tisdag 10 juli 2012

Varför vill jag bli utgiven?

Frågan väcktes i en mailkonversation med finaste Frida, och jag blev tvungen att fundera på det ett tag. Varför vill jag så gärna bli utgiven? För mig är det främst två skäl.

Dels är det så att jag har en dröm som jag burit på sedan jag var barn och det var att bli författare. Den drömmen kommer jag att hålla levande tills jag dör tror jag. Jag vill gärna få (minst) en bok utgiven och kommer kämpa på för att det ska hända.

Jag har faktiskt en annan, lite djupare anledning också. Jag var väldigt mobbad i min barn-/ungdom. Inte bara mina sk klasskamrater mobbade mig, men även vissa lärare såg mig som ett tacksamt objekt för deras "humor" (idag kallad mobbing). Jag vill bli utgiven för att få visa dem att jag faktiskt inte var så värdelös som de påstod. Jag skulle vilja gå fram till min svensklärare från gymnasiet med min egen bok i handen, trycka upp den under hennes näsa och säga: "Vad sade du nu då, kärring?! Du som sade att jag var dålig i svenska och gav mig en tvåa i betyg. Vad säger du nu? Just tell me." Förmodligen är den haggan död, för hon var gammal redan då, så jag skulle aldrig få det nöjet att säga det till henne om jag fick chansen. Samma sak med mina plågoandar från skolan. Tänk att få säga till dem: "HAHA! Skrattar bäst som skrattar sist."




Kalla det revansch eller vad ni vill. Jag kallar det för en personlig seger. 

12 kommentarer:

Agneta sa...

Jag hoppas att du blir utgiven!

Ninas skrivarlya sa...

Agneta: Tack snälla du! Det hoppas jag med. :)

Åsa Hellberg sa...

Nu ska coachen tala!:)

Ge dig själv upprättelsen, Nina. Dina plågoandar har för länge sedan glömt vad de sa/gjorde. De berörs inte av vad du gör idag. Gör det för din egen skull. Bara.

Åsa/ Som vet exakt vad hon pratar om.

Ninas skrivarlya sa...

Åsa: Du har så rätt. Självklart har de glömt. Men jag har inte glömt alla hårda ord. Därför vill jag visa (för mig själv?) att jag visst duger. :)

Annika, Bokplantan sa...

Revanschlusta måste vara en av de starkaste drivkrafter som finns. Jag önskar att du lyckas, fast inte för att visa dem att du kan utan för din egen skull.

Hanna Lans sa...

Jävlar vad arg jag blir så fort mobbning kommer på tal! Jag blev aldrig själv mobbad som vare sig tonåring eller barn, men har blivit det som vuxen. Att vissa tar sig rätten att trycka ner andra? Idioter!

Bara det att du bloggar och skriver så fint gör ju att vi som läser förstår att du är bra på både svenska språket och att uttrycka dig. Kanske en liten upprättelse redan där?

Anette sa...

Kom igen vännen ♥

Jag väntar med spänning på att få just din bok i min hand en dag S I G N E R A D !!!

Charlotte C sa...

Jag tror det är extremt viktigt att skriva för sig egen skull och inte för andras. Lätt att säga, men så svårt att göra. Jag har också flera anledningar till att jag vill bli utgiven, men innerst inne vet jag att det bara kommer hända om jag gör det för min egen skull! Lycka till!!!

Anonym sa...

Jag känner så väl igen mig! Och Åsa har så rätt. Flera gånger i mitt liv har jag gjort revanch och mest bevisat för mig själv att jag faktiskt kan. Det är en sådan förb... härlig känsla när man når målet. Jag håller tummarna extra hårt för dig!

Spader Madame sa...

Tänkte skriva junifär som Åsa. De där andra har redan glömt. De tänkte inte på det då, tänker inte på det nu. Och/eller är döda.

Men oavsett publicering eller inte (som du naturligtvis ska kämpa för) så har du egentligen bevisat det ända som behöver bevisas. Sedan är mobbing ett helvetes jävla skit. Ska bekämpas av alla överallt!

Ninas skrivarlya sa...

Underbara ni! Tack för era ord.Självklart är det så att det är för min egen skull jag skriver och vill ge ut. Jag gör det inte för deras skull, utan för min skull. För att jag tycker det är så himla roligt att skriva. Sen är det ju så också att jag vill få bevisa för mig själv att jag minsann inte är så dum som jag fick höra större delen av min skoltid. Jag är bra, och det vill jag bevisa för mig själv så jag får växa och känna glädje och stolthet. Att de inte lyckades knäcka mig helt och hållet. DÄR har jag min drivkraft.

Tack söta ni för att ni finns! <3

Anonym sa...

<3