Rallymage och lättnad

Igår fyllde maken år, och vi gick på restaurang för att lyxa till det lite i vardagen. De hade sjötunga där till ett vettigt pris så både maken och jag beställde den. Den var lite lös i köttet tyckte jag, men tänkte att den kanske ska vara så. Den smakade gott i alla fall. När jag kom hem så började det bubbla i magen och resten av kvällen kände jag mig lite kymig. Jag lade mig att sova och på morgonen kändes det fortfarande dåligt. Jag mår illa och är fortfarande bullrig i magen. Undrar vad det var för knas jag åt egentligen? Var det fisken eller var det något annat? En släng av vinterkräksjukan?? Maken mår hur bra som helst. Nåja. Nu får jag passa på att ta det lugnt idag. Läsning står på schemat. Kanske lite redigering också. Om jag har lust...

Inte nog med att magen var i olag av maten, att dessutom läsa att en nioårig flicka var försvunnen gjorde att det jobbiga i magen blev ännu värre. Fy så fruktansvärt. Vilken ångest föräldrarna måste ha haft under de där fasansfulla timmarna innan flickstackaren blev hittad. Vilken enorm tur att "Missing people" finns och hjälper till att leta efter försvunna personer. Särskilt när det gäller barn. Jag blev så oerhört rörd och lättad i morse när jag såg att hon blivit hittad. Hoppas skolan nu tar sitt ansvar och inser att de gjort fel och ber om ursäkt för det. Om ett barn inte dyker upp i skolan så SKA man ringa föräldrarna. Jag blev uppringd en gång av dotterns skola, då hennes pappa hade glömt att ringa till skolan och sjukanmäla henne. De undrade var hon var någonstans. Då kändes det bra att de hade koll. Tänk om flickans skola hade kunnat reagera tidigare. Förhoppningsvis hade lilla Anna inte behövt vara i den där unge mannens klor lika länge. Hoppas bara att hon kan komma över den här skräckupplevelsen. Lilla krake... Mitt hjärta blöder...