Allan Karlsson fyller hundra år och det ska firas på ålderdomshemmet han bor. Dit kommer kommunalråd, lokaltidning och många andra som ska ära honom. Själv ser han inget nöje i att fylla hundra, så han bestämmer sig för att rymma från eländet. Sagt och gjort. Han tar sig ut och går ner till busstationen. Där möter han på en oborstad yngling som ber honom passa en väska medan han går på toa. Allan gör så, men inser att hans buss går strax så han tar helt sonika med sig väskan. Han kliver på bussen och frågar chauffören hur långt man kommer på 50 kronor. Han hamnar i en till synes övergiven stationsbyggnad, men den visar sig inte vara tom. Där bor Julius. Genom en serie händelser blir Allan och Julius sammansvetsade och följs åt i en flykt undan rättvisan i två veckors tid.
Parallellt med nutiden där man får följa Allan och Julius flykt, så berättas historien om Allan från det han föddes tills den dagen han flydde från sitt eget födelsedagsfirande. Allan är en man som genom olika händelser genom historien träffar på mäktiga personer och därigenom påverkar vår moderna historia.
Mitt omdöme:
Boken är en svensk variant av Forrest Gump, fast en enklare sådan. En charmigt ocharmig gubbe som man lätt kan sympatisera med.
Den här boken hade jag hört så mycket om att den skulle vara sååååå rolig och man skulle skratta högt för sig själv. Det lät bra tänkte jag och köpte den. Tyvärr får jag säga att den inte alls var så rolig så jag skrattade högt. Visst kunde jag dra på smilbanden då och då, men skratta?! Nej. Jag måste ha dålig humor eller så fattar jag inte det roliga.
Den var lite för otrolig och overklig ibland, men i stort var handlingen OK. Jonas Jonasson skriver lättläst och har bra flyt i språket. Dock kan jag säga att jag läste den med ett "jaha" och lägger den sedan till handlingarna.
Betyg:
3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar