KLAR!

Novellen blev klar inatt kl 01.15! Jag skrev och skrev och skrev... Satt som i trance. Först tänkte jag gå och lägga mig eftersom jag var så trött och slut, men så kunde jag inte sluta. Hade jag lagt av skrivandet så hade jag tappat känslan och det kanske inte hade blivit lika bra. Eller så hade det blivit bättre?! Vem vet. Men jag ville göra klart när jag ändå höll på och hade känslan i kroppen och hela storyn i huvudet. Jag var rädd att jag skulle tappa bort både känsla och story om jag lade av så det var lika bra att skriva på och göra den färdig.

Ca 20 000 tecken blev det, och nu ska jag ta och redigera den innan jag skickar in den imorgon så den kommer in i tid.

Härligt! Och tack alla fina ni för all pepp!

Redigerat och skrivit nytt

Blev så inspirerad och frustrerad av Malins alldeles för kryptiska inlägg så jag var bara tvungen att göra något kreativt. Jag redigerade mitt barnboksmanus 1 och skrev ner barnboksmanus 2. Nu ska de få vila lite till innan jag skickar in första manuset och filar lite mer på det andra.

Sådärja, nu är jag på banan igen. Tjohoo!

Färdig!

Såja. Nu är barnmanuset klart. Nu ska jag bara pilla lite i detaljerna innan jag börjar skriva följebrev igen! Tjohoo! Eller...?

Bra tips för en barnboksförfattarwannabe

Amanda är ju barnboksförfattare (bland annat) och hon ger ett jättebra tips om hur man blir barnboksförfattare i tio steg. Väldigt bra råd som jag tar till mig. Ska nu försöka skala ner manuset ordentligt och göra tolv uppslag som hon föreslår. Det låter väldigt vettigt. 600 ord läste jag någonstans att en bok för små barn ska ha. Jag är uppe i dryga 1600! Hm... Här får man ta fram stora skördetröskan verkar det som, lien räcker nog inte till här.

Barnboksmanuset klart

Nu har jag skrivit klart min barnbok. Den skrev sig själv eftersom jag har haft den i huvudet sedan dottern var liten. Det är en bok för lite mindre barn, så det blir som en bilderbok. Manuset är på 4,5 sida ungefär. Nu ska jag ta och redigera det. Har redan flera förlag som jag kollat in och ska skicka in till. Det är ju lite lättare (?) att redigera ett manus på 4,5 sidor än ett på 330 sidor (som mitt andra manus är). :) I alla fall går det snabbare. Sedan att man måste tänka på hur man skriver för barn, det är en annan femma.

God morgon

Jag har suttit och redigerat så mycket så bloggen (och skolarbetet) har blivit lidande. Har inte hunnit med den alls. Men nu är det snart klart. Ska sitta idag och göra klart så jag kan skicka in manuset till förlagen.

Apropå förlag ja. Jag satt igår och kollade in olika förlag. Två har jag helt klara som jag ska skicka till, men jag tänkte även skicka till ett till och då satt jag och letade lite för att hitta ett passande förlag.

Bilden ovan togs imorse på vår terrass. Fick ingen bra vinkel för att få fram ljuset ordentligt i spindelnätet, men det var så oerhört vackert.

Men nu ska jag redigera igen. Hasta la vista!

Nu är det nära...

Det känns skrämmande och läskigt, men samtidigt så oerhört befriande att snart vara klar. Att få släppa ifrån sig sin bebis och låta den valsa runt hos förlagen känns rent ut sagt skitläbbigt! Det kommer att bli en nagelbitare innan beskedet (vilket det än blir) kommer. Efter att den första skräcken och separationsångesten har lagt sig så kommer den stora tomheten. Tomheten över att inte ha manuset att jobba med och fundera över 24/7. Manuset som man jobbat med så länge ligger nu i andras händer och ska läsas och bedömas. Scary indeed. Men samtidigt är det en möjlighet att få gå vidare och få börja med nästa manus. För skriva, det kommer jag att göra tills den dag mina fingrar eller min hjärna säger stopp.

Men nu ska jag sluta svamla och ta itu med manuset så det blir klart någon gång! :)

Sådärja

Nu är "pappersredigeringen" klar. Nu ska allt bara redigeras i komputtern också... Hejåhå, jobba på. Parallellt sitter jag och hjälper dottern med spanskläxan. Tur man är kvinna, då har man simultankapacitet. :)

Tack!

