Näst sista refuseringen

Nu kom den näst sista refuseringen på "Prövningar"... Standardformulering med snigelpost. Suck. Har bara ett förlag kvar nu, och jag har ingen förhoppning längre. Jag har ju fortfarande mina barnmanus kvar ute hos förlagen och väntar på refuseringarna på dem också. Har fått en refusering på barnmanusen hittills. Det känns trist och ledsamt att mitt manus som jag har jobbat så hårt på inte faller dem på läppen. Ibland kan man ju läsa böcker som man undrar hur de kunde komma på tanken att ge ut eftersom de är så dåliga, och då tänker man: varför ger de inte ut min bok istället? SÅ dålig är den väl inte? Väl? Nåja, efter någon dag med självömkan så ska jag resa mig igen.

Nu hoppas jag bara att jag ska börja bli piggare och må bättre så jag kan hinna med att skriva lite annat än bara uppsatsen så jag kan börja WOW-a förlagen med mina nya manus!

Uppdatering: Kollade just mailen och såg en till refusering på barnmanusen... :-(

Näääää! Favvoförlaget sade "nejtack"!

Buhuuu! Men det positiva var i alla fall att det var ett personligt mail, inte ett standarddito. Nåja, jag har väl väntat det faktiskt så trots allt så gräver jag inte ner mig. Jag ska ta och jobba på mina andra manus istället och låta det här manuset vila. Jag får helt enkelt göra så att något annat manus får bana väg. Någon gång ska det bli utgivet. Någon gång!

Refusering nummer 2!

Ett trist standardmail bara.

Så klart att jag blir besviken, men konstigt nog inte så besviken som jag hade trott innan. Jag tror att det är för att jag har försökt förbereda mig själv att det kommer att bli så här, så refuseringsmailet blev bara ett konstaterande av faktum, ett"jahapp det var väl det jag visste". Inget jag går och gräver ner mig för och fäller tårar över. No way José. Om jag ska vara ärlig så var inte det här förlaget som tackade nej mitt "favvoförlag", utan bara det "näst bästa". Favvoförlaget har ännu inte hört av sig, men de lär ju göra det ganska snart misstänker jag eftersom det andra förlaget hörde av sig nu. Förstås beror det väl på hur mycket de har att läsa och bedöma, men om jag minns rätt så skrev båda förlagen att de skulle höra av sig inom 2-3 månader, och där är vi nu.

Nu ska jag istället satsa på mitt barnboksmanus och så ska jag skriva vidare på min skräckis, plus att jag ska fundera vidare på den här deckarnovelltävlingen som jag tänker deltaga i.

Se aldrig bakåt, se framåt!

Om refuseringar

Ja det svider. Rejält. Att bli refuserad är en (lätt) kränkning av mitt ego och jag fnyser förnärmat åt den (dumma) kvinnan som refuserade mitt manus. Min bebis. Det är ju faktiskt så att ens manus är ens bebis. Kom inte här och säg något nedvärderande om min bebis för då vaknar modersinstinkterna i mig och jag försvarar det med näbbar och klor. Nu kan jag inte göra det mot ett förlag direkt, men i tanken gör jag det. Jag läste någon gång att Simona Ahrnstedt blev så besviken över en refusering att hon döpte en skum figur i romanen till förläggarens namn. Han togs senare bort förvisso, men jag förstår känslan. Just nu känner jag starkt för att döpa en riktigt ful fisk i mitt manus till hennes namn. Hon som refuserade mig.

Jag försöker hålla hoppet levande genom att tänka som så att även de stora författarna har blivit refuserade innan de blev stora. Stephenie Meyer (Twilight)... JK Rowling (Harry Potter)... Astrid Lindgren... Åsså jag då.

Hallå förlagen, ni kan gärna ringa mig och säga att manuset är antaget. Närsomhelst nu...

Helst nyss!

Refuseringarna börjar nu komma

Jag skickade mitt manus till 3 förlag, och nu har första refuseringen kommit! Från Natur&Kultur. Ett standardsvar bara, skickad på mailen... Det är ju bara några veckor sedan jag skickade in manuset, så jag undrar ju förstås om de ens har läst mitt fenomenala manus...?!

Nu sätter jag mitt (dalande) hopp till de två förlag som är kvar! Snälla... Se potentialen i manuset och ge ut det! Pleeeease... jag ber på mina bara knän!