Att självförtroendet får sig en liten törn när flera bloggare jag följer får bokkontrakt och inte jag, det är väl ändå ganska naturligt tänker jag. I mina mörkaste stunder tänker jag att jag lika bra kan ge upp eftersom mina manus ändå inte kommer bli utgivna. Som tur är drar de mörka molnen förbi ganska snabbt och när jag sätter mig med mitt första manus så tror jag så starkt på det så jag blir uppriktigt förvånad när jag inser att det blivit refuserat av i princip varenda förlag i Sverige. När jag nu läser igenom mitt nya manus känner jag att det är så himla bra, eller kommer åtminstone att bli det när jag redigerat klart. Inget förlag kommer att refusera det. Inget!
Oh well, dream on.
By the way, om jag är avis på de som fått kontrakt? Hell, yes. Avundsjuk, men självklart genuint glad för deras skull eftersom jag vet hur mycket hårt arbete som ligger bakom. Jag vill också vara där, och jag jobbar vidare för att kunna bli det.
Vilket år som helst nu...
8 kommentarer:
Det var precis det här jag menade med mitt inlägg på min blogg härom dagen - jag menar att jag tänker mycket på alla förväntasfullla blivande författare. Jag vet ju så väl hur det känns - och det känns förunderligt att, så att säga vara på "den andra sidan" nu. Och jag unnar dig och alla andra som satsat så mycket för att bli antagna. Må ni alla bli det också :))
Kram
Vi matas ju ständigt med att det bara är någon promille av alla spontanmanus som skickas in till förlagen som blir böcker. Inte konstigt då att man blir ängslig för varje ny debutant som blir antagen - chansen för att det ska bli min tur minskar ju för varje nykläckt debutant. Men jag tror verkligen på tesen att ett bra manus hittar alltid, för eller senare, sin förläggare. Så - ge inte upp!
Jag kommer på mig själv med att snyfta invärtes: "Men jaaag då?". Men så kommer jag på att, jag har ju inte skickat in något manus till ett endaste förlag ... Ja, alltså, det första gjorde jag det med, men beslutade tämligen omgående att ge ut det själv. Så det där med att tycka synd om mig själv faller ju fetbort. Men sedan, då när jag kommer att skicka in både manus nr 2 och manus nr 3, och blir refuserad. Då DÅ kommer jag kunna tycka synd om mig själv. ;)
Jag stämmer in med kloka Annika och Ebba. Ge inte upp! Jag minns citatet du hade i headern på den tiden då jag först började läsa din blogg - varför tog du bort det? Det var ju jättebra och peppande! Det är precis den sortens morot vi alla behöver, tror jag. Något som påminner oss, varje dag. Jag tror på dig! Kram!
Klart någon nappar tillslut! Självklart! :-)
Du har all anledning att ha ett förträffligt självförtroende - på alla plan. Så det så!
Glad Påsk!
Jag känner igen mig precis, men håller med alla kloka kommentarer ovan. Ge aldrig upp, snart är det din tur!
Ja, ge inte upp! Och det handlar definitivt inte om att ditt manus är sämre än någon annans (om det är någon tröst). Som det mesta i livet handlar allt om tillfälligheter och jag instämmer med alla andra som kommenterat, förr eller senare kommer det garanterat att vara du som skriver på ett förlagskontrakt :)
Tack alla för era fina ord. De värmer mitt hjärta när det är en "neråt-period".
All kärlek till er! <3
Skicka en kommentar