Bloggvila

Min blogg är verkligen eftersatt, och just nu känner jag ingen lust alls att blogga. Jag har inget spännande eller intressant att komma med, livet rullar liksom bara på med jobb, jobb, jobb, barn, trötthet osv. Inget kul att läsa om. Det fattar jag också. Inget händer med manuset heller. Inget nytt i alla fall. Jag har snart redigerat klart manus 2 och så får vi se om jag skickar in det till lektören eller om jag bara låter det ligga. Inspirationen är nere på minus just nu, och därför orkar/vill jag inte blogga något. Tyvärr märks det också i min bloggstatistik också att jag inte skriver i den. Den senaste tiden är det bara träffar från google i olika länder som landar här... Känns ju lite trist, och då blir beslutet bara lättare när jag inte behöver känna att jag "sviker" någon regelbunden läsare.

Jag kommer säkert skriva igen när det känns kul och när och om jag har något att skriva om. Det kommer säkert något sporadiskt inlägg ibland också, men just nu känns det som ett bra beslut att låta bloggen vila ett tag. Jag kommer dock att läsa era bloggar och kommentera dem när jag hinner och orkar. Men nu pausar jag Ninas skrivarlya.

Tills vi hörs igen.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg

Har just läst klart en underbar pralin i bokvärldens chokladask. Åsa Hellbergs ljuvliga uppföljare till Sonjas sista vilja; Sonjas hemlighet. Den här boken började jag läsa redan samma kväll som releasen. Det var i september. Nu har det gått 1,5 månad och jag läste ut den förra veckan. Det tog tid eftersom jag läste den i korta snuttar för att kunna njuta av den mycket längre! Nu är den slut... Vad ska jag göra nu?!

Handling (kopierad från adlibris.se):
När ekonomen Julie lämnar London för Paris drömmer hon om ljuv romantik, god mat och om att komma bort från sin kontrollerande mamma. Vid 37 tycker Julie att det är på tiden.

Hennes mamma Edith tycker däremot att det är alldeles förfärligt när hennes dotter ger sig av till Frankrike. Tänk om Julie träffar en fransman, det är mer än Edith klarar av att tänka på.

Men är det den verkliga anledningen till Ediths protester? Vilka hemligheter gömmer sig egentligen bakom hennes perfekta yta och varför vägrar hon att prata om sina egna ungdomsår i Paris?

Mystiken tätnar när journalisten Kicki och fotografen Fredrik hittar kvarglömda fotografier i Julies lägenhet. Fotografier på Sonja tillsammans med Frankrikes president!

Sonjas tre bästa vänner Rebecka, Maggan och Susanne förstår ingenting. Men Sonja har haft ännu en hemlighet som hon inte delat med sig av till sina väninnor.

Och den har visar sig vara den största av dem alla.

Mitt omdöme:
Som sagt: en underbar bok och jag njöt till tusen när jag läste den. Den har allt. Kärlek, härliga miljöer (har aldrig varit så sugen på att flytta till Mallorca som nu), spänning, driv, mystik... Det är mycket dialoger, och det gillar jag. Enda besvikelsen var att den tog slut. Jag vill ha mer, Åsa!

Betyg:
Går det att ge annat än en solklar 5 av 5?!

Noll

Antal skrivna ord: noll.
Antal redigerade ord: noll.
Antal lästa ord: noll.
Inspiration: noll.
Energi på en skala från 1-10: noll.

Fruktansvärt trött och sliten. Ska ta blodprover på måndag...

Min helg

Jag tycker inte om söndagkvällar. Då är helgen slut och vardagen tar över igen. I och för sig är jag ledig på måndagar, men ändå. Familjen är i skola och på jobb så det är bara jag hemma. Vilket förvisso är skönt det med, men ja. Ni förstår vad jag menar...