Tack ni underbara bloggkamrater för pepp i mitt förra inlägg. Det är guld värt. Jag hade en riktigt usel dag igår när allt bara kändes skit, men efter era kommentarer så tog jag mig i kragen och satt och redigerade större delen av eftermiddagen. Skolarbetet fick faktiskt stryka på foten igår (hrrrm...) och manuset fick sig en rejäl genomkörare. Nu är genomläsningen nästan helt klar. Har bara ca 20 sidor kvar och där är det inte mycket att ändra misstänker jag. Sedan är det ju bara (!) att göra alla ändringar i datorn och till sist skriva ut och skicka in. Förhoppningsvis hinner jag klart till slutet av den här veckan!

Redigerar vidare...

Ja, som synes så jobbar jag hårt på att bli klar med manuset. Vill ha det klart för inskickning nu så jag kan koncentrera mig på skolan...

Sista redigeringssvängen är igång

Jupps. Nu är det sista svängen med manuset innan det är dags att skicka in. Här har jag allt jag behöver; manuset, en rödpenna och en kopp te. Let the work begin.

Skrivpaus idag

Har i stort sett redigerat klart manuset nu. Nu ska det få vila över helgen innan jag läser igenom de nya scenerna en extra gång och sedan printar ut och skickar in. Nu kan jag inte göra manuset bättre tror jag. Det är dags att sätta punkt någon gång och lämna in manuset. Annars blir det aldrig gjort. Tycker jag har gjort det bra ändå jag...

Humble is my middle name...

Idag har jag varit riktigt flitig. Nästan skrämmande flitig. Mitt manus har blivit minst 50 sidor lättare!! Jag började på dryga 400 sidor, och nu efter hårt redigerande och dessutom lite tillägg av nya scener, så är jag uppe (eller nere, vilket man vill) i 350! Här kan man snacka "kill your darlings" på hög nivå. Jag har lusläst manuset idag och varit väldigt kritisk. Håller det? => Ok, får stanna. Håller inte? => Delete.

Jag har tänkt att med mitt manus introducera en ny bok-genre i Sverige (det är mitt ödmjuka mål i alla fall), och för att manuset ska passa in i den genren så måste jag vara hård och ta bort onödiga och trista passager och kapitel som egentligen inte tillför något. Vilken genre det är? Näpp, sorry folks. Tänker inte säga något om det än. Jag berättar mer när (inte om, utan när) det börjar dra ihop sig för release.

Som sagt; Humble is my middle name... Hehe...

Redigering och omskrivning

Man tycker att man börjar se slutet på redigeringen och känna: JA, nu är det snart klart. MEN! Då kommer man förstås på att det är saker jag ska ändra i manuset för att få det ännu bättre. Nu vet jag ett helt stycke som jag kommer att ta bort på bra många sidor (som jag i och för sig har varit tveksam till länge på om det funkar eller inte), och i stället kommer jag att skriva om en lite annan sak som jag funderat på ett tag. Allt för att maxa manuset och ge det en större chans att bli läst av förlaget och i slutändan utgivet.

Jag trodde att 390 sidor var det slutgiltiga sidantalet i min berättelse...? Men det blir det nog inte. Kan bli mer, kan bli mindre beroende på hur mycket plats den nya "intrigen" tar. Förmodligen mer med tanke på vad jag vill ha med. Men när hittar man sin gräns för hur mycket man ska ändra och redigera? Man kan ju hålla på och peta i små detaljer i all evighet för man tycker att det blir bättre om jag skriver si istället för så, och då får man aldrig ändan ur vagnen. Det är det som är ett stort problem, att säga STOPP, nu räcker det. Nu är det så bra det kan bli och nu är det dags att skicka in. Jag är inte riktigt där än. Jag trodde att slutet var nära, men när jag nu kom på en mycket bättre vändning så måste jag göra om. Som man brukar säga: Gör om, gör rätt!

Bäst att sätta igång så jag når upp till mina 23 minuter om dagen idag.

Todeloo!

Snart färdigredigerat...

Sidan 350 av 390. 40 sidor kvar... sedan är det dags att printa ut och skicka iväg! Nervositeten börjar kännas...

Hittade bilden i Fridas blogg och den passade så bra tycker jag. :) Vem känner inte så här liksom?

Redigerandet ligger i träda

Jag tänker på min bok, det gör jag. Men jag orkar inte redigera den. Just nu. Det är för varmt. För klibbigt, för jobbigt ... Men att tänka på den är inte lika jobbigt. Det kan jag göra. Jag funderar på vad som ska redigeras. Ska jag ta bort det där? Ska jag skriva om det där? Ska jag skriva mer om det där? Ja, ni som själva skriver vet ju hur det är. Man blir aldrig färdig med sitt manus. Man kan sitta och pilla och ändra i små detaljer hur mycket som helst och man blir aldrig klar på det sättet. Man måste sätta en gräns för sig själv att nu räcker det.

Jag är inte där än ...