Jag är på gång!

Har skrivit ett synops nu till mitt 1700-talsmanus och varit på biblan och lånat en massa böcker. Nu ska det bli spännande att skriva om det här. Känns jätteinspirerande och kul.

Nu ska vi på middag hos en vän. Jag är hungrig! :)

Manuset ska ut på vift igen

Nu ska jag skicka manuset till de där 6 nya förlagen. Satt igår och gjorde klart följebreven till de 3 manusbuntarna som ska skickas med post. 3 av förlagen vill ha manuset via mail (HEJA!), så de ska jag skicka lite senare idag. Typ strax...

Så nu återstår ytterligare 3 månaders väntan igen på 6 nya refuseringar. Pessimistiskt? Ja kanske. Fast jag är hellre lite negativ och pessimistisk och blir positivt överraskad än tvärtom. När sedan refuseringarna kommit, då är det nog dags att inse att jag ska låta det här manuset vila lite och istället satsa på ett annat.

Idag blir det en tripp till biblan för lite research till mitt nya manus. Jiihaa!

Tack iPhone

... för att det finns en inspelningsmekanism i telefonen som gör att jag kan spela in mina tankar när de kommer på mig direkt under min promenad till dagis. Har gått och klurat jättemycket på mitt 1700-talsdrama och ska väl börja göra lite research för att kunna skriva det, och när en tanke eller idé dyker upp så måste jag få ner den innan den flyr sin kos. Jag vill bara sätta mig ner och skriva hela vårterminen. När jag nu ska hinna det...? Jag har ju min C-uppsats att se fram emot, plus de andra skoluppgifterna jag har framför mig. Men det är väl bara att sätta igång, lite kan man ju hinna skriva för att komma igång?!. Hejåhå.

Inspirationsbild

Apropå mitt förra inlägg... fina middagar och så... Här är vårt middagsbord på nyårsaftonen. Vitt, silver, löjrom och champagne.

Skulle ha sett Jane Austens Förnuft och Känsla igår kväll, men missade till min stora förtvivlan de första 45 minuterna!! Hur tänkte jag då?! Nåja, jag fick se en del i alla fall. Letade efter den på STVPlay, men där fanns den givetvis inte. Suck! *snyft*

BAROCKar fett

Det finns väl ingen musik som är så härlig som barocken?! Sitter just nu med underbar barockmusik i lurarna och bara njuter. Jag drömmer mig till 1700-talet och blir så sugen på att skriva om det... Klänningarna, musiken, de fantasifulla frisyrerna, lyxen hos de rika och armodet hos de fattiga... DET vill jag skriva om. Har slukat det mesta av Alice Lyttkens av just den enkla anledningen att hon skriver så fascinerande om just 1700-talet. Nu var det visserligen många år sedan jag läste något av henne, men jag minns hur jag blev totalt uppslukad av hennes böcker och kände hur jag bara befann mig just på den där gränden i Stockholm just i detta ögonblicket. Jag önskar så att jag kunde förmedla samma känsla i det jag skriver. Och så sattes min popcornmaskin i huvudet igång igen... ;)

Delar generöst av mig av ett helt fantastiskt stycke musik:

Trötttttttt

Skulle behöva plocka bort julen nu för granen har gjort sitt och barren lossnar bara man tittar på gran-eländet. Men jag orkar inte.

Skulle behöva gå ner och hänga en tvätt. Men jag orkar inte.

Skulle behöva förbereda maten. Men jag orkar inte.

Liv! Ge mig energin åter!

Grattis pappa!

Grattis på födelsedagen pappa. Var du nu än är! Vi saknar dig så enormt.

I onsdags var det precis ett halvår sedan du somnade in med min hand som värmde din kalla och trötta hand, och jag blir nästan varje dag påmind om att du inte finns med oss längre. Små saker bara. Att se din handstil på något, eller se någon som heter John... Det är så tungt så jag vet inte var jag tar vägen snart.

Hälsa till farmor och farfar också från mig.

Söndag 9/1

Leker lite med min nya leksak; vår nya kamera. Vår fina Nikonkamera! Imorgon är det dags att plocka undan resterna av julen. Orkar inte idag eftersom vi varit i mammas lägenhet hela helgen och städat, packat, sorterat, slipat och målat. Det börjar hända något, men ÅH vilken tid det tar. Det är ju så mycket saker där och vi har redan fyllt en hel container med skräp, plus ett släp till återvinningen plus att vi har fyllt vanliga soporna också... Hrrm... Och då har vi en massa kvar...

