Hemma

Såja. Nu är vi hemma igen från London med massor av härliga minnen i bagaget, jämte lite nya saker. Jag är aptrött så jag orkar inte göra ett jätteavancerat inlägg, så jag bjuder bara på ett par bilder. Resten kommer imorgon. Nu ska jag sova.

Turistbild version 1.0. Big Ben. Jag i grå kappa...

Vacker skymning när vi var ute och gick på fredagkvällen i city.

London idag

Äntligen är dagen här som både jag och dottern har längtat så mycket efter. London! Om en halvtimme kommer maken hem och då ska jag börja bege mig till Arlanda. Jag är ju hemma med sjuk son så därför måste jag vänta på maken innan jag kan åka.

Nu börjar pirret kännas i magen, och den där ständiga stressen jag alltid känner innan; har jag med allt nu? Jag kollar, dubbelkollar och trippelkollar att pass, biljett, försäkring, mobilladdare, mediciner och öronproppar är med. Resten löser sig alltid.

Men nu är det dags att packa det sista och smälla igen väskorna (jodå, det är väska i plural. Jag måste ta hand om dotterns väska också. Hon hade ingen möjlighet att ta den till skolan idag så jag får släpa på 2 st...) Yay! Få se om det finns WiFi på hotellet så jag kan blogga därifrån, annars blir det på återseende på söndag. Håll annars koll på min Instagram (@ninafina66), där lägger jag förhoppningsvis upp fler bilder.

Ha en härlig helg!

Ord jag alltid skriver fel

När fingrarna löper snabbt över tangenterna så brukar det bli stavfel. Jodå, det händer alla. Men jag har vissa ord som ALLTID blir fel. Det spelar ingen roll hur sakta jag än skriver och att jag använder dem ofta i manuset, jag skriver fel ändå. Jag tycker att "övning ger färdighet" borde gälla även här, men icke då. Det blir fel ändå. Några ord som jag konstant skriver fel:

mansu => manus
handleshus => handelshus (ett handelshus är centralt i mitt andra manus...)

Så ohyggligt tröttsamt när det aldrig kan bli rätt.

Har ni också ord som alltid kommer ut fel när ni skriver? I så fall vilka?

Heja mig!

Japp. Jag höjer min hand och erkänner: jag är en första klassens soffpotatis. En lat, fet soffpotatis med noll kondis. Det är inget nytt. Jag har alltid varit lite kraftig, även om jag inte var tjock som barn. Men den riktiga viktökningen kom efter första barnet. Sen gick jag ner, och efter andra barnet gick jag upp ännu mer i vikt och därefter har jag inte kunnat gå ner i vikt mer trots att jag kämpat så mycket. Men inget resultat. Inget långvarigt i alla fall.

Jag mår ju inte bra av den här vikten, så nu ska jag ta och göra något åt det. I 2 hela dagar nu har jag faktiskt varit helt godisfri. 2 dagar är väldigt länge för att vara jag. Dessutom tänker jag mer på vad jag äter. Inget socker, mindre kolhydrater och mindre portioner. Och som kronan på verket så har jag varit ute på kvällspromenad idag. Härligt. Men skrämmande hur dålig kondis jag faktiskt har. Hu! Men jag får se det långsiktigt och hoppas att det blir bättre så småningom.

Det var ju i alla fall vackert ute på promenaden...

London

På torsdag åker dottern och jag på en efterlängtad resa till London. Jag har inte varit där sedan 1986 (!!!), men dottern var på språkresa där för 2 år sedan. Det ska bli så himla roligt att få åka dit igen. Shoppa, shoppa, shoppa. Så ska vi gå på musikal: The Phantom of the Opera. Sist men inte minst så måste vi hitta någonstans att dricka afternoon tea. Mums!! Vi ska verkligen ha några dagar mamma-dotter-mys som vi båda så väl behöver.

Nu sitter jag och kollar in shoppingen. Jag har en väska som jag har drömt om så länge. En ljusrosa Michael Kors. Hur snygg är inte den?! Den ska nog följa med mig hem från London.

 

Åh, kan det inte bli torsdag snart?!

Men vilken härlig dag!

En dag som den här kan man inte bli annat än lycklig! Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 10 år. Vi hade tänkt gå på Skansen och sedan till finrestaurang, men sonen hade feber och halsont så det blev inget med det.

Rosor från maken och sonen.

Vi var hemma i stället och njöt. Och vilken härlig vårdag vi fick.

