4 månader...

Nu har det gått 4 månader sedan jag skickade in manuset i förra vändan och det är ett förlag till (mitt favvo) som jag väntar på svar ifrån. Jag skrev till dem för en månad sedan och frågade lite hur landet låg hos dem, och de svarade att de skulle ge mig svar i januari. Nu har det snart gått en månad, och det är 1/3 av januari kvar. Nu får de gärna höra av sig tycker jag. Även om jag fattar att det är refusering så håller jag hoppet levande.

Musiken flödar och orden strömmar ur mig

Det går bara inte att misslyckas att skriva när jag hör den här underbara musiken:

Jag fick ju tips av er i ett tidigare inlägg där jag var så bedrövad över att inte kunna komma vidare i skrivandet, att jag fastnade redan i inledningen, och ni sade att ni skriver med musik i bakgrunden. Jag har aldrig haft musik på i bakgrunden, för jag tycker det har stört mig, jag vill ha helt tyst, men nu tänkte jag testa, och se. Det flödade på direkt. Nu ska jag fortsätta lyssna på barockmusik och komma i rätt 1700-talsstämning för skrivandet.

Maskrosungen av Sandra Gustafsson

Det är sällan och aldrig jag gråter när jag läser böcker, men när jag läste den här boken grät jag hejdlöst. Den berörde mig djupt in i hjärteroten, och jag blir så beklämd över hur ett oskyldigt barn behandlas. Att hon kunde ta sig igenom detta och ändå växa sig så stark och självständig trots allt elände, det är tamejsjutton helt otroligt.

Boken handlar om uppväxten med sin psykiskt sjuka mamma och sin alkoholiserade pappa. Som tur är så hade hon vänner, sin katt och framför allt sin farmor som var hennes stöd i allt det hemska som hon var med om. Jag blir så oerhört frustrerad över hur myndigheterna skött sig (eller kanske inte skött sig alls), när man låter ett barn fara så illa utan att ingripa. Man lägger lappar med kallelser i brevlådan och låter saken bero. Tyvärr tror jag inte mycket har hänt under dessa år, och utan att veta säkert så kan jag anta att det i mångt och mycket är likadant förfarande idag som det var under hennes uppväxt. Det skrämmer mig.

Hon finner så småningom kärleken och får barn, men sedan kommer ett hårt slag till; maken har drabbats av MS. Då undrar jag; hur mycket ska en människa behöva gå igenom?! Har hon inte fått sin beskärda del av elände? Hoppas, hoppas att det ska gå bättre nu för henne, för det är hon SÅ värd.

Boken är lättläst och man fängslas direkt. Sandra skriver sin berättelse utan någon påtagen offerroll, utan verkar ha distans till vad som har hänt, vilket är bra för då blir det inte så gråtmilt på ett sliskigt sätt, typ "tyck-synd-om-mig-för jag-har-haft-det-förjävligt". Inget sådant finner jag, utan bara rakt på, sakligt och distanserat. Och så förbannat jobbigt att läsa. Men så viktigt. Och så nyttigt.

Betyg: 5 av 5.

Tack Sandra för en stark läsupplevelse. I positiv bemärkelse.

Min vinst!

Idag kom böckerna som jag vann i Sandra Gustafssons lotteri. Underbart. Fastnade direkt i Maskrosungen...

Även att skriva en bok börjar med att skriva en bokstav...

Att det ska vara så svårt att börja ett manus?! Började med mitt 1700-talsdrama idag, men jag har så himla svårt att komma igång. Jag vill komma lite längre så jag kommer igång med flytet i storyn. Jag har alltid haft svårt för början, vet inte varför. Tycker det känns fånigt och pretentiöst... Den känslan har jag alltid när jag startar upp ett manus, och jag förstår inte varför det blir så. Det blir ett sådant jobbigt hinder som gör att jag har svårt att komma igång och komma vidare. Jag fastnar bara och har jättesvårt att komma vidare.

