lördag 23 juli 2011

Det ofattbara har hänt i vårt grannland

Ondskan har visat sitt fula tryne för mänskligheten igen.

Jag försöker förstå, men kan inte. Hur kan en människa bli så fylld av hat att man ger sig ut och kallblodigt skjuter ner en massa barn och unga människor ute på en ö?! Jag kan för mitt liv inte förstå en så ond handling, en så grym tanke. Vad rörde sig i hans huvud egentligen? Vad tänkte han? Hur rättfärdigade han sitt dåd? Det vet bara han. Tids nog får vi också veta hans motiv till detta fasansfulla illdåd. Nu vet vi inget utan kan bara vänta tills svaren kommer. Att spekulera tjänar inget till, vi har bara att vänta.

Jag tänker på alla dessa familjer som fått det mest gräsliga besked man kan tänkas få; att ens barn har dött. Ingen förälder ska behöva uppleva det, men tyvärr får en del göra det ändå. Att de dessutom får veta att barnet upplevt en skräck och fasa som är svår att greppa innan de dog, det måste göra smärtan mer outhärdlig, mer olidlig. Jag kan inte ens föreställa mig hur de kände innan de dog, de arma ungdomarna på ön, och deras stackars familjer... Hur går man vidare utan att hata? Kanske måste man hata för att orka gå vidare? Jag vet inte, och jag hoppas jag slipper få veta. Nu går alla mina tankar till familjerna som inte får tillbaka sina barn, som vakar över sina barn på sjukhuset, som ännu väntar på besked från saknade barn och självklart till de familjer som förlorade sina anhöriga i regeringskansliet. Säger som Carl Bildt; idag är vi alla norrmän.

Vi får aldrig låta ondskan vinna. Vi måste alla kämpa för en värld med mer omtanke, närhet, kärlek och vänlighet. Vi börjar i vår egen familj och ser till att våra barn lär sig detta och sprider det vidare. Vi kan inte omvända alla, men man måste börja någonstans, och som ringar på vattnet ska det spridas. Respekt för andra och medmänsklighet är något som verkar vara "omodernt" idag. Kanske det är på sin plats att damma av de begreppen?Det är dags att sätta sig ner med sina barn och prata om godhet och kärlek och lära dem att brist på detta föder bara ondska och hat som skadar vår mänsklighet. Det är dags att sätta ner foten nu och kämpa för en bättre värld. En värld med mindre hat och mer medmänsklighet. Let love rule.



Nu har jag fått skriva av mig lite av det hemska, och nu ska jag återgå till min bloggpaus. Återkommer i början på augusti.

Ha en fortsatt skön sommar allihop, trots det onda som hänt. Kärlek till er alla!

2 kommentarer:

Författarvisionären Ebba sa...

Känner mig ordlös. Sorgsen. Bedrövad över ondskan:-(
Vi ses!
Stor kram

Makena sa...

Själv blev jag helt ordlös efter denna otäcka händelse. Kändes så overkligt och så ont att jag inte kunde få fram ett ord på min blogg. Den enda som fått höra ord om det hela är Gud. Till honom har jag bett och jag har bett för de själar som måst lämna jordelivet, för alla dom som förlorat ett barn och för alla de som på olika vis drabbats av detta ofattbara hemska.

F ö tycker jag du verkar ha en riktigt trevlig blogg! Man blir glad när man hittar sådana :)Hittade hit via Kim Kimselius blogg...