Hursomhelst. Den här helgen har varit härlig och skön. Syster med familj kom hit på lördagen och vi firade barnen och maken som fyllt år. Tårta och god mat blev det i massor. Makens bror med sambo och en kompis kom också hit så vi var 12 personer här. Härligt. Huset fylldes med skratt och glädje. Precis som jag vill ha det.

Idag har vi mest tagit det lugnt. Rensat gamla pärmar, tvättat och fixat och så. Skönt med vila efter ett kalas. Idag var det ju fars dag och vi firade maken med tårta och presenter. Tyvärr kunde jag inte fira min egen pappa, men han var i mina tankar hela dagen.

Alldeles nyss beställde jag en jättefin symaskin också eftersom min gamla gick sönder. Ska bli så kul att få en lite modernare symaskin som kanske fungerar... Min gamla fungerade rätt bra (oftast), men var lite ålderstigen så det var dags att pensionera den ändå.

I fredags hämtade jag dessutom min nya iPhone 5! Vit. Jättefin är den och jag är så glad för den. Min gamla telefon började bli lite slö, med knasig skärmfärg och knappen i mitten fungerade rätt dåligt så det var på tiden att den nya kom nu. Man måste få ha lite lyx i livet också.

Imorgon blir det mycket att göra, trots ledig dag. Tandläkaren med sonen, läkarbesök för mig, sedan ska vi till banken och prata räntor innan jag åker hem och jobbar lite också innan det är dags att hämta sonen från fritids. Puh! Bäst att gå och sova nu.

Rallymage och lättnad

Igår fyllde maken år, och vi gick på restaurang för att lyxa till det lite i vardagen. De hade sjötunga där till ett vettigt pris så både maken och jag beställde den. Den var lite lös i köttet tyckte jag, men tänkte att den kanske ska vara så. Den smakade gott i alla fall. När jag kom hem så började det bubbla i magen och resten av kvällen kände jag mig lite kymig. Jag lade mig att sova och på morgonen kändes det fortfarande dåligt. Jag mår illa och är fortfarande bullrig i magen. Undrar vad det var för knas jag åt egentligen? Var det fisken eller var det något annat? En släng av vinterkräksjukan?? Maken mår hur bra som helst. Nåja. Nu får jag passa på att ta det lugnt idag. Läsning står på schemat. Kanske lite redigering också. Om jag har lust...

Inte nog med att magen var i olag av maten, att dessutom läsa att en nioårig flicka var försvunnen gjorde att det jobbiga i magen blev ännu värre. Fy så fruktansvärt. Vilken ångest föräldrarna måste ha haft under de där fasansfulla timmarna innan flickstackaren blev hittad. Vilken enorm tur att "Missing people" finns och hjälper till att leta efter försvunna personer. Särskilt när det gäller barn. Jag blev så oerhört rörd och lättad i morse när jag såg att hon blivit hittad. Hoppas skolan nu tar sitt ansvar och inser att de gjort fel och ber om ursäkt för det. Om ett barn inte dyker upp i skolan så SKA man ringa föräldrarna. Jag blev uppringd en gång av dotterns skola, då hennes pappa hade glömt att ringa till skolan och sjukanmäla henne. De undrade var hon var någonstans. Då kändes det bra att de hade koll. Tänk om flickans skola hade kunnat reagera tidigare. Förhoppningsvis hade lilla Anna inte behövt vara i den där unge mannens klor lika länge. Hoppas bara att hon kan komma över den här skräckupplevelsen. Lilla krake... Mitt hjärta blöder...

Lite nya idéer

Just nu är jag rätt trött i huvudet. Till och med trött på skrivandet. Jag försöker redigera men det går så oerhört trögt. Inga ord känns bra och det känns bara meningslöst. Det är väl bara en period jag är inne i just nu, och jag hoppas att orden kommer tillbaka snart. Jag har bara 100 sidor kvar att redigera, och jag har gett mig tusan på att det ska vara klart innan december så jag kan skicka iväg manuset till lektör.

