Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med förlagen för jag tycker det är så otroligt spännande ämne.
Joanna skrev i en kommentar i mitt förra inlägg:
Precis som du skriver här borde det gå att ha fem-sju standardfraser som man kan plocka runt med från förlagen sida och ändå känner man som inskickare att det gav något mer.
Exempel kan vara:
1. Tempot är för långsamt.
2. Karaktärerna griper inte tag.
3. Handlingen är för trist/förutsägbar.
4. Liknande böcker finns redan.
5. Handlingen/storyn är inte tillräckligt kommersiell.
6. Omfånget är för litet/stort.
7. Deckargenren är mättad för vår del.
osv...
Exempel kan vara:
1. Tempot är för långsamt.
2. Karaktärerna griper inte tag.
3. Handlingen är för trist/förutsägbar.
4. Liknande böcker finns redan.
5. Handlingen/storyn är inte tillräckligt kommersiell.
6. Omfånget är för litet/stort.
7. Deckargenren är mättad för vår del.
osv...
Det är så "spot on" så jag blir euforisk! Exakt så tänkte jag i mitt huvud, men var för trött för att vidareutveckla det i inlägget. Det kan inte vara så himla svårt att ha dessa meningar att "copy-paste:a" in i refuseringsmailen, eller helt enkelt färdiga mallar i datorn. Tycker förläggaren att tempot är för långsamt: skicka mailmall 1! Är handlingen för trist: skicka mailmall 3, osv.
Men det verkar ju som förlagsvärlden är ett väldigt trögt maskineri som inte så gärna tar till nya grepp för att underlätta för alla oss författarwannabes och - i förlängningen - underlätta för sig själva. Jag vägrar tro att detta kan vara svårt för förlagen att ta till sig, och jag ska banne mig skriva en artikel om det. Frågan är bara var jag ska publicera den...? DN? Expressen? Svenska Dagbladet? (nej, jag lider inte av någon hybris eller så... Inte. Alls.)
PS. Inlägget om egenutgivning kommer...
12 kommentarer:
Jag föredrar DN så att det går att länka till artikeln från bloggen. Expressen och SvD har ju inte den möjligheten trpkigt nog. Och eftersom detta blir en artikel som många bloggare kommer vilja sprida, så kan det nog vara bra att tänka över sådant som länkningar också.
Hanna: Oj! Jag hade egentligen inte tänkt skriva någon artikel, jag skrev det mest på skoj. Men kanske jag ska göra det ändå... Hmm, får klura på den lite. :) Men bra tips där, ska ha det i åtanke OM det blir en artikel. :)
Det här inlägget är verkligen (för att använda en sliten klyscha) huvudet på spiken - mycket bättre än så här blir det inte:-)
Kram
Tycker absolut du har något där. Lika lätt som en enda standardfras, olika beroende på anledning. Så får alla ut något av det :)
Ser nu att man kan länka från vissa artiklar på Expressen. Men Nina, jag tycker verkligen att du ska skriva en sådan här artikel!
Jag tror att alla vi som kommenterar här tycker det är ok om du använder dig av våra funderingar om det behövs. Bara sätt igång! Och du, glöm inte att kontakta tidningen "Skriva" för att få in artikeln där också.
Kul att du håller med mig, för det skulle ju vara busenkelt för fölagen och ändå ge något till oss som kämpat och skrivit - ofta under flera år dessutom...
jag håller faktiskt inte alls med om att det är en särskilt bra idé. Ibland faller ju ett manus på alla punkterna, ibland är det helt enkelt ett fruktansvärt dåligt manus - ska förlagen verkligen skriva det? Om de använder någon av de standardfraserna som ni föreslår här, kommer ju hoppet alltid att fortsätta brinna för de hopplösa. De kommer att tänka "åh, men om jag bara fixar historien lite" precis lika hoppfull som man blir frasen "vi har läst ditt manus med intresse". Dessutom, vad ska man göra av feedbacken? Dina karaktärer är platta - jaha? Det blir inte konstruktivt på något sätt ändå. Jag tycker lektör är det absolut bästa i så fall.
