Farsans hälsa blir allt sämre och sämre. Syster med familj var och hälsade på honom igår och hon ringde mig senare på kvällen och sade att om jag vill se honom mer i livet så ska jag passa på nu, för det kan snart vara för sent. Det skulle jag aldrig kunna förlika mig med om jag inte skulle hinna träffa honom igen, så jag tog ledigt från jobbet imorgon och har beställt flygbiljett. Planet lyfter 8.20 och jag är hemma i Stockholm igen någon gång efter 20 på kvällen. En lång dags färd mot natt ...
Vi skulle ju egentligen åka till Sundsvall med några vänner för att hyra en stuga på en helt makalöst fin camping (vi var där för 2 år sedan och det var helt underbart). Dessvärre blir det inget av den resan som läget är nu. Sedan fyller min svåger 40 och veckan efter fyller svärfar 80, så vi får se hur mycket firande det blir ... Beroende på hur länge pappa lever ...
Det blir en jobbig dag imorgon och jag lär få ladda med näsdukar. :(
4 kommentarer:
partir, c'est comme mourir un peu, mais mourir, c'est vraiment partir beaucoup.
Han är din pappa, pour toujours. Il faut jamais oublier ça. Det är han som lärde mig svenska sommaren 1985, jag kommer aldrig att glömma John. Hälsa honom, snälla du.
Nääe :-(
Stora varma kramar skickar jag till dig. Tänker på dig.
Anonym: Är det du B från Belgien?? Varför skriver du på franska?? ;-)))
Tina: Tack.
Ja, det är jag. Hoppas din pappa inte lider men det gör han sackert.
Jag var i Söråker idag och såg huset ni bodde och tänkte på sommaren 85 när han och jag njutade av solen. Du jobbade och han hade semester. Lena och din mor var i Manilva.
25 år seden dess. Tiden går fort.
Skicka en kommentar