Under tiden spånar jag på andra idéer. Idéer som har med tyg att göra. Inte kläder, men andra saker. Kläder är en sak jag vill designa, absolut, men kanske inte just precis nu. Jag måste landa i allt kring det först. Nu har jag en annan sak på gång. Vi kan kalla det design också, och jag kommer visa så småningom vad det är jag ska göra. Ikväll har jag suttit och letat tyggrossister och andra grossister för att hitta det jag behöver för min design. Spännande ska det bli! Woohoo!

Ljus och sorg

Igår var det lite Halloweenfirande här. Idag byter vi om och firar Alla Helgons dag. På eftermiddagen gick vi en sväng till Skogskyrkogården med gravljus för att lägga vid minneslunden. Det är så fascinerande att se hur otroligt mycket folk det kommer en sådan här dag. De måste ha vakter vid grinden för att hålla koll så inte alla åker in med bilar till kyrkogården, då skulle det bli kaos. Bara de som har särskilda skäl (t ex gammal) får åka in med bil. Resten parkerar utanför, och eftersom det inte finns så många parkeringsplatser blir det packat med bilar på trottoarer och sidogator överallt. Vi bor 10 minuters gångväg från Skogskyrkogården, och till och med på vår gata brukar det bli fullt med bilar som parkerar för att gå till kyrkogården. Fascinerande tycker jag. Det finns buss och tunnelbana som går till kyrkogården, men folk väljer ändå att ta bilen och måste parkera lååååångt ifrån och gå en bra bit. Jag förstår inte logiken i detta.

Hur som helst så var det oerhört vackert med alla ljus som fladdrade överallt. Nu var vi där medan det var ljust, om man kommer när det är mörkt så är det helt magiskt.

När vi stod där och tänkte på våra anhöriga, så stod en gammal man bredvid mig och snyftade högljutt medan han rättade till blomman och ljuset han ställt vid minnesplatsen. Jag ville gärna lägga en tröstande hand på honom, men visste inte hur det skulle tas emot så jag avstod. Jag tänkte mycket på honom sedan under dagen.

Nu ska vi snart äta ost och kex och dricka ett glas fint vin. Både mamma och pappa tyckte om vin, så jag skålar med dem. Var de nu är.

Massor med ljus och blommor. Och det här var bara en bråkdel...

Ljusen för mamma och pappa...

Halloween...

... var ju egentligen i förrgår, men den här helgen lär det vimla av små gastar som vill ha godis. Sonen var sugen på att gå runt och knacka på hos grannarna och säga "bus eller godis", så idag gick vi och köpte en kostym till honom. Han ville vara en mumie.

Vi köpte en pumpa också som jag karvade ur och gjorde i ordning medan sonen var ute och "trick-or-treat"-ade med sin pappa, en kompis och dennes pappa. När de kom hem var pumpan klar och lyste fint i mörkret. Han var så nöjd när han kom hem. Han hade fått en hel del godis, men också några slantar av de som inte hade godis hemma. Det var en lycklig liten grabb som lade sig att sova ikväll.

Jag provade dessutom på att göra en pumpapaj, men kanten blev bränd och fyllningen ville inte stelna ordentligt. Jaja. Den var god, men lite kladdig. Ingen grädde hade vi hemma heller till pajen, så det fick bli lite tofuglass till. Så blir det ibland. Man kan inte alltid lyckas.

NaNoWriMo

Nä. Inget NaNoWriMo (national novel writing month) i år. Heller. Jag gör som Hanna; NaNoEdMo (Ed = Editing) istället. Jag ska nu lägga krut på att redigera klart manuset så jag kan skicka iväg till testläsare och lektören innan allt julbestyr. Det känns bättre än att hoppa till ett nytt manus just nu.

Tur jag har novemberlov ett par dagar. Sonen är förvisso hemma, men han är duktig på att roa sig själv en stund och då kan jag passa på att redigera lite.