kul att du så fint nått dem!!!!!
Jag är "elevfri" men gläds ändå när medmänniskor kan dela med sig av sina varma tankar lite så där i förbifarten - det kostar så lite att säga något positivt - roligt att du tar fasta på det - även om jag tror att du sprider mer glädje än du är medveten om:-)
Kram
=)
Ett väldigt bra nyårslöfte tycker jag!
vad gulligt och vilken härlig början på veckan. Folk ägnar allt för lite tid åt att berömma andra och tala om att de uppskattar en, kanske därför blir man ännu mer rörd när det verkligen händer :)
Joanna: Visst är det helt underbart jobb man har ibland?! :)
Ebba: Åh, tack snälla, fina du för dina ord. De värmer så oerhört.
Kram
Nilla: :)
Hanna: Visst är det? Det är dessutom ett löfte som jag tror att jag kan hålla också. :)
The Writeful blog: Du har helt rätt. Tänk så mycket bättre det skulle bli om alla kunde berömma varandra mer?!
Skicka en kommentar