Jag satt ute och redigerade mitt manus och blev så inspirerad så jag till och med skrev ett helt nytt kapitel. Det kändes helt rätt att skriva det, för det fördjupade kunskapen om och förståelsen för min manlige huvudperson. Jättekul att sitta i solskenet och bara låta fingrarna löpa över tangenterna.

Ljuvligt att sitta och skriva i solen.

Vårdagen bjöd också på fika ute och medan jag satt och skrev, så spelade sonen och maken schack på en filt. Härligt. Sonen är 6,5, men redan en hejare på schack. Jag är extremt usel på det spelet, så han skulle nog klå mig rätt snart.

Grannens katt gillar att vara hos oss. Kanske för att både jag och sonen älskar att gulla med den. Lille söte Nisse.

Dessutom blev vårt kök klart idag och det känns härligt. Nu kan vi ägna oss åt att fixa till ute i stället. I sommar ska badrummet renoveras, men då gör vi det inte själva. Jag firade köket med lite nya växter. Snart kommer lite före- och efterbilder på köket.

Nya krukväxter och nya krukor till köket. Så fina.

Ansiktet svider förresten. Jag har fått årets första solbränna.

Med betoning på bränna.

72 sidor

Det hann jag redigera igår! Helt otroligt att jag hann så mycket på en dag och det gör mig glad och lite stolt också.

Jag läste igenom lektörsutlåtandet ordentligt och började plöja igenom manuset ordentligt. Det jag framför allt behöver ändra på är bland annat att ge några personer lite mer psykologiskt djup och fundera lite mer på vilken slags relation mina två huvudkaraktärer har egentligen. Jag har fått ändra en del i början och nu ser jag att utvecklingen av handlingen och karaktärerna blir så mycket bättre. Det känns väldigt bra och jag tror så mycket på manuset.

Faktum är att jag ständigt går omkring och funderar på manuset och dess karaktärer och stöter och blöter i mitt inre hur jag ska kunna förbättra manuset så det blir tillräckligt bra för att någon förläggare ska vilja ge ut det.

Och bara på grund av att det alltid finns i mitt inre dök den här underbara låten upp i mitt huvud. Oh the 80's... Vilken musik de gjorde då. Pet Shop Boys... SOM jag älskade deras musik.

Releasefest igen!

En ny inbjudan till en releasefest ramlade in i min mailbox idag och jag blir så himla glad! Jag känner mig så privilegierad som får möjligheten att få gå på underbara människors släppfester för deras böcker. Böcker som de kämpat så hårt med och jag är så glad för deras skull att de lyckats få sina "bebisar" i tryckt form. Självklart när jag fortfarande ett hopp om att jag en dag också ska få ha en släppfest för min bok, men fram tills det händer passar jag på och njuter av andras glädje.

Den här gången är det fantastiska Susanne Bolls nya bok Det enda rätta som ska släppas och jag ser verkligen fram emot att få läsa den. Jag tyckte mycket om hennes första bok Morgongåvan, och jag fick faktiskt äran att blurba den!

Nu bokar jag in 16 maj i kalendern och hoppas att det är fler som ska komma dit så jag slipper stå i ett hörn och trycka för mig själv... Hehe.

Sk*tcancer!!!

Jag hatar verkligen cancer. Den tog min mamma från mig och gjorde mig föräldralös. Den lurar verkligen överallt och väntar på nästa byte att hugga tag i.

Nu har den fällt sitt nästa offer. Systerns svärfar. En stor, bullrig man med ett lika stort hjärta som en ocean, ett smittande skratt och en härlig humor. Den mannen fick sitt cancerbesked för en månad sedan och nu i kväll somnade han in lugnt och stilla.

Jävla cancer!!! Varför?! VARFÖR?!

Vila i frid A.

Härlig söndag

Efter en god natts sömn är vi nu på väg till vänner för att äta brunch. Lovely. Men vad var det för surväder i morse egentligen? Blä. Men nu skiner solen i alla fall och vi med den.

Köksrenoveringen fortsätter

Vi tycks aldrig bli klara med köket. Alltid är det något som strular. Idag var vi tvungna att åka tillbaka till Ikea för att byta diskho för den stämde inte som vi hade tänkt, plus att dämparna till dörrarna inte heller stämde. Så vi måste lämna tillbaka dem. Suck. Så det blev lunch på Ikea och så köpte vi ny diskho. När vi kom hem så upptäckte vi det pinsamma misstaget att diskhon vi lämnat tillbaka var egentligen helt rätt. Så vi lämnade tillbaka en diskho vi egentligen skulle ha, och så köpte vi en exakt likadan igen. Gaahhhh! Jaja. Har man huvudet under armen så...