Därför blev det kanske bara 5-6 rader idag. Inte mer. Åh vad less jag blir på början. Vill bara komma förbi den så jag kan få komma igång ordentligt. Jag vet att ingenting händer genom att bara sitta här och klaga. En roman byggs upp av att sätta ihop bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till stycken och till slut så har man en hel bok. Det är bara att sätta igång och kämpa och stapla upp bokstäverna efter varandra och få till ord och meningar. Bara. Att. Sätta. Igång.

Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger: Även en tusenmilaresa börjar med ett steg. Som författarwannabe gör jag om ordspråket och säger så här:

Även att skriva en bok börjar med att skriva en bokstav.

På gång

Får omfattande info just nu om den kommande C-uppsatsen. Jeezuz! Jag behöver kaffe!!

Imorgon börjar den

Sista terminen. Nu är det bara några långa, kämpiga månader kvar innan jag får min lärarexamen. Min syster (som är lärare) tyckte att jag var tokig som sökte lärarutbildningen. Kanske jag är det. Tokig. Men efter 12 år som sjuksköterska så tyckte jag att det var dags att göra något annat. Jag började min yrkesbana som lärarwannabe. Jag jobbade som lärarvikarie ett tag innan jag sökte lärautbildningen. Jag pluggade ett år engelska i Umeå innan kärleken (en numera avdankad sådan) fick mig att flytta till Malmö. Där läste jag en termin engelska till (men tog inte alla poäng dumt nog) innan jag började tvivla på mitt yrkesval. Var det verkligen detta jag ville eller var det bara något jag blev av bara farten eftersom jag kommer från en lärarsläkt? Hursomhelst så hoppade jag av och pluggade annat ett tag och jobbade lite innan jag kom in på sjuksköterskeutbildningen. Jag trivdes verkligen som syrra, när jag fick jobba med det jag skulle (dvs vårda patienter), men när det blev mer och mer administrativt skit i jobbet så kände jag att nu var det nog. Jag jobbade mycket med patientundervisning i mitt syrra-jobb och kände att jag kanske skulle bli lärare ändå. Och på den vägen är det. Nu sitter jag här och ska påbörja min sista termin imorgon. Scary. Men så himla skönt ändå. Att kunna se en ände på eländet.

Men ska jag verkligen jobba som lärare? Ingen aning. Jag vill ju bli författare när jag blir stor, men eftersom oddsen för det inte riktigt är på min sida så att säga, så lär jag väl jobba som lärare ett tag tills jag kommer på vag jag egentligen vill göra.

Jag vill ju bara skriva, men fram tills dess min dröm blir sann så får jag öva skrivandet på skoluppgifterna. En bra övning. Intalar jag mig. Jodå. Det blir nog bra.

Hur trött får man lov att vara egentligen?!

Jag är så slut så jag vet snart inte vart jag tar vägen. Trots att jag haft ett skönt "jullov" med sonen så har den sista tiden varit väldigt hektisk. Varje helg är fullbokad framöver med jobb i mammas lägenhet, och i veckan jobbade jag lite på mitt gamla jobb på St Göran. Då måste jag kliva upp tidigt. VÄLDIGT tidigt! Usch. Tur den tiden är över nu.

Jag borde lägga mig nu, men jag vet hur det blir. Jag blir sittande uppe en timme till så jag stapplar dödstrött i säng och vaknar imorgon och undrar vad det var som hände. Hur kunde det bli morgon redan?! Varje dag samma sak. Men jag är en nattuggla så jag har svårt att gå och lägga mig i tid. Har alltid varit så. Men varför lägger jag mig inte trots att jag är trött?! Har inget svar.

Idag har vi jobbat häcken av oss i mammas lägenhet, och imorgon ska vi dit igen.

Dags att sova.

Nu.

Godnatt.

Jag vann!

Sandra hade en utlottning/tävling i sin blogg där man skulle svara på en fråga så kunde man vinna hennes böcker. Jag tänkte att jag slänger in en fråga, men jag vinner ju aldrig (och då menar jag ALDRIG) någonting så jag hade inte stort hopp. Men döm om min förvåning då jag fick mail från henne att jag var en av de fem som vann! Åh vad roligt att få hennes böcker! Jag har varit så nyfiken på dem och har tänkt köpa dem, men nu får jag dem hemskickade istället!