Men nu ska jag inte tänka negativt, utan nu ska jag se framåt. När allt är klart ska vi åka iväg till Spanien med familjerna och njuta. Vi ska till Tossa de Mar utanför Barcelona. Det ska bli så underbart och jag längtar så efter att få åka dit nu.

*suckar och längtar...*

Middag

Efter en hel dag i lägenheten så ids man inte stå och laga mat... Lite för mycket kolhydrater egentligen för min smak, men Gud vad gott!

Scribo - ergo sum.

"Jag skriver alltså är jag" betyder överskriften på latin, vilket är helt sant. Jag måste skriva för att må bra annars blir jag rastlös och orolig i mig själv.

Nu har jag skrivit klart min Semicnovell och nu är frågan vad jag ska ta itu med härnäst. Jag har egentligen flera manus som jag har påbörjat, men ingen av dem som riktigt lockar. De får vänta ett tag till. Jag ska ta och ta itu med mina bilderboksmanus, redigera klart dem och skicka in.

Problemet är att jag just nu känner mig så tom inombords, men samtidigt så otroligt rastlös. Jag vill sätta igång med skrivandet, men kommer liksom inte igång. Skrivkramp?! Förmodligen. Hittade ett citat som jag tycker är så passande:

"The best antidote to writer's block is ... to write."

~Henriette Anne Klauser~

Precis så är det. Bara att sätta igång alltså...

Jag är skadad...*snyft*

Var inne på ByggMax idag för att köpa lite grejs till mammas lägenhet. Mitt på golvet var det en fläck med något halt (olja?) och jag såg inte den utan halkade till och vred till knät. Kände inget de första minuterna, men sen! AJJJ! Kunde knappt gå utan haltade runt. Sade till killen i kassan som gick och täckte över fläcken. Det gick bra att vara i lägenheten och pyssla, men nu på kvällen känner jag av knät ordentligt. Det knakar i det när jag går, och det gör jätteont...

Hoppas det går över till imorgon då vi ska tillbaka till mammas lägenhet igen. Men AJ vad det känns när det är knät som är påverkat...!

Här är den - novellen!

Nu är den klar att skickas in. Undrar hur länge det dröjer innan man får veta något resultat?!

Grunden till min författardröm

Drömmar. Alla har vi drömmar och drömmar är viktiga. Man måste också ha ett mål. Är drömmar och mål samma sak? Ja kanske. Det beror nog på vad det gäller. Jag har en stor dröm som jag burit med mig sedan barnsben, och det är att bli författare. Det är inte bara min dröm, det är också mitt mål.

När jag var liten (runt 8-9 år kanske) satt jag på en orange plastgunga mellan två björkar i vår sommarstuga i Norrland och berättade sagor för mig själv. Högt. Jag minns hur mysigt det var att sitta där och fantisera och berätta. Jag kommer inte ihåg berättelserna, men jag minns den härliga känslan inom mig när jag skapade en värld och befolkade den och lät personerna få liv och att jag lät dem råka ut för olika saker. Det var en lycka för mig, och den där magiska känslan har förföljt mig genom hela livet sedan. Jag försöker återskapa den och minnas den ibland när jag skriver så jag kan komma i rätt stämning och känna glädjen och den pirrande spänningen inom mig när jag skapar.

När jag blev lite äldre så hade vi en barnflicka hemma som passade min lillasyster medan jag gick i skolan och mamma och pappa jobbade. En av dessa barnflickor var fenomenal på att berätta sagor. Hon skrev egna berättelser och ritade till. Det var en stor inspirationskälla för mig och jag försökte härma hennes stil, både vad gällde skrivandet och ritandet. Sedan insåg jag att tecknandet var något jag skulle överlåta till andra, men skrivandet var helt klart min grej. Här hade jag funnit min lott i livet, och det här "kallet" skulle jag följa. Jag "visste" redan då som 9-åring att jag ville skriva böcker.

Jag skrev och övade upp min förmåga, och embryot till det manus som jag har ute hos förlag nu skrev jag faktiskt i barndomen som 11-åring eller så.

Jag minns fortfarande min första bok, den handlade om några prinsessor och en elak kung och jag minns hur omslaget såg ut; en stor blomma som jag ritat i bläck. Dessvärre finns den nog inte kvar nu, men i sommar ska jag upp till mormor och där finns alla saker kvar från min barndom. Förhoppningsvis finns sagan kvar, men mest troligt är att jag kastat den.

Nu dryga 35 år senare sitter jag här och när fortfarande min dröm, men nu har den utvecklats till ett mål. Ett mål som jag SKA uppfylla någon gång.

När insåg ni att ni ville bli författare?

KLAR!

