Sjungom studentens lyckliga dar...

Bild lånad från nätet

Idag tog min mentorsklass studenten. Några tårar blev det allt och jag fick en jättefin present och lite blommor. Det är så roligt att dela deras glädje denna dag, men samtidigt så tråkigt att många av dem kommer jag aldrig se igen. Mina underbara elever... Dessa ljuvliga individer som har gett mig så många skratt och samtidigt gett mig snudd på hjärtinfarkt. Men nu är de flygfärdiga och redo att ge sig ut på andra äventyr många av dem. Några av dem kommer tillbaka för ett fjärde år (eller snarare en termin) i höst för att läsa klart vissa kurser. Då får jag se dem igen. Men inte alla.

Men den här dagen ska det vara glädje. Efter en fin studentlunch var det utspring och jag fick hälsa på en massa släktingar till eleverna och det var kramar, glädje och tårar. Efter det var det dags att åka flak genom staden och självklart så rullade regnmolnen in just när vi var på flaket. Blöta och kalla åkte vi runt, men eleverna hade så roligt och var så glada så de kände nog inte hur kalla de var. Det var så roligt att se hur alla människor vinkade och hejade på oss när vi åkte förbi. Gamla tanter vinkade med käppar och små barn vinkade glatt med nappen i mun. En härlig upplevelse.

Nu är det nog dags att lägga sig snart, för jag är helt slut efter den här dagen. Både fysiskt och mentalt.