I'm happy! Det är fredag och att dessutom ha varit en av de fem att vinna böcker, då är livet bra trevligt.

GRATTIS MALIN!

Malin har äntligen fått det besked hon väntat på; hon har blivit antagen! Så otroligt, fruktansvärt roligt, och jag blir så himla glad för hennes skull. Även om vi inte känner varandra "på riktigt" (men vi ska träffas i mars tillsammans med några andra blogg-tjejer, återkommer senare med info om det), så blir det ändå att man lär känna henne på något sätt. Sajberspejs är ett fantastiskt sätt att lära känna nya människor, och genom min blogg har jag fått förmånen att träffa på flera fantastiska människor, bland annat Annelie och Pernilla. Snart ska jag alltså få träffa Malin och @nette (och Annelie igen) och jag hade inte haft den möjligheten om jag inte haft min blogg! Men nu ska jag inte prata om det, nu ska jag hurra för Malin!

HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAA!!! Hoppas du firar ordentligt nu. Åh vad jag längtar tills jag kommer dit du är nu. Fyyyy vad jag är avundsjuk på dig! SKÅL!

Manuset är på väg!

Sådärja. Nu är manuset på väg till nya förlag. Ett pappersex blev skickat idag plus tre via mail. Jag ska skicka två pappersex till, men de måste printas ut först... :)

Nu återstår några månaders nagelbitande och nervös väntan. Under tiden ska jag ta och påbörja min 1700-talsroman. Den ska jag börja med NU!

En liten inspirationsbild...

Givande kväll på alla sätt

Mätt och belåten efter god middag hos vänner, och sedan har jag hittat flera roliga sidor på nätet. Har suttit och studerat en karta över Stockholm från 1733. Spännande. Där finns nästan allt angivet. Allt från gatunamn och kvarter till flickskolor, apotek och grevars bostäder. Lovely!! Åh vad fantasin triggas igång av en sådan karta. Hittade den på en fantastisk sida här.

Nu ska jag lägga mig eftersom jag ska jobba på mitt gamla jobb på St Görans sjukhus imorgon och ska upp kl 5.10. Gääääsp! Ses imorgon.

Jag är på gång!

Har skrivit ett synops nu till mitt 1700-talsmanus och varit på biblan och lånat en massa böcker. Nu ska det bli spännande att skriva om det här. Känns jätteinspirerande och kul.

Nu ska vi på middag hos en vän. Jag är hungrig! :)

Manuset ska ut på vift igen

Nu ska jag skicka manuset till de där 6 nya förlagen. Satt igår och gjorde klart följebreven till de 3 manusbuntarna som ska skickas med post. 3 av förlagen vill ha manuset via mail (HEJA!), så de ska jag skicka lite senare idag. Typ strax...

Så nu återstår ytterligare 3 månaders väntan igen på 6 nya refuseringar. Pessimistiskt? Ja kanske. Fast jag är hellre lite negativ och pessimistisk och blir positivt överraskad än tvärtom. När sedan refuseringarna kommit, då är det nog dags att inse att jag ska låta det här manuset vila lite och istället satsa på ett annat.

Idag blir det en tripp till biblan för lite research till mitt nya manus. Jiihaa!

Tack iPhone

... för att det finns en inspelningsmekanism i telefonen som gör att jag kan spela in mina tankar när de kommer på mig direkt under min promenad till dagis. Har gått och klurat jättemycket på mitt 1700-talsdrama och ska väl börja göra lite research för att kunna skriva det, och när en tanke eller idé dyker upp så måste jag få ner den innan den flyr sin kos. Jag vill bara sätta mig ner och skriva hela vårterminen. När jag nu ska hinna det...? Jag har ju min C-uppsats att se fram emot, plus de andra skoluppgifterna jag har framför mig. Men det är väl bara att sätta igång, lite kan man ju hinna skriva för att komma igång?!. Hejåhå.

