onsdag 3 april 2013

Vilken dag! Flygdramatik del 2.

Åkte hem från vår härliga resa till Kiruna idag och det blev en låååång dag. När vi åkte upp så fick vi inte kliva ur planet i Kiruna eftersom de hittat en övergiven väska i ankomsthallen. Vi fick sitta kvar i planet i en kvart och sedan fick vi gå ut och hämta våra väskor från bagagevagnarna utanför ankomsthallen. Vi fick alltså inte gå in. Nåja. Vi kom fram till slut och nu när vi skulle hem så tänkte vi att nu var väl dramatiken klar för den här resan.

Men nejdå.

Vi fick sms innan att flyget var 25 min försenat, men vi skulle checka in som vanligt. Bra bra, tänkte vi och åkte ut till flygplatsen. Väl där så håller de på och bygger om och det fanns en enkel disk med lite fika och några mackor. Vi tänkte att vi skulle köpa mackor på flyget istället så vi hoppade över att käka på flygplatsen. Vi checkade in och satte oss i gaten och väntade. Och väntade. Och väntade... Planet skulle ha gått 13.25 och nya tiden var satt till 13.50. Men klockan blev 13.50 och inget hände. Det började muttras och puttras bland folket som satt och väntade.

Så fick vi veta att incheckningssystemet var ur funktion så vi kunde inte gå ombord på planet. Det var tydligen något generalknas med systemet för hela SAS i Sverige. Vi fick inte gå på planet eftersom man måste ha koll på vem som checkar in och att det stämmer med väskorna osv. Folk (inkl jag) började muttra om att man kan väl skriva upp alla passagerare för hand på ett papper?! Men nej. Det handlar om sääääääkerhet. Jodå, det förstår jag, men hallå problemlösning?! Den frustrationen när vi fick veta. Gaahhhhhh! Jag var hungrig. Maken var hungrig och sonen var hungrig. Problemet med Kiruna flygplats är när man gått in i gaten finns inget att äta och man kan inte gå ut igen, så där satt vi och såg hur fikat plockades ihop utanför och kördes bort till köket. Jag tror jag fällde en tår och började drömma om smörgåsar.

Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och magen knorrade.

Till slut hade de tänkt ut en plan (hurra. Typ...). De kom på att man kunde skriva upp alla passagerare för hand på ett papper när man checkade in i gaten! Men grattis! Det sade jag (och många andra) ju för en timme sedan! Så till slut kunde vi passera gaten och de skrev upp våra namn. För hand. På papper. Så fick vi gå ut och peka på våra incheckade väskor så de hade koll på att det var rätt antal väskor till rätt folk.

Nu var vi på planet! Tjohoo.

Men var det slut där? Näpp.

Nu skulle vi äntligen få äta något. Jag var så hungrig så jag var lagom grinig och hade huvudvärk. Kul. Not.

Ha! Trodde vi ja!

Mackorna var slut, så jag och maken åt nån trist knäckemacka och sonen fick chips. Eller fick och fick förresten. Vi fick nog betala. Jag var väldigt nära att gråta när de sade att mackorna var slut, och de såg nog min desperation så de skyndade sig att rafsa fram lite alternativ. Inte deras fel, jag vet, men jag var trött, less och hungrig.

Två timmar försenade landade vi slutligen i Stockholm, och så fort vi fått väskorna och åkt till bilen styrde vi kosan till närmsta grill. Sibylla i Upplands Väsby. Aldrig har väl mat smakat bättre än då.

 Vad säger ni SAS? Kan vi vara överens om att det räcker med flygdramatik nu?!

3 kommentarer:

Skrivarvisionären Ebba sa...

Vilket drama - i detta avlånga lilla land!
Kanske att man inte tänker sig eller förbereder sig på att det kan "hända saker" när man ändå har "så nära hem" som när man flyger inrikes.
Ska tänka på din erfrenhet när jag flyger till GBG för Bokmässan i september - jag SKA vara mätt då :)

Skönt att ni kom hem ordentligt till sist och hurra för Sibylla!
Kram

Agneta sa...

Det där att inte få mat när man behöver .... alltså ... grrrrr vad arg man kan bli! Urjobbigt ju.

Ninas skrivarlya sa...

Ebba: Nej det är det som är felet - man tror inte att det ska hända så mycket på inrikesflygningar. Men vi har lärt os läxan; att altid ha med smörgåsar/frukt i packningen!

Kram

Agneta: Det är hemskt att inte få mat. Min son är (precis som jag) väldigt känslig för blodsockerfall, men han klarade av matbristen bättre än jag. ;)