Novellen blev klar inatt kl 01.15! Jag skrev och skrev och skrev... Satt som i trance. Först tänkte jag gå och lägga mig eftersom jag var så trött och slut, men så kunde jag inte sluta. Hade jag lagt av skrivandet så hade jag tappat känslan och det kanske inte hade blivit lika bra. Eller så hade det blivit bättre?! Vem vet. Men jag ville göra klart när jag ändå höll på och hade känslan i kroppen och hela storyn i huvudet. Jag var rädd att jag skulle tappa bort både känsla och story om jag lade av så det var lika bra att skriva på och göra den färdig.

Ca 20 000 tecken blev det, och nu ska jag ta och redigera den innan jag skickar in den imorgon så den kommer in i tid.

Härligt! Och tack alla fina ni för all pepp!

Skriver så tangenterna glöder

Jobbar på med min Semicnovell, men kommer inte så långt eftersom jag hela tiden ändrar mig...

Gaaahhh! Den måste bli klar att skickas i helgen, och det kommer jag knappast att hinna eftersom hela helgen är vikt åt att renovera mammas lägenhet. Få se om jag hinner lite mer ikväll så den blir klar. Härligt med deadlines som man inte kommer att hinna bli klar till...

Trilogin av Catharina Ingelman-Sundberg

Då kommer mitt omdöme om den här trilogin som jag slutligen läste klart igår kväll. Kort sammanfattat så handlar de om Anne Persdotter som bor i Stockholm på 1300-talets slut. Jag orkar inte skriva vad de handlar om så jag tjuvar "baksidestexterna" från adlibris.

Brännmärkt:

År 1391 seglar den unga borgarhustrun Anne från Lübeck till sin barndomsstad Stockholm. Hon väntar sitt första barn och hoppas börja ett nytt liv tillsammans med sin make.

Drömmarna slås i spillror när ett våldsamt oväder blåser upp och det gamla hansaskeppet förliser. Som enda överlevande räddas Anne i land i skärgården av ett fiskarpar. Snart inser hon att hon svävar i livsfara och lyckas fly in till staden. Där föder hon en dotter, men får förtvivlad beskedet att flickan inte klarat sig.

Utan familj och med alla sina ägodelar liggande på havets botten måste nu Anne bygga upp en egen tillvaro. Stockholm är en osäker plats för en ensam kvinna, Anne tvingas hela tiden vara på sin vakt. Men hon låter sig inte kuvas, hennes vilja är stark. Och hon möter två män som bägge kommer att få ett avgörande inflytande på hennes öde.

Förföljd:

Året är 1392. Den unga änkan Anne driver framgångsrikt det handelshus där hon tidigare var anställd. Samtidigt sprider sig skräcken i Stockholm. Vitaliebröderna, sjörövarna från Östersjön, styr staden. Och de är ute efter Anne och hennes tillgångar.

Med fara för livet lyckas hon fly, och tillsammans med sin lilla dotter slår hon sig ned i sin gamla hemstad Lübeck. Men snart tvingas hon inse att inte heller här kan hon vara trygg. Hon förs ut på långväga äventyr över haven, och gång på gång sätts hennes list och starka vilja på prov.

Befriad:

Året är 1395. I det medeltida Stockholm slåss tyskar, danskar och svenskar om makten, och ute på havet härjar vitaliebröderna, Östersjöns pirater. Trots de svåra tiderna driver Anne Persdotter framgångsrikt sitt handelshus. Men när den tyska Hansan tvingar henne att överge det, måste hon ta sig till Bergslagen för att kunna försörja sig och sina barn.

Där träffar hon den italienske köpmannen Leonardo, en man olik alla andra hon mött. Han har slutit ett avtal med drottning Margareta om att sälja en last värdefull koppar, och han ber Anne att bli hans kompanjon på en handelsresa till Venedig och Konstantinopel. Anne tvekar, men efter en rad dramatiska händelser beslutar hon sig för att följa med honom.

Det blir en farofylld färd. Skeppet kapas av den fruktade sjörövaren Klaus Störtebeker, och när striden är över tas Anne tillfånga och förs till vitaliebrödernas borg på Gotland. Störtebeker är en kraftfull och karismatisk man, och Anne inleder ett farligt spel för att få honom på sin sida. Hon har en plan och hon måste använda all sin list och viljestyrka för att kunna sätta den i verket. Hela tiden drivs hon av en längtan efter kärlek, och hoppet om att kunna skapa en framtid för sig och barnen.

Mitt omdöme:

Det kunde ha blivit SÅ bra. Författaren är kunnig och har verkligen gjort sin research, och upplägget till storyn är fantastiskt. Som gjort för en succé. MEN! Succén uteblir, och jag som den historienörd jag är blir så grymt besviken. Det blir så oerhört tjatigt efter ett tag att hon kastar sig i armarna på varje karl som kommer i hennes närhet och alla faller som furor för henne. Dessutom blir det väldigt förutsägbart att så fort hon klarat sig ur en knipa så vet man att nästa händelse innebär en ny knipa som hon givetvis klarar sig ur. Det blir dessutom så trist att läsa om alla dessa stereotyper av medeltidens machomän som givetvis inte lyssnar på den kloka Anne utan bara skrattar åt henne och dessemellan åtrår henne. Det finns förstås undantag, men dessa män är alltför vanliga för att det ska bli intressant. Författaren kunde gott ha gjort livet lite enklare för Anne då och då istället för dessa eviga problem som staplas upp så det slutligen står en i halsen och man orkar knappt läsa vidare för man vet vad som väntar... Det räcker ju till en bok, men tre?! Gissa hur less man är när man tröskar igenom tredje boken med alla problem och alla män som åtrår Anne och hon lägger upp sig för dem i sitt sökande efter kärlek...

Summering med 3 ord: Förutsägbar och tjatig.

Betyg: 2 av 5

Min nyårsutmaning till mig själv

Den innebar att jag ska börja köra mer och komma över min skräck för att köra i Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att köra i stan, jag kan köra till Willys eller Ica Maxi eller så, men inte på Essingeleden och liknande galna vägar. Hugaligen! Men jag har börjat inse att jag blir ganska begränsad av detta beteende. Nu när vi ofta åker till mammas lägenhet för att röja ur den (och hon bor på andra sidan stan...) så skulle det ju förstås vara bra om jag själv kunde köra dit istället för att harva på med tunnelbana och pendeltåg som gör att det tar 1,5 timme enkel väg istället för en dryg halvtimme med bil.

Igår körde jag för första gången genom stan när vi åkte hem från Västerås. Jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag. Idag skulle vi till mammas lägenhet och jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag.

Heja mig!

Mitt år 2011

Tänker tillbaka på 2010 och kommer att minnas det som ett sorgens år. Men nu ska det året läggas till minnets byrålådor och bara plockas fram vid behov. Nu ska vi börja se framåt och planera för ett år som förhoppningsvis ska bli bra.

Mina mål för 2011:

*Ta upp min kolhydratreducerade kost igen. Åt LCHF/GI förra året men slarvade i och med mammas bortgång, då kändes det som det fanns andra saker att tänka på än kolhydrater... Det märks på vikten kan jag säga... Hrrm... Ska nu börja skärpa mig igen efter att helgerna är överstökade.

*Ska kämpa för att hitta ett förlag till mitt historiska drama, har ju som sagt några på lut som jag ska skicka till.

*Ska skriva klart mina bilderboksmanus och leta förlag till dem.

*Göra sista terminen i skolan och bli färdig lärare i juni. I höst ska jag börja söka lärarjobb! Hjälp!

*Ska ge mig själv lite mer egentid och i detta ryms att börja sjunga i kören igen.

*Ta hand om mitt hem lite bättre och inte snåla så himla mycket. Hittar jag någon fin inredningssak så ska jag lära mig att unna mig det istället för att bara snåla.

*Bli färdig med mammas och pappas bouppteckningar och när det är klart så ska vi och syster med familj ut och RESA! Syster och svåger var till ett ställe utanför Barcelona i höstas som heter Tossa del Mar, och det funderar vi på att åka till tillsammans för att koppla av efter allt elände under året som vi nu har sagt farväl till.

Nu kan allt bara bli bättre. Till att börja med ska jag äta lite frukost. Det är en bra start. :)

Ett nytt år

Nu har mitt årskonto fyllts på med 365 nya dagar och nu ska jag göra det bästa möjliga av dem. Det viktigaste är att vi alla är friska och krya och att inget annat elände händer år 2011.

Gott nytt 2011 till er alla!

Gott nytt år!

Önskar alla ett synnerligen gott nytt år! Jag är hos syster i Västerås och har mysigt med vin och god mat.

Nu ska vi hoppas att året 2011 blir ett bäst år för oss alla!

Skål och HAPPY NEW YEAR!!

6 nya förlag

Nu har jag suttit och plöjt igenom SvB:s branschregister över förlag och har nu 6 förlag på lut att skicka till. Tre av dem kan ta emot via mail, och det gillar jag ännu bättre. Mailade det ena för att höra om mitt manus var intressant för dem och de svarade nästan direkt att jag skulle skicka in till dem. Bra där.

