... var ju egentligen i förrgår, men den här helgen lär det vimla av små gastar som vill ha godis. Sonen var sugen på att gå runt och knacka på hos grannarna och säga "bus eller godis", så idag gick vi och köpte en kostym till honom. Han ville vara en mumie.
Vi köpte en pumpa också som jag karvade ur och gjorde i ordning medan sonen var ute och "trick-or-treat"-ade med sin pappa, en kompis och dennes pappa. När de kom hem var pumpan klar och lyste fint i mörkret. Han var så nöjd när han kom hem. Han hade fått en hel del godis, men också några slantar av de som inte hade godis hemma. Det var en lycklig liten grabb som lade sig att sova ikväll.
Jag provade dessutom på att göra en pumpapaj, men kanten blev bränd och fyllningen ville inte stelna ordentligt. Jaja. Den var god, men lite kladdig. Ingen grädde hade vi hemma heller till pajen, så det fick bli lite tofuglass till. Så blir det ibland. Man kan inte alltid lyckas.
7 kommentarer:
Gillar inte det här påfundet med firandet ... men man gör som man vill och det är helt okej :)
Men den där pajen lät väldigt spännande och god!
Kram
Ebba: Det är ju det som är så fantastiskt; att man gör precis som man vill. :) Själv skulle jag inte anstränga mig så mycket för Halloween eftersom jag inte är uppväxt med det, men barnen är det och tycker att det är kul. Så det är mer för deras skull, även om jag själv tycker det är rätt skoj med ett avbrott i den långa, tunga höstterminen. :)
Pajen skulle nog bli riktigt god om den hade stelnat ordentligt. ;)
Kram
Sötnos. Det var inte så poppis i min sons ålder (tack och lov, känner jag:)
Häftig mumie!
Scary!
Min son är ju halvamerikan, så för hans skull känns det viktigt att fira Halloween på det amerikanska sättet och Alla Helgons Dag på mitt svenska vis. Dvs ljus på kyrkogården. Idag hällregnar det, så ev. blir det inga ljus på kyrkogården, men däremot här hemma.
Det finns så mycket häftigt man kan göra, det gäller bara att vara påhittig:)
Åsa: Det började komma i dotterns ålder (hon är 16), men hon var inte så intresserad av det då. Phu...
Emmelie: Visst är det?!
Hanna: Ja det förstår jag att du vill hålla båda traditionerna levande för honom. Mys med ljus. Vi gick till kyrkogården idag och det var så vackert.
Monica: Precis. :)
Skicka en kommentar