Inspirationsbild

Apropå mitt förra inlägg... fina middagar och så... Här är vårt middagsbord på nyårsaftonen. Vitt, silver, löjrom och champagne.

Skulle ha sett Jane Austens Förnuft och Känsla igår kväll, men missade till min stora förtvivlan de första 45 minuterna!! Hur tänkte jag då?! Nåja, jag fick se en del i alla fall. Letade efter den på STVPlay, men där fanns den givetvis inte. Suck! *snyft*

BAROCKar fett

Det finns väl ingen musik som är så härlig som barocken?! Sitter just nu med underbar barockmusik i lurarna och bara njuter. Jag drömmer mig till 1700-talet och blir så sugen på att skriva om det... Klänningarna, musiken, de fantasifulla frisyrerna, lyxen hos de rika och armodet hos de fattiga... DET vill jag skriva om. Har slukat det mesta av Alice Lyttkens av just den enkla anledningen att hon skriver så fascinerande om just 1700-talet. Nu var det visserligen många år sedan jag läste något av henne, men jag minns hur jag blev totalt uppslukad av hennes böcker och kände hur jag bara befann mig just på den där gränden i Stockholm just i detta ögonblicket. Jag önskar så att jag kunde förmedla samma känsla i det jag skriver. Och så sattes min popcornmaskin i huvudet igång igen... ;)

Delar generöst av mig av ett helt fantastiskt stycke musik:

Trötttttttt

Skulle behöva plocka bort julen nu för granen har gjort sitt och barren lossnar bara man tittar på gran-eländet. Men jag orkar inte.

Skulle behöva gå ner och hänga en tvätt. Men jag orkar inte.

Skulle behöva förbereda maten. Men jag orkar inte.

Liv! Ge mig energin åter!

Grattis pappa!

Grattis på födelsedagen pappa. Var du nu än är! Vi saknar dig så enormt.

I onsdags var det precis ett halvår sedan du somnade in med min hand som värmde din kalla och trötta hand, och jag blir nästan varje dag påmind om att du inte finns med oss längre. Små saker bara. Att se din handstil på något, eller se någon som heter John... Det är så tungt så jag vet inte var jag tar vägen snart.

Hälsa till farmor och farfar också från mig.

Söndag 9/1

Leker lite med min nya leksak; vår nya kamera. Vår fina Nikonkamera! Imorgon är det dags att plocka undan resterna av julen. Orkar inte idag eftersom vi varit i mammas lägenhet hela helgen och städat, packat, sorterat, slipat och målat. Det börjar hända något, men ÅH vilken tid det tar. Det är ju så mycket saker där och vi har redan fyllt en hel container med skräp, plus ett släp till återvinningen plus att vi har fyllt vanliga soporna också... Hrrm... Och då har vi en massa kvar...

Men nu ska jag inte tänka negativt, utan nu ska jag se framåt. När allt är klart ska vi åka iväg till Spanien med familjerna och njuta. Vi ska till Tossa de Mar utanför Barcelona. Det ska bli så underbart och jag längtar så efter att få åka dit nu.

*suckar och längtar...*

Middag

Efter en hel dag i lägenheten så ids man inte stå och laga mat... Lite för mycket kolhydrater egentligen för min smak, men Gud vad gott!

Scribo - ergo sum.

"Jag skriver alltså är jag" betyder överskriften på latin, vilket är helt sant. Jag måste skriva för att må bra annars blir jag rastlös och orolig i mig själv.

Nu har jag skrivit klart min Semicnovell och nu är frågan vad jag ska ta itu med härnäst. Jag har egentligen flera manus som jag har påbörjat, men ingen av dem som riktigt lockar. De får vänta ett tag till. Jag ska ta och ta itu med mina bilderboksmanus, redigera klart dem och skicka in.

Problemet är att jag just nu känner mig så tom inombords, men samtidigt så otroligt rastlös. Jag vill sätta igång med skrivandet, men kommer liksom inte igång. Skrivkramp?! Förmodligen. Hittade ett citat som jag tycker är så passande:

"The best antidote to writer's block is ... to write."