Anna
Jag tänker som Anonym ovan. Håller inte med. Inte heller blir det busenkelt. Ett manus är som en arbetsansökan. De läser inte ens alla och har varken tid, intresse eller vinst av att lägga ned mer energi på refuseringar. Jag tycker att det är imponerande nog att de ens svarar. På arbetsansökningar får man ofta inte ens ett svar, och där läser de mycket mindre än ett helt manus. Hur ska ett förlag hinna läsa 2000 obeställda manus per år när de vill och behöver lägga tiden på de manus som intresserar dem? Dessutom tycker jag som ovan att det inte ger så mycket om de skriver att något är platt. De läser liksom bara fem sidor ändå och kan därmed inte veta.
Hälsningar/Refuserad.
Fast jag tycker att det är bedrövligt att inte alla ansökningar läses heller. Alla som tar sig tid att ansöka om jobb, eller ansöka om att få en bok utgiven, förtjänar respekt. Och ingen är ett hopplöst fall. Jag säger så eftersom jag anser att alla som skickat in ett manus faktiskt tycker att det egna manuset håller.
Jag är en realistisk människa som ibland (ofta) slår över till ren cyniker, men här anser jag faktiskt att man måste respektera alla. Konst är frihet att tolka som man vill. Ett konstverk är dåligt i en människas ögon och det bästa enligt en annan. Konstkritiker har visserligen läst ett antal poäng på högskola, men det är ändå ett subjektivt tyckande då denna alltid utgår från sig själv och sätter detta i perspektiv till konsthistorien.
Vad gäller refuseringar så kan man lika gärna skriva "Tack men nej tack" istället för "passar inte i vår utgivning". Så antingen lägger man in ett sådant kort mail till alla, eller så tar man och skriver en kort personlig mening.
Och jag menar vidare att förlagen faktiskt lever på att människor skickar in sina manus, hade inte folk gjort det så skulle de inte ha något jobb. Respekt för de sökande, fullt ut. Det är min melodi. (Det är också därför jag tänker skicka fina svar till de som söker jobb på min arbetsplats nu. Trots att de är svetsare som söker jobb på en förskola, så anser jag att de ska ha respekt för att de öht har sökt.)
Jag tycker som Hanna att man antingen bara säger, nej, tack eller så ger man en ärlig kort respons på texten! Hyckleri vinner ingen på.
Dessutom tycker jag att det är författarna som skickat in sina manus och som blir antagna som bygger ett förlag underifrån. Utan dem blir snart grunden ganska skakig och då dör allt till slut ut. Det borde vara ett samarbete mellan dem som skriver och förlagen. Alla som skickar in borde bli behandlade med respekt och framför allt ärlighet. Standardrefuseringarna som de ser ut nu, liknar ju mest en nedlåtande klapp på axeln från en överlägsen överhet.
Kram!
Håller absolut med Hanna och Anneli och vill gärna påpeka detta! Utan författarna skulle förlagen inte ha mycket att göra!
Dessutom Hanna, så superfint att du svarar alla som söker jobb hos dig!
Ebba: :) Kram
Perny: Tycker också det är en win-win situation här. :)
Hanna: Jag ska fundera på saken... :)
Joanna: Precis. Lite cred vill man ju ändå ha om man är på rätt spår eller inte. :)
Anonym: De här meningarna var bara exempel på hur förlagen skulle kunna uttrycka sig. om man skulle ha ett asdåligt manus så kan förlagen säkeret hitta på en fras i stil med (som du själv är inne på): "Tack för ditt manus. Vi ser flera saker som behöver förbättras, och vi rekommenderar dig att ta kontakt med en lektör för vidare hjälp". Ja, typ så. Tror du inte att det skulle fungera? :)
Duktiga tjejen: En bra redaktör kan bilda sig en uppfattning redan efter några sidor, och se om manuset håller eller inte, och därmed tror jag att de har möjlighet att säga nej tack om det inte skulle vara bra. Och de skulle även kunna säga att karaktärerna är platta om det skulle vara så. :)
Hanna: Håller med dig om det där med respekt. Människor har lagt ner så himla mycket tid och kärlek på sina manus, då tror jag det skulle vara bra att få veta var bristen ligger. Då skulle jag känna mig sedd och känna att även om jag har ett manus som brister på många punkter så är jag ändå en människa som de respekterar. :)
Anneli: Huvudet på spiken! :)
Joanna: :)
Skicka en kommentar