
Finaste gumman på Malta, påsken -10.
Min dotter läste igenom mina bilderboksmanus igår innan jag printade ut dem, och jag fick en massa bassning på min akilleshäl som jag skrivit om tidigare - kommateringen!
"Ska det inte vara ett komma där, mamma?" fick jag höra flera gånger. Hrrrm... jo det ska det nog. Ähum. Skämmes på dig mamma...
"Jag tycker det låter bättre om du ändrar det där ordet till det här istället." Hm. Ja det har du rätt i, det låter bättre.
Jag är lite språkpolis, men min dotter är ännu värre än jag, hihi. Det är så bra (och så viktigt i processen att få till ett bra manus) att ha någon som kan läsa igenom och kommentera eftersom man själv blir så blind för sitt eget manus och då ser jag inte längre att det saknas ett komma här eller att det där ordet kanske låter fel.
Så varför ska jag lägga ut en massa pengar på en lektör när jag har min dotter?! ;) Vad månde bliva av henne?!
