A walk down the memory lane

Möts av nyheten att Donna Summer är död. Genast kastas jag tillbaka i tiden och landar 1979. Jag var 13 år och hade börjat högstadiet. Jag och min kompis skulle gå på disco för första gången som arrangeras i vår lilla by så vi slapp åka till stan 3 mil bort (att vi åkte de där tre milen varje helg för att gå på disco några år senare, det är en annan sak...). Det här var ju första gången vi gick på DISCO och det kändes pirrigt. Jag minns fortfarande vad jag hade på mig; en fin blus som jag köpt i Spanien under sommaren (har den kvar fortfarande). Den var i vinrött syntettyg och hade vida ärmar med spetsar i vitt/guld som dekoration, vinröda manchesterbyxor och svarta stövlar som jag lånat av mamma. Jag kände mig så snygg, och det var så oerhört spännande. Skulle det komma dit några snygga killar från grannbyarna som man kunde spana på, eller skulle det  bara vara de gamla vanliga, "trista" killarna från byn? Hur skulle det vara att gå på disco överhuvudtaget? Var det som i filmen Saturday Night Fever? Spänningen steg.

Vi kom in och den första låt vi möttes av var Donna Summers låt "Hot stuff". Vi dansade och kände att det här skulle nog bli en bra kväll. Det blev det också. Så när jag nu hör den här låten igen så blir jag plötsligt 13 år igen, och får den där pirrande känslan av spänning i bröstet.

Tack Donna Summer för det här underbara minnet, och tack för alla andra bra låtar du gjort som jag dansat (och sjungit) till genom åren. Vila i frid.