
... är inte lätt minsann har jag fått erfara nu. Det är så lätt att sväva iväg med orden när man är van att skriva vuxenromaner, så det där med att begränsa sig det får jag verkligen öva på nu. Det är verkligen svårare än man tror. Många tror nog att det är en baggis att skriva en barnbok, men när man själv sitter där med sin perfekta barnboksidé och ska försöka få ner den i datorn så inser man hur grymt svårt det är egentligen.
Det ska ju bli en bilderbok, och jag måste verkligen läsa högt för mig själv för att kolla så det låter realistiskt. Förstår ett litet barn det här? Vid minsta tveksamhet: gör om gör rätt. Jag har nu gjort klart 9 av de 12 uppslagen, så nu är det bara de 3 sista som ska göras rätt. Eller egentligen är de inte sista i den meningen att de ligger på slutet, för de två sista uppslagen är klara. Jag menar egentligen de sista för mig, fast de ligger i slutet utan att vara sist... Äsch, ni förstår vad jag menar. Väl?