Slutet på terminen

Idag är jag ledig. Thank God! Jag skulle aldrig klara av mitt jobb utan de här lediga dagarna. Eller jo, klart jag skulle klara av det, men jag skulle vara betydligt mer sliten. Fredagar är mitt vattenhål, mitt andrum. Barnen i skolan, maken på jobbet. Lugnt och tyst hemma. Har oftast inte ens musik på, jag vill bara ha tyst och skönt. Så livgivande.

Livgivande, för de här sista dagarna på terminen är gräsliga. Ni som själva jobbar i skolan nickar medhållande och vet vad jag pratar om. Ni andra, föreställ er bara den värsta av arbetsdagar, och föreställ er ha den i typ 2 månader. Då vet ni på ett ungefär. ;)

Elever som suttit och slöat och ägnat sig åt att pilla i naveln under ett år, kommer nu under de sista skälvande veckorna på att de faktiskt riskerar att få underkänt (trots tidigare skriftliga IG-/F-varningar). DÅ vaknar de till och kräver envist och högljutt att få typ en miljard uppgifter som de självklart ska hinna göra. Det roliga är att många klarar faktiskt av det också. Ibland på ett hår, men ibland med den äran. Självklart ska jag hinna rätta de där miljarder uppgifterna också, helst INNAN de hunnit göra dem. Jag hinner knappt få dem i handen förrän de frågar om vilket betyg de får. Och för att göra saken än värre så fungerade varken nätet eller skrivarna igår när det var som mest att göra. Då kan man bryta ihop för mindre.

Men de här underbara ungarna. Vad gjorde jag utan dem? Ibland är jag superless, men dagar som igår när jag hade mina tvåor, det är då man får lön för mödan. De har avslutning idag, och eftersom jag inte är där idag så sade jag glad sommar igår. När de skulle gå ut ur klassrummet backade de tillbaka och gav mig en stor gruppkram. Hela klassen. Jag började nästan gråta. Det är de där tillfällena man lever för. När man inser att man gör något bra.

Men jag vill ändå ha sommarlov nu.

Rosa skrot

Bild lånad från Sats.se. 

Jag gillar inte att gå på gym. Kan inte tänka mig att jag med min blekfeta, oformliga kroppshydda ska stå och lyfta skrot tillsammans med en massa vältränade män (och kvinnor) och skämmas. Men nu ramlade jag över något som heter Rosa Skrot, som är ett gym/träningscenter för tjejer/kvinnor. På något sätt känns det bättre att det bara är kvinnor där, och jag ska se om jag tar itu med det efter sommaren. Lite dyrt är det ju förstås, men å andra sidan, kan man sätta ett pris på hälsa? Ska nog åtminstone gå dit och prata med dem någon dag och se om tjockisar som jag blir insläppta eller om de har någon BMI-gräns... Hehe. Skojar bara.

Är lite nyfiken på att träna på gym ändå och få starkare muskler, det behövs i min svaga rygg minsann... Får ont i ryggen bara av att stå ett tag. Buu...

Mörbultad

Idag hade vi friluftsdag med eleverna. Vi var ute i skogen och gick 1 mil och de fick lära sig om allemansrätten och olika träd och blommor. Eftersom vi hade två grupper med elever så gick jag nästan 2 mil idag. Det känns i benen, rumpan och fötterna vill jag säga. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur sängen i morgon och jag kommer ha en redig träningsvärk.

Men jag känner mig duktig som klarade av det.

Såja. Nu räcker det nog för idag. Nu blir det sova. Kommer nog somna ovaggad...

Jag har en titel!

Satt bara och skumläste igenom en del av manuset, och plötsligt! Där var den. Titeln! Tänk så enkelt det kan vara ibland, och att det bara ramlar över en när man minst anar det. När jag kom på det så var det ju så självklart! Så löjligt självklart. Och när jag kom på det så genomfors jag av en fånig, pirrande lycka som bara bubblar i mig. Woohoo! Det här blir så bra!


Nu känner jag mig nöjd med mig själv, och ska nu ta och redigera en stund till. Jag ska se till att manuset är inskickat och klart innan vi åker till Cypern om 3 v. Det ska jag hinna.

Mors dag

Mors dag. En dag för mammor, morsor, mödrar. Egentligen är det ju rätt fånigt att uppmärksamma mödrar en dag om året. Likaså för pappor. Fars dag. Varför ska mammor och pappor bara få full uppmärksamhet en dag om året? Och vilken uppmärksamhet sedan. Traditionella könsroller. Papporna får slipsar och kalsonger, mammorna får blommor, choklad och "en dag där man inte behöver göra något". Varför inte tvärtom? Ge mamma en skruvdragare och pappa en dag där han slipper laga mat och ta hand om disk och griniga ungar. Föräldrar borde få uppmärksamhet lite då och då. En spontan teckning eller en liten kram från sonen, eller ett litet hjärta i ett sms från dottern. Det betyder mycket för mig som mamma. Vi borde alla ge varandra mer uppmärksamhet, oavsett dag på året.

Min sexårige sin frågade pappa i morse innan de kom och uppvaktade mig: "Pappa, när ska vi barn få en egen dag?" Ja, det kan man undra.

Den underbara buketten jag fick.

Å andra sidan klagar jag inte ett dugg över att mina fina barn ger mig lite extra uppmärksamhet och jag slipper matlagning och sånt tröööööök. Och jag fick en ljuvlig bukett blommor och lite teckningar från sonen. På kvällen blev det sushi och bubbel. Inte så LCHF kanske, men väldigt gott.

Gott!

Avocado och räkor. Det är godast.

Tänk bara om jag kunde få gratta min mamma idag, men det kan jag inte. Jag hade tänkt gå till minneslunden idag, men vädergudarna tyckte annorlunda. Regnet vräkte ner så vi fick ändra planerna. Men mamma finns i mitt hjärta ändå, och jag har tänkt på henne massor idag ändå.

Grattis på mors dag, mamma! Hoppas du har det bra där du är. Kram från din dotter,

Sitter och jäser

Vi åkte en sväng till Farsta C för att handla lite grejor, bland annat en resa! Cypern 2 v blir det i juni då vi måste vara borta från huset pga att vårt badrum ska renoveras och vi kan inte vara hemma när vattnet är avstängt...

Vi åt lite på lokala Kina-haket också. Gott som vanligt. Jag åt bara grönsaker och kött. Inget ris eller friterad mat. Ok, liiiite sötsur sås tog jag allt för det är så himla gott. Och så ett glas rosé. Ahhh.

Nu ska jag ta och baka lite lowcarb-muffins till imorgon. Då kommer syster m familj och makens bror m flickvän för att fira att jag fyllt år (fyllde för 2 v sedan egentligen, men vi hittade inget datum som passade förrän nu...).

Ha en trevlig fredagkväll.

Hälsan framför allt

Jag har insett att jag inte är dödlig och har börjat jobba med min övervikt. Hittills är det rätt jobbigt bra. Att äta mindre portioner är svårt för mig som älskar mat, men det är ju tyvärr nödvändigt. Dessutom kör jag en egen variant av LCHF där jag inte äter massor med fett, utan mer lowcarb bara eftersom jag mår så mycket bättre av det. Min mage hurrar och jublar över lågkolhydratkosten. Dock äter jag lite frukt varje dag, så helt utan kolhydrater är jag inte. Jag skippar bara bröd, pasta, ris och sånt. Och jag mår kanon av det.

Men jag behöver ju även träna (suck), och jag har en Zumba-skiva till kinecten där jag kör en stund och svettas hur mycket som helst. Så idag blev det 30 min Zumba och 30 min träning med mitt träningsband där jag körde armar och ben och mage.

Jag har faktiskt gått ner 3 kg på ca en månad och det är faktiskt lagom takt (även om jag gärna vill bli av med resten av kilona på en gång... tålamod? Jag? *hosthost*). På lång sikt är det bra med en långsam viktnedgång, för om man går ner i vikt för snabbt så är det vätska man förlorar, inte fett.

Så nu när jag eftersvettats klart kan jag ta och duscha och sedan blir det en kopp kaffe.

Min duktiga dotter

Min finaste lilla (stora) gumma är så himla duktig på att rita/teckna. Här är den senaste teckningen hon gjort. Visst är den fin? *stolt mamma*

Redigering och hockey

Idag har jag suttit med mitt pappersmanus och redigerat klart. Nu ska "bara" alla ändringar in i dokumentet.

