Malin skrev ett klokt inlägg på sin blogg om det här eviga fjantandet med statusuppdateringar på facebook som ska uppmärksamma bröstcancer. Jag håller med henne SÅ mycket i det hon skriver. Jag har själv blivit oerhört provocerad av de här statusuppdateringarna som inte tillför någonting konkret alls. Vad tillför de egentligen? Kan någon tala om för mig exakt HUR jag uppmärksammar bröstcancer genom att skriva min bh-storlek, skriva var jag ställer min handväska och nu senast att jag ska resa 14 månader till Frankrike? HUR?! Det är ett väldigt hemlighetsmakeri kring detta: "berätta inte för männen, det här är en lek för oss kvinnor", och i mina ögon ligger en viss sexuell underton i det hela. I handväskeexemplet så skulle man skriva var man oftast ställer sin handväska och statusen kunde sålunda se ut: "Oftast på hallmattan", "På köksbordet" osv vilket kan få en att tro att man gärna har sex där... Varför? På vilket sätt uppmärksammar det världen att kvinnor lider pga sin cancer genom att jag skriver på facebook var jag ställer min väska?! Kan någon hjälpa mig förstå, för själv gör jag det inte.
I mina ögon är det bara en oerhört fjantig "lek" av människor som inte själva upplevt att cancern sliter ifrån dem en älskad person, och det är väldigt provocerande för mig. Mamma dog av sin cancer för lite drygt två år sedan. Nu hade hon inte bröstcancer, men ändå hade hon cancer som tog hennes liv alltför fort, alltför tidigt i livet. Hon kommer aldrig tillbaka, och det är en svår sorg för mig som jag fortfarande kämpar med. Varje dag. Alla dessa kvinnor som just idag, i detta nu ligger och kräks, tappar hår, mår dåligt, magrar, oroar sig för framtiden ("Hur kommer det att gå med barnen?" "Kommer jag överleva?"), HUR gynnas de av att jag skriver på facebook att jag ska ut och resa till Frankrike i 14 månader? HUR?!
Skänk pengar till cancerforskningen istället. Där gör man någon nytta.
HÄR finns en länk. Det kommer cancerforskningen till godo, inte en facebookstatus.
8 kommentarer:
Bra Nina, jag har heller inte förstått det där eftersom jag inte har blivit utmanad att skriva något.
Det har mest verkat virrigt.
Bra skrivet Nina, håller med till fullo.
WORD!
Jag håller SÅ med dig!
Jag tycker ockaså att det är ett knasigt sätt att uppärksamma cancer på, men förstår att man kan bli meddragen ändå. Undrar om jag inte har ställt min väska någonstans? Kedjebrev har ju den förmågan. Själv blir jag inte alls provocerad, men minns att jag blev det av kampanjer som, tänd ett ljus för cancer. Tror att tiden spelar roll alltså. Två år innebär massor av sorg och saknad. Egentligen är det väl cancern som man är så jäkla arg på. Med alla rätt! KRAM!
Åsa: Tack, och virrigt är ordet!
Andra intryck: Tack. :)
Nilla: Tack! :)
Hanna: Vad bra. Tack. :)
Spader: Javisst tror jag att jag också skrev min bh-färg när det här kom först. Men nu börjar jag lessna och ser inte nyttan i det. Kanske är det just för att mamma dog av cancer som jag har en annan syn på det än innan. Jag vet inte. Men jag håller med dig om att det är cancern jag är så himla arg på.
Kram
Fattade aldrig varför så många skulle resa bort enligt FBstatus förrän jag läste din blogg. Jag engagerar mig inte så mycket där men håller med dig om att det är ju fullständigt meningslöst. Ska man göra något för cancer så ska det göra skillnad. Betala till någon fond eller som jag har gjort, köpa det rosa bandet.
Carola: Håller med dig. Jag blev alldeles paff när jag såg att folk skulle ut på långresor och undrade vad som stod på, tills jag fattade att det var årets "lek". Precis som du säger så är det viktigare att göra skillnad på ett annat sätt än via facebook. :)
Skicka en kommentar