
Att genom skrivandet få fantisera ihop en egen värld, få befolka den som man vill och (till viss del) styra vad de gör, vad de säger, hur de är... Är inte det att vara Gud så säg?! Det är så härligt men samtidigt lite skrämmande. Jag bestämmer allt om dem och deras öde; hela deras liv utstakas in mitt huvud och förevigas genom mitt knappande på tangentbordet. De bor, lever, äter, älskar, hatar, arbetar och smider planer i ett Word-dokument i min dator. Även om det bara är ord på ett (datoriserat) papper så är de för mig, (och för de som läser) högst levande. När jag skriver och förmedlar deras liv och leverne så är det väldigt fascinerande att de ibland kan ta så mycket plats och helt stöka om det jag hade planerat för dem. De lever sina egna liv, de ändrar händelserna, en person kanske försvinner, en annan kommer in. Karaktärerna styr mig istället för tvärtom.
Ibland är jag inte Gud, jag är bara en marionett.