Några av förlagen är lite halvstora, några är små och ganska okända. Ska bli intressant att se hur det går i vända 3 som det nu blir. Det blir nog en bra början på 2011 tror jag bestämt. Nu är det bara att tuta och köra!

TUT TUT!

Svar från förlaget

Hej Nina,
Vi fick in stora mängder manus efter sommarsmestrarna. Och vår manusredaktion har inte hunnit med alla de manus som kom in i september, men jag hoppas att vi kan ge dig besked i januari.
Med vänlig hälsning och tillönskan om ett gott nytt år.
N.N.
Publishing assistant
XX Förlag

Bra med svar. Nu får jag tåla mig ett tag till alltså. Skönt att veta.

Årsbokslut

Ja såhär i de sista skälvande dagarna av året 2010 så är det väl dags att summera året i ord och bilder. Här är mitt år 2010 (jisses vilken tid det tog att gå igenom bloggarna (jag bytte blogg 2 ggr under året...) och hitta bilder som bäst kan summera varje månad...)

Januari

Inget speciellt hände egentligen. Jag började plugga.

Februari

Pluggandet går vidare. Tufft och hårt... tur det finns semlor... ;) Trots att jag påbörjar min LCHF-diet just i februari. Bra tänkt där.

Mars

Plugg, eget skrivande och praktik varvas. Datorn och jag är ett.

April

Vi tar en paus från allt och åker till Malta över påsken. En härlig resa som laddade om batterierna för oss alla.

Maj

Jag fyller år. Men tyvärr börjar vi inse att pappa är sjuk och födelsedagen firas uppe i norr hos vår sjukliga far...

Juni

Pappa sämre och lagom till midsommar åker han in till Östersunds sjukhus för att aldrig mer komma hem. Själv sommarjobbar jag i hemsjukvården och stortrivs med det. Framför allt för att studierna är slut för terminen...

Juli

Pappa sämre och sämre... Lagom till semesterstarten åker vi upp till Jämtland igen eftersom han blivit riktigt dålig. 5 juli somnar han in med sin hand i min. Hans sjuka hjärta orkade inte mer... Begravningen blir 29 juli. Tung, tung månad...

Augusti

Uppstart inför termin 2. Börjar med att slutredigera manuset för att skicka in det. Får veta strax efter pappas begravning att mamma ligger på Karolinska sjukhuset och är dålig... "Nej inte igen", är en tanke som roterar i huvudet ständigt och jämt.

September

Mamma blir stadigt sämre och ingen förstår vad som händer med henne. Tills man slutligen hittar hennes spridda cancer den 15/9. 2 dagar senare somnar hon in med mig och min syster vid hennes sida.

Oktober

Mamma begravs 13 oktober... Kämpar för varje andetag... Försöker hitta anledningar till att kliva upp på morgonen överhuvudtaget...

November

Åker på en välbehövlig helg på Häringe slott med bloggerskor och författare. Riktigt trevligt.

December

Julmånad. Härligt! Men julglädjen dämpas av sorgen efter mamma och pappa som inte får vara med oss denna jul... Julen blir trots detta riktigt mysig och stämningsfull med god mat och dryck och massor med skratt och glädje.

Inser att mitt år har varit fylld av plugg och skrivande. Inget roligt alls har hänt egentligen förutom resan till Malta. Annars har det varit ett Annus Horribilis, dvs ett år fyllt med sorg och elände.

Imorgon är det nyårsafton och jag ser fram emot året 2011 med tillförsikt. Nu kan det bara bli ljusare och bättre. Det ska det. Det vet jag.

Saker jag hatar...

Att upptäcka en ohängd tvätt kl 00.15 när man just ska sova. Ännu värre: den innehåller en årsförbrukning av strumpor...!!! Gaaah! Nu äntligen; GOD NATT!

3736 tecken skrivna...

Tecken alltså. Inte ord. Men det är en bit på väg. Strax kommer det ruskiga inslaget i min novell... Det ska bli kul att skriva! Men nu är jag för trött. Sovadax. Go'natt everyhopa.

Nu har hon visat sig

Jag har gått och försökt hitta min kvinnliga huvudkaraktär i min deckarnovell till Semictävlingen men hon har vägrat visa sig för mig av någon anledning. Men igår kväll när jag satt och nattade sonen, DÅ minsann dök hon upp i huvudet! Namn och utseende och huvuddragen i hennes karaktär stod helt klara för mig och hon var hur tydlig som helst. Nu ska jag börja skriva den när hon äntligen dök upp. Bara sådär.

Säger som en viss herr Fylking: ÄNTLIGEN!