På kvällen rev vi kakel och började fundera på hur vi ska få till det med diskhon och spisen.

Sakta med säkert närmar vi oss målet.

Och jag har dessutom börjat äta laktosfri mat för att testa om min knasmage/gasmage blir bättre av det. Lite bättre tycker jag faktiskt att det blivit idag. Hurra!

Forsythiakvistar som ger mig en föraning av vår!

Min deadline missad

Jag hade ju satt en egen deadline för manuset att det skulle vara klart för inskick innan påsk.

HAHA!

Tillåt mig småle. Jag har knappt hunnit påbörja redigeringen än, och det är mycket nu fram till sommaren med jobbet och renovering hemma och annat jox så jag är tveksam om jag hinner skicka in manuset innan sommaren. Det känns som en neverendingstory det här att aldrig hinna bli klar.

Man skulle ha en liten spökskrivare som skrev klart åt mig...

Vilken dag! Flygdramatik del 2.

Åkte hem från vår härliga resa till Kiruna idag och det blev en låååång dag. När vi åkte upp så fick vi inte kliva ur planet i Kiruna eftersom de hittat en övergiven väska i ankomsthallen. Vi fick sitta kvar i planet i en kvart och sedan fick vi gå ut och hämta våra väskor från bagagevagnarna utanför ankomsthallen. Vi fick alltså inte gå in. Nåja. Vi kom fram till slut och nu när vi skulle hem så tänkte vi att nu var väl dramatiken klar för den här resan.

Men nejdå.

Vi fick sms innan att flyget var 25 min försenat, men vi skulle checka in som vanligt. Bra bra, tänkte vi och åkte ut till flygplatsen. Väl där så håller de på och bygger om och det fanns en enkel disk med lite fika och några mackor. Vi tänkte att vi skulle köpa mackor på flyget istället så vi hoppade över att käka på flygplatsen. Vi checkade in och satte oss i gaten och väntade. Och väntade. Och väntade... Planet skulle ha gått 13.25 och nya tiden var satt till 13.50. Men klockan blev 13.50 och inget hände. Det började muttras och puttras bland folket som satt och väntade.

Så fick vi veta att incheckningssystemet var ur funktion så vi kunde inte gå ombord på planet. Det var tydligen något generalknas med systemet för hela SAS i Sverige. Vi fick inte gå på planet eftersom man måste ha koll på vem som checkar in och att det stämmer med väskorna osv. Folk (inkl jag) började muttra om att man kan väl skriva upp alla passagerare för hand på ett papper?! Men nej. Det handlar om sääääääkerhet. Jodå, det förstår jag, men hallå problemlösning?! Den frustrationen när vi fick veta. Gaahhhhhh! Jag var hungrig. Maken var hungrig och sonen var hungrig. Problemet med Kiruna flygplats är när man gått in i gaten finns inget att äta och man kan inte gå ut igen, så där satt vi och såg hur fikat plockades ihop utanför och kördes bort till köket. Jag tror jag fällde en tår och började drömma om smörgåsar.

Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och magen knorrade.

Till slut hade de tänkt ut en plan (hurra. Typ...). De kom på att man kunde skriva upp alla passagerare för hand på ett papper när man checkade in i gaten! Men grattis! Det sade jag (och många andra) ju för en timme sedan! Så till slut kunde vi passera gaten och de skrev upp våra namn. För hand. På papper. Så fick vi gå ut och peka på våra incheckade väskor så de hade koll på att det var rätt antal väskor till rätt folk.

Nu var vi på planet! Tjohoo.

Men var det slut där? Näpp.

Nu skulle vi äntligen få äta något. Jag var så hungrig så jag var lagom grinig och hade huvudvärk. Kul. Not.

Ha! Trodde vi ja!

Mackorna var slut, så jag och maken åt nån trist knäckemacka och sonen fick chips. Eller fick och fick förresten. Vi fick nog betala. Jag var väldigt nära att gråta när de sade att mackorna var slut, och de såg nog min desperation så de skyndade sig att rafsa fram lite alternativ. Inte deras fel, jag vet, men jag var trött, less och hungrig.

Två timmar försenade landade vi slutligen i Stockholm, och så fort vi fått väskorna och åkt till bilen styrde vi kosan till närmsta grill. Sibylla i Upplands Väsby. Aldrig har väl mat smakat bättre än då.

 Vad säger ni SAS? Kan vi vara överens om att det räcker med flygdramatik nu?!