Har just suttit och pratat med min svåger i över en timme i telefon. I och med mammas och pappas alltför tidiga död så har saker och ting ställts på sin spets, och nu börjar man verkligen fundera över vad jag verkligen vill med livet. Drömmen är att få ha något eget företag som man kan försörja sig på, men verkligheten ser inte riktigt ut så. Att starta företag är jätteslitigt, särskilt när man har små barn. En god vän till mig startade för några år sedan ett café som var hennes dröm, men var tvungen att lägga ner det efter ett tag eftersom det tog alldeles för mycket tid från familjen. Så visst vet jag att det där med eget företag kan nog få vänta tills lille sonen blir lite äldre... I alla fall företag med lite större planer.
Syster, svåger, min man och jag sitter ofta och spånar på olika företagsidéer, den ena mer eller mindre genomförbar än den andra. Ingen av oss vill ligga på sin dödsbädd och ångra det man aldrig gjorde, utan nu måste vi ta vara på det livet har att ge oss så länge vi kan. Ingen vet vad som väntar oss bakom nästa krök mer än en utmaning av något slag, och frågan är vad man gör med den utmaningen. Att leva ut sin dröm eller välja det trygga invanda... det är det vi står inför. Inte just nu, men att börja fundera är inte fel.
Nu har vi kommit på en ny sak (som jag inte vill outa här), och vi kommer att sätta oss ner för allvarliga diskussioner (medelst en BIB rött ;)) så småningom. Kanske leder det ingenstans, eller kanske gör det det. Ingen av oss vill i alla fall fortsätta i samma ekorrhjul som vi gör just nu, så vi kommer väl att försöka hitta något kul att göra, söka oss fram till hur vi ska nå dit (utbildningar, lokaler, pengar...) och sedan köra på. Någon gång i framtiden...
Drömma kostar ingenting...
