Loosern Archie Jones försöker ta sitt liv, men misslyckas. Han träffar den vackra Clara från Jamaica och de gifter sig hastigt och lustigt 6 veckor senare. Han är 47, hon 19. De får dottern Irie.Archies bästa vän, bengalen Samad Iqbal har hängt på sedan de krigade sida vid sida i Europa. Samad vill leva upp till sin farfarsfars Mangal Pandes rykte som "krigshjälte", men det är ingen annan än Samad som förstår sin förfaders storhet. Samad flyttar till England och gifter sig med Alsana, som brukar få sin vilja igenom medelst brottningsmatcher med Samad på bakgården. Tillsammans får de sönerna Millat och Magid.
Boken börjar bra när Zadie Smith tecknar upp en hög tragiska figurer som man ändå kan känna en viss sympati för, men någonstans på vägen förlorade hon mig. När boken tappar sina karaktärer för all politik, etiska diskussioner och religiösa grubblerier som tar över, då tappar jag intresset också.
Jag hade höga förväntningar på boken innan jag läste den och tog mig an den med glupande aptit eftersom man hade hört så mycket om den. Dessvärre blev jag besviken. Efter ungefär 3/4 av boken var jag så uttråkad att jag läste ut den bara av ren tjurighet, inte av intresse. Slutet var rörigt och fick mig att gäspa och bara skumläsa.
En riktigt upphaussad bok som jag bara ger betyget 2 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar