Här är vi allihop på Readtreatet

Jag står näst längst till höger i bild med svart kofta. Martina Haag sitter framför mig. Det känns helt overkligt nu när jag ser bilden att jag faktiskt har varit där.

Bild lånad från Yourlife.nu

Åsså var det det här med Häringes spöken...

Jag måste erkänna att jag kände mig lite olustig inför resan när jag tänkte på spöken och att det tydligen finns en del där på Häringe.

Jag har upplevt många saker som inte går att förklara mer än att det måste finnas andra väsen som ger sig tillkänna på ett eller annat sätt. Min farfar har jag fått kontakt med uppe i pappas föräldrahem i Jämtland. Mamma har jag fått kontakt med också. Pappa fick jag kontakt med under begravningen, men efter det så känner jag inte av honom längre. Han har nog gått vidare till ett annat ställe tror jag.

Men, men det var ju Häringes spöken jag skulle prata om. Vi hade ju vår "base camp" i en sal som hette Kinasalen och Denise inledde med att berätta att hon vet att det finns spöken där, för hon har känt av dem. Både i Kinasalen och i badrummet bredvid och i en barnkammare bredvid badrummet. Nyfiken som jag är så gick jag in i badrummet. Inne på toa kände jag av någon aktivitet, någon var där med mig. Kändes sådär kan jag säga... Någon som sitter och kollar på mig är jag kissar... Well. Sedan gick jag vidare till barnkammaren och där kunde jag inte ens gå in pga att någon kraft därinne hindrade mig.

Strax senare blev det fika och jag satt och pratade med en tjej, och hon berättade precis samma sak! Hon kunde inte heller gå in i barnkammaren, och på toa så kände hon en kvävande känsla. Ruggigt, då var jag inte fel ute alltså.

Efter middagen berättade en anställd om vilka spöken som finns på Häringe, och det är ju några st. Förutom de som beskrivs på sidan så finns det tydligen ett barn som brukar krypa upp i sängarna i en viss flygel, och ett annat spöke som ger tjut ifrån sig då och då... Hu...

Inne i Kinasalen tyckte jag ändå att det kändes lugnt, men något kallt kom svepande förbi vid något tillfälle. Inget jag stördes av utan bara noterade.

Sista eftermiddagen blev det stor uppståndelse då Skrivarmamma lyckades fota ett spöke! Herregud, då gick det kalla kårar efter ryggen. Inte av obehag egentligen, utan för att det var så häftigt. Kolla bilden ordentligt, för man ser verkligen att det är någonting där, och om man läser vidare i hennes blogg så får man veta att det troligen var Marguerite Wenner-Gren.

Så visst finns spöken.

Skrivtips

Denise Rudberg och Martina Haag avslutade gårdagen med att berätta om sina bästa skrivtips eftersom det ändå fanns några författaraspiranter därinne. Who? Me? Naaaaaw... ;)

Tyvärr kom jag inte ihåg att skriva upp dem, men jag ska se om jag kan vaska fram dem ur minnet.

*Sitt ner på stolen - det är enda sättet att få någonting gjort. Inte genom att sätta på tvätten, diskmaskinen osv, utan rumpan på stolen.

*Avsätt speciella tider på dagen då man ska jobba med manuset. Bara det. Stäng av telefon, dator, allt som kan distrahera. Gå inte ifrån datorn under den avsatta tiden. Var hård mot dig själv. Har man skrivkramp så blir det till slut att man skriver bara för att få tiden att gå och till slut har det löst sig.

*Gå/spring ute i friska luften för att rensa hjärnan och få inspiration

*Lyssna gärna på musik (om man vill). Helst ordlös musik (klassisk) så man kan bara lyssna på musiken i sig och koncentrera sig på sina egna ord.

*Ett jättebra tips som Martina gav var ett som hon fått från Jan Guillou: sluta mitt i! Alltså när man ska sluta för dagen, sluta mitt i en händelse eller en mening. Det är betydligt enklare att ta upp tråden och fortsätta mitt i ett gräl, än tex en mening som slutar med: "Så stängde han dörren och gick ut."

*Denise gav ett tips också att avsätta en natt "from hell" då man bara sitter och skriver koncentrerat en hel natt. Man får massor skrivet då inget annat pockar på under natten ändå.

*Skicka det färdiga manuset till flera förlag, inte bara ett. Dels pga tidsaspekten: ska man skicka till ett förlag i taget så tar det ju evigheter innan man får någon respons. Dels för att om man skulle ha turen att flera förlag vill ha manuset så ska man spela ut dem mot varandra eftersom förskottet är så pass lågt ändå till en debutant.

Hm... de gav fler tips, men jag kommer inte ihåg vad de sade nu. Jag får uppdatera om jag kommer på fler tips. Men de där tycker jag var viktigast att komma ihåg.

Lite smått stressad inför Readtreat...

Håller ju på och läser Margaret Atwoods Kattöga inför Readtreat nu till helgen. Jag har bara kommit till sidan 99 av 479... Gulp! När ska jag hinna läsa klart?!

Nu kanske är bra att läsa lite?! Typ?

Typ.