~Henriette Anne Klauser~

Precis så är det. Bara att sätta igång alltså...

Jag är skadad...*snyft*

Var inne på ByggMax idag för att köpa lite grejs till mammas lägenhet. Mitt på golvet var det en fläck med något halt (olja?) och jag såg inte den utan halkade till och vred till knät. Kände inget de första minuterna, men sen! AJJJ! Kunde knappt gå utan haltade runt. Sade till killen i kassan som gick och täckte över fläcken. Det gick bra att vara i lägenheten och pyssla, men nu på kvällen känner jag av knät ordentligt. Det knakar i det när jag går, och det gör jätteont...

Hoppas det går över till imorgon då vi ska tillbaka till mammas lägenhet igen. Men AJ vad det känns när det är knät som är påverkat...!

Här är den - novellen!

Nu är den klar att skickas in. Undrar hur länge det dröjer innan man får veta något resultat?!

Grunden till min författardröm

Drömmar. Alla har vi drömmar och drömmar är viktiga. Man måste också ha ett mål. Är drömmar och mål samma sak? Ja kanske. Det beror nog på vad det gäller. Jag har en stor dröm som jag burit med mig sedan barnsben, och det är att bli författare. Det är inte bara min dröm, det är också mitt mål.

När jag var liten (runt 8-9 år kanske) satt jag på en orange plastgunga mellan två björkar i vår sommarstuga i Norrland och berättade sagor för mig själv. Högt. Jag minns hur mysigt det var att sitta där och fantisera och berätta. Jag kommer inte ihåg berättelserna, men jag minns den härliga känslan inom mig när jag skapade en värld och befolkade den och lät personerna få liv och att jag lät dem råka ut för olika saker. Det var en lycka för mig, och den där magiska känslan har förföljt mig genom hela livet sedan. Jag försöker återskapa den och minnas den ibland när jag skriver så jag kan komma i rätt stämning och känna glädjen och den pirrande spänningen inom mig när jag skapar.

När jag blev lite äldre så hade vi en barnflicka hemma som passade min lillasyster medan jag gick i skolan och mamma och pappa jobbade. En av dessa barnflickor var fenomenal på att berätta sagor. Hon skrev egna berättelser och ritade till. Det var en stor inspirationskälla för mig och jag försökte härma hennes stil, både vad gällde skrivandet och ritandet. Sedan insåg jag att tecknandet var något jag skulle överlåta till andra, men skrivandet var helt klart min grej. Här hade jag funnit min lott i livet, och det här "kallet" skulle jag följa. Jag "visste" redan då som 9-åring att jag ville skriva böcker.

Jag skrev och övade upp min förmåga, och embryot till det manus som jag har ute hos förlag nu skrev jag faktiskt i barndomen som 11-åring eller så.

Jag minns fortfarande min första bok, den handlade om några prinsessor och en elak kung och jag minns hur omslaget såg ut; en stor blomma som jag ritat i bläck. Dessvärre finns den nog inte kvar nu, men i sommar ska jag upp till mormor och där finns alla saker kvar från min barndom. Förhoppningsvis finns sagan kvar, men mest troligt är att jag kastat den.

Nu dryga 35 år senare sitter jag här och när fortfarande min dröm, men nu har den utvecklats till ett mål. Ett mål som jag SKA uppfylla någon gång.

När insåg ni att ni ville bli författare?

KLAR!

Novellen blev klar inatt kl 01.15! Jag skrev och skrev och skrev... Satt som i trance. Först tänkte jag gå och lägga mig eftersom jag var så trött och slut, men så kunde jag inte sluta. Hade jag lagt av skrivandet så hade jag tappat känslan och det kanske inte hade blivit lika bra. Eller så hade det blivit bättre?! Vem vet. Men jag ville göra klart när jag ändå höll på och hade känslan i kroppen och hela storyn i huvudet. Jag var rädd att jag skulle tappa bort både känsla och story om jag lade av så det var lika bra att skriva på och göra den färdig.

Ca 20 000 tecken blev det, och nu ska jag ta och redigera den innan jag skickar in den imorgon så den kommer in i tid.

Härligt! Och tack alla fina ni för all pepp!

Skriver så tangenterna glöder

Jobbar på med min Semicnovell, men kommer inte så långt eftersom jag hela tiden ändrar mig...

Gaaahhh! Den måste bli klar att skickas i helgen, och det kommer jag knappast att hinna eftersom hela helgen är vikt åt att renovera mammas lägenhet. Få se om jag hinner lite mer ikväll så den blir klar. Härligt med deadlines som man inte kommer att hinna bli klar till...

Trilogin av Catharina Ingelman-Sundberg

Då kommer mitt omdöme om den här trilogin som jag slutligen läste klart igår kväll. Kort sammanfattat så handlar de om Anne Persdotter som bor i Stockholm på 1300-talets slut. Jag orkar inte skriva vad de handlar om så jag tjuvar "baksidestexterna" från adlibris.

Brännmärkt:

År 1391 seglar den unga borgarhustrun Anne från Lübeck till sin barndomsstad Stockholm. Hon väntar sitt första barn och hoppas börja ett nytt liv tillsammans med sin make.

Drömmarna slås i spillror när ett våldsamt oväder blåser upp och det gamla hansaskeppet förliser. Som enda överlevande räddas Anne i land i skärgården av ett fiskarpar. Snart inser hon att hon svävar i livsfara och lyckas fly in till staden. Där föder hon en dotter, men får förtvivlad beskedet att flickan inte klarat sig.

Utan familj och med alla sina ägodelar liggande på havets botten måste nu Anne bygga upp en egen tillvaro. Stockholm är en osäker plats för en ensam kvinna, Anne tvingas hela tiden vara på sin vakt. Men hon låter sig inte kuvas, hennes vilja är stark. Och hon möter två män som bägge kommer att få ett avgörande inflytande på hennes öde.

Förföljd:

Året är 1392. Den unga änkan Anne driver framgångsrikt det handelshus där hon tidigare var anställd. Samtidigt sprider sig skräcken i Stockholm. Vitaliebröderna, sjörövarna från Östersjön, styr staden. Och de är ute efter Anne och hennes tillgångar.

Med fara för livet lyckas hon fly, och tillsammans med sin lilla dotter slår hon sig ned i sin gamla hemstad Lübeck. Men snart tvingas hon inse att inte heller här kan hon vara trygg. Hon förs ut på långväga äventyr över haven, och gång på gång sätts hennes list och starka vilja på prov.

Befriad:

Året är 1395. I det medeltida Stockholm slåss tyskar, danskar och svenskar om makten, och ute på havet härjar vitaliebröderna, Östersjöns pirater. Trots de svåra tiderna driver Anne Persdotter framgångsrikt sitt handelshus. Men när den tyska Hansan tvingar henne att överge det, måste hon ta sig till Bergslagen för att kunna försörja sig och sina barn.

Där träffar hon den italienske köpmannen Leonardo, en man olik alla andra hon mött. Han har slutit ett avtal med drottning Margareta om att sälja en last värdefull koppar, och han ber Anne att bli hans kompanjon på en handelsresa till Venedig och Konstantinopel. Anne tvekar, men efter en rad dramatiska händelser beslutar hon sig för att följa med honom.

Det blir en farofylld färd. Skeppet kapas av den fruktade sjörövaren Klaus Störtebeker, och när striden är över tas Anne tillfånga och förs till vitaliebrödernas borg på Gotland. Störtebeker är en kraftfull och karismatisk man, och Anne inleder ett farligt spel för att få honom på sin sida. Hon har en plan och hon måste använda all sin list och viljestyrka för att kunna sätta den i verket. Hela tiden drivs hon av en längtan efter kärlek, och hoppet om att kunna skapa en framtid för sig och barnen.

