Ljus och sorg

Igår var det lite Halloweenfirande här. Idag byter vi om och firar Alla Helgons dag. På eftermiddagen gick vi en sväng till Skogskyrkogården med gravljus för att lägga vid minneslunden. Det är så fascinerande att se hur otroligt mycket folk det kommer en sådan här dag. De måste ha vakter vid grinden för att hålla koll så inte alla åker in med bilar till kyrkogården, då skulle det bli kaos. Bara de som har särskilda skäl (t ex gammal) får åka in med bil. Resten parkerar utanför, och eftersom det inte finns så många parkeringsplatser blir det packat med bilar på trottoarer och sidogator överallt. Vi bor 10 minuters gångväg från Skogskyrkogården, och till och med på vår gata brukar det bli fullt med bilar som parkerar för att gå till kyrkogården. Fascinerande tycker jag. Det finns buss och tunnelbana som går till kyrkogården, men folk väljer ändå att ta bilen och måste parkera lååååångt ifrån och gå en bra bit. Jag förstår inte logiken i detta.

Hur som helst så var det oerhört vackert med alla ljus som fladdrade överallt. Nu var vi där medan det var ljust, om man kommer när det är mörkt så är det helt magiskt.

När vi stod där och tänkte på våra anhöriga, så stod en gammal man bredvid mig och snyftade högljutt medan han rättade till blomman och ljuset han ställt vid minnesplatsen. Jag ville gärna lägga en tröstande hand på honom, men visste inte hur det skulle tas emot så jag avstod. Jag tänkte mycket på honom sedan under dagen.

Nu ska vi snart äta ost och kex och dricka ett glas fint vin. Både mamma och pappa tyckte om vin, så jag skålar med dem. Var de nu är.

Massor med ljus och blommor. Och det här var bara en bråkdel...

Ljusen för mamma och pappa...