Jag sitter ofta och kollar i kändisars bloggar, och varje dag häpnar jag. Häpnar över hur människor tycker att de har rätt att spy en massa skit över människor de inte känner. Vad är det som saknas i vissa människors hjärnor när man tror att man kan bete sig hur som helst?! Empati? Vett? Hjärnceller?
Läste idag i
Hannah Graafs blogg att folk tror att hon och hennes familj stulit pengar från ett barnhem i Indien som de hjälper till att bygga upp, för att kunna finansiera sin resa till Thailand, och att de fuskat med en tävling som de haft på sin hemsida
Femme.se. Det verkar som en del människor inte drar sig för någonting. Till att börja med verkar de inte vara läskunniga så de kan läsa innantill på hemsidan där det stått allt om tävlingen, utan fortsätter och maler på i hennes blogg. Dessutom, hur orkar man hålla på att klaga på människor man inte känner? Vad är det för människor som gör så? Är det människor som är avundsjuka, bittra, missunnsamma och illvilliga och inte tål att andra människor är snygga och lyckats göra sig en karriär och ett namn? Eller vad är det för fel? Marinerad i jante?
Det är inte bara Hannahs blogg, utan egentligen en massa kändisbloggar där negativa människor huserar och sprider sin sura galla. Har sett samma i t ex
Laila Bagges blogg, liksom i
Pernilla Wahlgrens och
Magdalena Graafs. För att nämna ett par exempel. Sen ska vi ju inte nämna bloggar som tex Kissies. Där blir man ju mörkrädd när man läser kommentarer ibland. Även om hennes "yrke" är att provocera så är det inte okej att säga vad som helst till henne tycker jag.
Jag ser samma sak på diverse nätforum, t ex aftonbladets hemsida. Där kan människor kommentera artiklar, och alltför ofta ser man att folk hoppar på varandra och kallar varandra dumma saker i stället för att diskutera artikeln. Varför? På riktigt, har folk inget liv? Inget eller ingen att bry sig om? Tror de att det är OK att vräka ur sig vad som helst till människor bara för att man sitter bakom ett tangentbord?
Jag blir faktiskt skrämd av utvecklingen. Varför kan man inte glädjas åt andras framgång och sprida glädje i stället för negativ energi. Vad får man ut av det egentligen?! Mår de verkligen bra av att håna, nedvärdera och klaga på människor som de inte ens känner? Att gå omkring i världen och tro att man är allvetande och sitter på de rätta svaren måste vara en härlig känsla. Uppenbarligen är det så, eftersom de alltid måste dela med sig av sin "visdom". Vilket tragiskt liv de måste ha i sin egen lilla sfär.
Säger som min dotter:
no-lifers!
Säger som en pappa till ett ex till mig:
kamma er och skaffa er ett jobb!
