Dottern rider islandshästen ...
... och sonen rider shetlandsponnyn.
Ojdå vad jag såg bister ut här då...
Ett rent nöje ... En vanlig syn efter vägkanterna i Tornedalen.
Utsikt från Luppioberget.
Nu är vi hemma igen efter vår tripp till Tornedalen där maken har sin familj. Vi firade svärfar som fyllde 80 år och det gick hur bra som helst med kalaset, trots att han är lite dement.
Barnen hade ett himmelrike där eftersom min svägerska har två hundar (en schäfer och en chihuahua), och hennes dotter är fodervärd till en islandshäst så hon tog med sig hästen dit. Dessutom måste hästen enligt EU:s regler ha en vän eftersom hästar är ett flockdjur, så de lånade med sig en lite shetlandsponny också. Vi hade alltså två hundar och två hästar på gården. Gissa om ungarna trivdes! Dottern tog sig an islandshästen och skötte om den och red (hon fick den till och med att tölta!) och sonen hade fullt upp med "shettisen". Nu börjar dottern prata om att hon vill börja i ridskola och att hon vill ha en egen häst. Hon ser på mig med sina vackra ögon och säger: "mamma, när du blir en rik och berömd författare, då kan jag väl få en häst?"
Ja, när (inte om, utan när) jag blir rik och berömd författare ska du få en häst gumman, det är ett löfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar