Heja mig!

Japp. Jag höjer min hand och erkänner: jag är en första klassens soffpotatis. En lat, fet soffpotatis med noll kondis. Det är inget nytt. Jag har alltid varit lite kraftig, även om jag inte var tjock som barn. Men den riktiga viktökningen kom efter första barnet. Sen gick jag ner, och efter andra barnet gick jag upp ännu mer i vikt och därefter har jag inte kunnat gå ner i vikt mer trots att jag kämpat så mycket. Men inget resultat. Inget långvarigt i alla fall.

Jag mår ju inte bra av den här vikten, så nu ska jag ta och göra något åt det. I 2 hela dagar nu har jag faktiskt varit helt godisfri. 2 dagar är väldigt länge för att vara jag. Dessutom tänker jag mer på vad jag äter. Inget socker, mindre kolhydrater och mindre portioner. Och som kronan på verket så har jag varit ute på kvällspromenad idag. Härligt. Men skrämmande hur dålig kondis jag faktiskt har. Hu! Men jag får se det långsiktigt och hoppas att det blir bättre så småningom.

Det var ju i alla fall vackert ute på promenaden...