Det börjar faktiskt närma sig inskick, och jag börjar få lätt panik över att jag fortfarande inte har ett namn på manuset. Inte ens ett arbetsnamn har jag mer än Roman 2, och så kan den ju inte heta. Hehe. Herregud, jag kan verkligen inte komma på något bra namn och det stör mig oerhört. Ska det verkligen vara så svårt?!

Nu sitter jag och tuggar på naglarna och hoppas att Sverige vinner hockeyfinalen över Schweiz... Nervöst var ordet!

Heja Sverige!

Jag älskar hockey! Det kommer från min pappa som var hockeytokig och vi satt alltid och kollade på hockey på tv tillsammans och han lärde mig alla regler och hur spelet fungerar. Min mamma satt också och var väldigt inne i matcherna och vrålade "Men skjut då!". Fast det ville hon inte erkänna att hon var så engagerad. Hehe. Det intresset har följt med, och "mitt" lag är Timrå Red Eagles eftersom det är där jag är uppväxt.


Förra helgen var vi på hockey och såg Sverige spela mot Slovenien. Ingen höjdarmatch kanske, men det var roligt att se live. Man får ju passa på när det är VM i Sverige. Dessutom var vi ju tvungna att inviga dotterns engelske pojkvän i hockeyns värld. Han blev utrustad med Sverigetröja, hatt och flagga och han tyckte det var en rolig upplevelse. Jag fick ett krull-hår i svenska färger som man kan se på bilden nedan. Snyggt va? Eller inte... Haha! Kul var det i alla fall och det är ju det viktigaste.
















Idag får vi sitta i soffan och se matchen mellan Sverige och Finland. En härlig kamp än så länge. Nu dags för andra perioden...

Hurra vad jag är bra.

Taggad till tusen har jag ägnat morgonen åt att redigera manus 2, som är så himla bra!!! Jag älskar det och kan inte se att någon kan refusera det. Det här manuset bara måste ges ut. Det är för bra för att ligga i min dropbox och ruttna bort.

Idag är en sådan dag när allt känns möjligt. Hurra! Jag får leva vidare på den känslan när den kommer till mig, för allt för ofta ansätts jag av tvivel och tänker att jag ska ge upp mitt skrivande eftersom jag tror att ingen ändå kommer vilja läsa det jag skrivit. Men idag har jag inga sådana tankar. När jag läser manuset så tänker jag bara: herregud så bra det är och är det verkligen jag som skrivit något så bra?! Japp det är det. Bara att klappa sig själv på axeln och redigera vidare.

Yay!

Solviken av Annika Estassy

Nu har jag läst klart Solviken av Annika Estassy, och den lämnar kvar ett varmt intryck i mitt inre. Den här boken är en pralin av godaste sort och jag känner att jag vill ha mer, mer, MER!

Handling (kopierad från adlibris.se):
Mitt i reklamhögen på Marie Lindsjös hallmatta i Solna ligger ett vadderat kuvert och väntar. Samtidigt sitter Niklas och Gabriel över varsin fredagsöl och reflekterar över livet, såsom det blev.

Inte långt därifrån, i en ljus och fräsch lägenhet i Stockholms innerstad, försöker Ylva stå ut med att det blivit vår och att Niklas inte bor med henne och dottern längre.

När Marie öppnar det vadderade kuvertet upptäcker hon att ödet, eller om det är faster Greta, har pekat ut en riktning åt henne; Solviken, ett färgglatt renoveringsobjekt i Roslagens skärgård. Marie, som känner hur fyrtioårskrisen närmar sig med raska steg, vet att hon inte har någonting att förlora, och kastar sig ut i det okända.

Det blir en omtumlande yttre och inre resa, inte bara för henne utan även för Niklas, Ylva och Gabriel som hon råkar på vägen och vars öden sammanflätas med hennes.
Mitt omdöme: 
En pralin av godaste sort som sagt. Annika kan verkligen konsten att måla upp scener som gör att jag känner att jag är där, i Solviken, och jag trivs lika bra där som bokens Marie. Språket är ljuvligt, och handlingen likaså. Det här är en riktig feel-goodroman, och det enda negativa med boken var att den tog slut.

Nu sätter du dig ner och skriver en uppföljare, Annika, för jag vill veta mer!

Betyg: 
5 av 5

Susannes release

Åh vilken härlig kväll det var igår. Fina Susanne Boll hade sin release för sin fina, fina bok Det enda rätta. Som jag har sett fram emot den. Releasen ägde rum på Södra teatern vid Mosebacke torg, och herregud vilken utsikt! Vädrets makter var med oss också, så det var så ljuvligt (om än lite kyligt) att stå ute på terrassen och prata och skratta. Och som vanligt så blev det en kväll med underbara människor, mycket skratt och kanske lite för mycket vin. Jag somnade med ett leende på läpparna och nu känner jag mig mer taggad än någonsin att jobba klart mitt manus så det får ge sig ut och flyga.

Tack Susanne och tack Damm förlag för en underbar kväll och en fantastisk goodiebag (ej att förglömma)!

Anneli, Emmelie, Annika och Eva med Boken med stort B.

Susanne och hennes förläggare som pratar. 

Susanne som berättar om sin bok och tackar alla.

Panoramabild över Stockholm

Stockholm i kvällssol

Många goodiebags...

Present-/blombordet! 

Goodiebagen från Kicks

Susannes bok "Morgongåvan", ett läppglans, doftljus, en duschkräm, Violtabletter (mitt favvogodis som barn), fribiljett till Motala Motormuseum från Susannes pappa, och en minibiskvi från Pallas konditori där Susanne brukar sitta och skriva. Vilken goodiebag!

Mums!!!

Duschkrämen

Min blurb på "Morgongåvan"!!!

På väg till Susannes release!

Åh vad spännande det ska bli. Som jag sett fram emot Susanne Bolls bok. Nu ska den äntligen hitta hem till mig.

Ser också fram emot att träffa alla trevliga människor igen. Vilken härlig kväll det kommer bli.

Och vädret är underbart. Kan inte önska mer än så.

Kungsträdgården

Om ni har möjlighet: åk till Kungsträdgården i Stockholm och njut av körsbärsträden som står i full blom nu. Det är galet vackert! Och idag var det galet mycket folk...

Slutredigering pågår.

Nu är rödpennan framme igen och manusbunten ligger och väntar. Nu är det sista redigeringen som är på G. Jag ska skicka in manuset innan sommaren tänker jag. Jag vet att det inte är en bra tidpunkt att skicka in manuset vid den tiden, men what the heck. Nu vill jag "bli av med manuset" och låta det flyga iväg och göra sitt hos förlagen. Jag har ingen lust att vänta till hösten om det ändå är klart.

Eller tänker jag fel? Ska jag vänta eller ska jag skicka iväg det när det är klart? Vad säger ni? 

Men hej sommaren!

Idag kom en kär bekant på besök igen. Sommaren! Vilken dag det var. +21 grader när jag kom hem från jobbet. Kan ju inte bli bättre. Det firade vi med en liten picknick i trädgården med varsin sallad till maken och mig, och en pizzaslice till sonen. Så himla mysigt.

Kräftstjärtsallad med ägg, avocado, oliver och en klick majonnäs (som inte kom med på bilden). Herregud så gott!

Att få sätta fötterna i gräset... det är helt underbart. Vilken sommarfeeling.

En ljuvlig sommarhimmel.

Maken gick iväg på föräldramöte på sonens skola och sonen och jag låg kvar på filten och myste i solskenet.

På kvällen tog jag min kvällspromenad och det var så skönt att gå ute, och så vackert när solen gick ner över hustaken.

Och Annika: jag började läsa din bok idag på tunnelbanan. Höll på att missa min station... :)

Annikas releasefest!

Det här med releasefester är ett fantastiskt påfund. Man träffar en massa trevliga människor och alla är så glada och härliga. Dessutom bjuds det på goda snittar, gott vin och goooood choklad. Men viktigast av allt är ju förstås författaren och dennes bok. Den här gången var det Annikas tur att släppa sin fina bok Solviken som jag sett fram emot så mycket. Nu äntligen fick jag den (signerad) i min hand och nu ska här läsas.

Och jag var jättedålig på att ta bilder idag. Men några fick jag till.

Och nästa vecka är det dags för Susanne Bolls release.

Bubbel. Mums!

Skål för Annika och hennes bok.

Åsa och hennes N.

Hanna med kvällens snyggaste klänning.

Härliga Helena.

Finaste Anneli.

Åsså BOKEN!