En timme efter det förra inlägget ringde de från sjukhuset och ville att jag skulle komma in eftersom pappa blivit sämre. Som tur var så bodde vi på hotell 10 minuters promenad från sjukhuset så jag var där snabbt. Jag satt hos honom och bara höll hans hand i 2,5 timme innan han slutligen gav upp. Min syster hann dessvärre inte vara med, hon kom en timme efter att han somnat in.
Efter det har livet varit så konstigt. Samtidigt som vi inte kan förstå att han är oåterkalleligt borta och sörjer oerhört, så kan vi skämta och skratta som vi alltid brukar göra. Det är så sjukt, man fattar det inte.
Igår var vi på begravningsbyrån, och bara det var en helt absurd sak. Att sitta där och planera hans begravning; kista, blommor, minnesstund, kläder han ska ha i kistan ... Jag fattar det inte ... Dessutom har syster, svåger och jag hållit på med att städa ur hans lägenhet och ringt överallt för att säga upp lägenhet, abonnemang, prenumerationer och Gud vet allt ...
Jag var inte beredd på detta! Kom tillbaka!!
4 kommentarer:
Jag beklagar verkligen din sorg. Skickar lite kramar till dig och många tankar går till dig idag.
kramkram
Tack Cattis. <3
Åh fy hemska tanke att en dag behöva ta tag i sådant där :-( Styrkekramar!
Beklagar verkligen :-(
*kram*
Skicka en kommentar