Mitt omdöme:

Det kunde ha blivit SÅ bra. Författaren är kunnig och har verkligen gjort sin research, och upplägget till storyn är fantastiskt. Som gjort för en succé. MEN! Succén uteblir, och jag som den historienörd jag är blir så grymt besviken. Det blir så oerhört tjatigt efter ett tag att hon kastar sig i armarna på varje karl som kommer i hennes närhet och alla faller som furor för henne. Dessutom blir det väldigt förutsägbart att så fort hon klarat sig ur en knipa så vet man att nästa händelse innebär en ny knipa som hon givetvis klarar sig ur. Det blir dessutom så trist att läsa om alla dessa stereotyper av medeltidens machomän som givetvis inte lyssnar på den kloka Anne utan bara skrattar åt henne och dessemellan åtrår henne. Det finns förstås undantag, men dessa män är alltför vanliga för att det ska bli intressant. Författaren kunde gott ha gjort livet lite enklare för Anne då och då istället för dessa eviga problem som staplas upp så det slutligen står en i halsen och man orkar knappt läsa vidare för man vet vad som väntar... Det räcker ju till en bok, men tre?! Gissa hur less man är när man tröskar igenom tredje boken med alla problem och alla män som åtrår Anne och hon lägger upp sig för dem i sitt sökande efter kärlek...

Summering med 3 ord: Förutsägbar och tjatig.

Betyg: 2 av 5

Min nyårsutmaning till mig själv

Den innebar att jag ska börja köra mer och komma över min skräck för att köra i Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att köra i stan, jag kan köra till Willys eller Ica Maxi eller så, men inte på Essingeleden och liknande galna vägar. Hugaligen! Men jag har börjat inse att jag blir ganska begränsad av detta beteende. Nu när vi ofta åker till mammas lägenhet för att röja ur den (och hon bor på andra sidan stan...) så skulle det ju förstås vara bra om jag själv kunde köra dit istället för att harva på med tunnelbana och pendeltåg som gör att det tar 1,5 timme enkel väg istället för en dryg halvtimme med bil.

Igår körde jag för första gången genom stan när vi åkte hem från Västerås. Jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag. Idag skulle vi till mammas lägenhet och jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag.

Heja mig!

Mitt år 2011

Tänker tillbaka på 2010 och kommer att minnas det som ett sorgens år. Men nu ska det året läggas till minnets byrålådor och bara plockas fram vid behov. Nu ska vi börja se framåt och planera för ett år som förhoppningsvis ska bli bra.

Mina mål för 2011:

*Ta upp min kolhydratreducerade kost igen. Åt LCHF/GI förra året men slarvade i och med mammas bortgång, då kändes det som det fanns andra saker att tänka på än kolhydrater... Det märks på vikten kan jag säga... Hrrm... Ska nu börja skärpa mig igen efter att helgerna är överstökade.

*Ska kämpa för att hitta ett förlag till mitt historiska drama, har ju som sagt några på lut som jag ska skicka till.

*Ska skriva klart mina bilderboksmanus och leta förlag till dem.

*Göra sista terminen i skolan och bli färdig lärare i juni. I höst ska jag börja söka lärarjobb! Hjälp!

*Ska ge mig själv lite mer egentid och i detta ryms att börja sjunga i kören igen.

*Ta hand om mitt hem lite bättre och inte snåla så himla mycket. Hittar jag någon fin inredningssak så ska jag lära mig att unna mig det istället för att bara snåla.

*Bli färdig med mammas och pappas bouppteckningar och när det är klart så ska vi och syster med familj ut och RESA! Syster och svåger var till ett ställe utanför Barcelona i höstas som heter Tossa del Mar, och det funderar vi på att åka till tillsammans för att koppla av efter allt elände under året som vi nu har sagt farväl till.

Nu kan allt bara bli bättre. Till att börja med ska jag äta lite frukost. Det är en bra start. :)

Ett nytt år

Nu har mitt årskonto fyllts på med 365 nya dagar och nu ska jag göra det bästa möjliga av dem. Det viktigaste är att vi alla är friska och krya och att inget annat elände händer år 2011.

Gott nytt 2011 till er alla!