Jag såg dokumentären i kvällens
Uppdrag granskning om näthatet som starka, modiga, kloka kvinnor utsätts för. Jag blir alldeles chockad över hur en tråd på facebook kan spåra ur så fullständigt som det gjorde för tjejen som skrev till H&M om en tröja. Fast egentligen blir jag inte det. När jag läser kommentarer på aftonbladet ser jag precis samma sak. Folk kräks ut vad som helst i kommentarsfältet och kallar varandra för än det ena än det andra, och tycker att folk ska gå och dränka sig/skjuta sig/gå och dö. Och det i en artikel som kan handla om precis vad som helst. Bara för att man tycker annorlunda och/eller är lättkränkt så ger det vissa rätt att gömma sig bakom ett tangentbord och spy galla.
Jag förundrades också över killen som framträdde i UG och menade på att hans hot på facebook "bara var text". "Det är ju facebook" var hans försvar. Det är därmed inte på riktigt alltså? Det är inte riktiga människor som sitter och skriver och riktiga människor man skriver till? Internet är en fantasivärld eller? Är det okej att skriva att någon ska hoppa framför ett tåg eller ska straffkn*llas bara för att man luftar en åsikt?
En av mina kusiner brukar debattera livligt på facebook om SD, och jag blir illa berörd av att se hur folk bemöter henne. De säger så fula saker till henne utan att ens känna henne, och kallar henne än det ena än det andra. Obehagligt!
Det är aldrig, aldrig okej att skriva så till andra. Katerina Janouch skriver bra om detta.
Att kalla folk för hora är inte yttrandefrihet. Så sant.
Läste också
Blondinbellas story, och det fick mig att må illa. Hur kan människor bete sig så här? Vad har gått snett egentligen?!
Vi får inte låta näthatet vinna! Vi måste kämpa för vår rättighet att få vara den vi är och att vi kan få säga vad vi vill utan att bli kallade för diverse tillmälen. Vi måste börja hjälpa våra skolungdomar att förstå vad deras "hora" har för effekt på folk egentligen och att det aldrig är okej att skriva eller säga så till någon. Inte NÅGON! Vi måste börja agera nu.
En liten början är att skriva en uppskattande rad till din favoritjournalist. Det har jag gjort. Nätkärlek ska råda, inte näthat.