Om spöken och övernaturliga ting

Såhär i Halloweentider så är ju tal om andar och spöken inget konstigt. Inget konstigt alls. Jag är inte speciellt religiös (har väl någon form av barnatro kvar djupt inom mig, men inget jag aktivt utövar) men jag tror ändå på att själen går vidare efter dödsfallet. Någonstans. Ingen vet riktigt vart. Några går nog vidare till Paradiset (eller helvetet med kanske?), medan andra finns kvar på jorden av olika skäl.

Vad jag däremot vet är att jag upplevt andar (eller spöken om man så vill). För att nämna några exempel: min syster och hennes sambo bodde i en gammal lägenhet mitt inne i centrala Härnösand för många år sedan. I deras lägenhet fanns ett spöke som ställde till det för dem ibland. Hon(?) kunde dra ut lådor och öppna skåpdörrar, riva ut sopor och knata runt i lägenheten. En natt skulle jag sova över hos dem. Jag sov i vardagsrummet med en gammal knarrig parkett, och på natten hörde jag väldigt tydligt att någon gick tvärs genom rummet. Jag såg ingen, men jag hörde desto mer. Det hände flera gånger, som om hon (?) var orolig över att jag var där. Gissa om jag hade svårt att sova den natten!

En annan gång var uppe i farmor och farfars hus i Jämtland. Farfar hade nyligen dött. Farmor brukade berätta att hon såg honom i huset då och då. En natt hade jag somnat ifrån sänglampan och jag vaknade av att det knackade i väggen där lampan satt. Jag berättade det för pappa på morgonen och han påstod att det hade bara knäppt i väggen, men det var det inte. Det var tydliga knackningar som väckte mig. Min syster har också upplevt mycket i just det huset och även i grannarnas hus. Jag är helt övertygad om att det var farfar som talade om för mig att jag skulle släcka lampan.

När pappa begravdes så kände jag så tydligt av hans närvaro i rummet. Han satt i ett speciellt hörn och såg på oss alla. Han kändes lugn och nöjd. Samma sak med mammas begravning. Hon satt vid en särskild pelare inne i salen och hon kändes också lugn och nöjd, men frustrerad.

I torsdags gick jag till minneslunden i Skogskyrkogården. Mammas aska är fortfarande i krematoriet i Skogskyrkogården i väntan på transport upp till norrland, så hon är ännu inte jordfäst. Men henne brukar jag känna av ofta här hemma. Nåväl, jag satt där vid minneslunden. Det blåste iskallt och jag frös. Jag var så ledsen och pratade högt för mig själv till både mamma och pappa. Jag frågade mamma om hon var där med mig nu. Då plötsligt kom en varm vind och blåste i mitt ansikte ett ögonblick innan det blev kallt igen. Det var mamma som kom på besök från Spanien (där hennes själ annars är just nu)! Det kändes tryggt (men förstås så oerhört sorgligt) och jag kunde gå hem igen.

Jag vet att mina föräldrar är med mig och det känns bra. De känns lugna och trygga och inte skrämmande.

Det som däremot känns skrämmande är att det spökar på Häringe slott där vi ska på Readtreaten...! Känns lite sådär får jag erkänna...

Readtreat-boken här!

Idag kom den, boken som jag ska läsa till bokcirkeln i Readtreat med Denise Rudberg som cirkelledare. Behöver jag säga att jag längtar?! Boken är på 479 sidor så det är väl bäst att sätta igång om man ska hinna.

Snart...

Någon som har läst den BTW?

Böckerna till Readtreat klara!

Fick mail idag med vilka böcker vi får välja på till Readtreat-helgen som jag ska till i november.

• Kattöga av Margaret Atwood – en ny succéroman av den hyllade brittiska spänningsdrottningen....Här får vi möta konstnären Elaine Risley i en till synes enkel berättelse om en ung kvinnas väg till konstnärsskap och mognad. Men den spänner över bråddjup och ställer de svåra frågorna om ondskan. (denna bokcirkel leds av Denise Rudberg)
• En dag av David Nicholls. Har kallats “Årets kärleksroman”, och utkommer på svenska i november, men ni kan alltså få läsa den före alla andra. Författaren har jämförts med Nick Hornby. (Denna bokcirkel leds av Yourlifes chefredaktör Carina Nunstedt). Vi har cirka fem förtryckta exemplar för er som inte hinner vänta tills den kommer den 1 november, då resten av böckerna kommer till er, rykande färska från tryckeriet!
• Anckarström och Kungamordet av Ernst Brunner- Än en gång visar Ernst Brunner sin stora kunskap i svensk historia, och med sin virtuosa framställningskonst gör han denna faktaberättelse lika spännande som en roman. (denna bokcirkel leds av Martina Haag)

Hur ska jag kunna välja? Jag vill läsa alla tre, men måste välja en. Som den historienörd jag är så lutar det mest åt boken om Anckarström, men jag vet inte. Måste bestämma mig till imorgon.

Vilken bok skulle ni ha valt, och varför?

Readtreat-weekend!

Japp nu har jag också skickat in en anmälan till Readtreat-helgen på Häringe slott! Jag tyckte att jag behövde unna mig någonting trevligt efter alla j*vligheter som varit (och är). Åh vad det ska bli spännande!! Hoppas bara jag kommer med förstås... har bara skickat in anmälan ännu... Inte fått det bekräftat...