onsdag 5 september 2012

Angående förra inlägget; att tänka positivt.

Åsa skriver i sin blogg idag att man inte ska slänga skit på sig själv, utan klappa sig själv på kinden. Det var en direktträff i magen på mig. Jag kände verkligen att den visste var den tog. Jag är lite negativ just nu, och det beror nog på att eftersom så många förlag refuserat mitt manus så känns det som om det är dåligt och jag tror därmed att jag inte kan skriva intressant och fängslande. Correction; inte tillräckligt intressant och fängslande. Jag försöker dock intala mig själv att jag bara har otur. Fel person som läser manuset vid fel tidpunkt och därmed refuseras det. Ibland går det att övertyga mig om det, ibland inte.

Jag måste däremot påminna mig själv om att jag faktiskt har skrivit ett helt manus! Det är ju inte fy skam. Jag har till och med skrivit klart två manus. Ännu bättre. Det är inte alla som kommer så långt, så jag måste tänka positivt. Jag ska bli bättre på att se fördelarna i mitt skrivande i stället för att se det som är negativt och tråkigt.
Jag ska också försöka visualisera min dröm lite oftare och tänka på att utan drömmar har vi inget väldigt lite att leva för. Drömmarna gör att vi utvecklas, tänker jag. För jag vill ju gärna få min bok utgiven, och eftersom jag har det som min högsta dröm i livet, då försöker jag lära jag mig massor. Jag lär mig om hur man skriver manus, skriver följebrev och jag stalkar förlag och utgivna författares bloggar, utsvulten på tips som utvecklar mig och mitt skrivande. Utan drömmar dör man.

Nu ska jag drömma vidare och redigera ett par rader till.

9 kommentarer:

Kati sa...

Så rätt. Vad vore livet utan drömmar?

A-K sa...

Jag tror på dig :)

Åsa Hellberg sa...

Ibland tror jag att så länge det bara är en dröm så är det bäst.(Enda drömmen som är fränast genomförd är den att få barn.)
Vad jag menar är att om man nu får den uppfylld, vad återstår sen?

Helt ärligt Nina, så himla märkvärdigt är det faktiskt inte. Det blir rätt snabbt vardag även som utgiven. Och inte har man drömmen kvar heller:)

Alltså, njut av drömmen också. Det är ju onekligen spännande, eller hur?

Agneta sa...

Åh, Åsas kommentar gick rätt in i mitt hjärta! Som jag njuter av drömmen just nu! (Men jag hoppas ju inte desto mindre att den ska bli sann!!!)

Jag försöker intala mig varje dag att även framgångsrika författare har blivit refuserade. Och att det gäller att skicka in sitt manus till rätt förlag vid rätt tidpunkt och till rätt person. Det handlar om tur och tillfälligheter, tror jag. Om man inte har ett dåligt manus förstås, men det har vi väl inte?! :)

Och samtidigt försöker jag intala mig att jag visst kommer bli utgiven (via förlag, eller via mig själv). En bok ska det i alla fall bli! Det ska det bara. Jag har inte sagt upp mig från jobbet med anledning av att skriva en bok och sen inte skriva en! :)

Agneta sa...

Och det skulle jag ju skriva, när jag kom av mig av Åsas kommentar :)

Du är jätteduktig som skrivit två manus, tycker jag!

Anonym sa...

Keep up the good work!

Anneli Stålberg sa...

Bra där! Klart du ska vara stolt över att ha skrivit två manus. Det gäller bara att vara envis och hoppas att rätt person vid rätt tillfälle till slut läser just ditt manus.

Sedan håller jag med Åsa, kanske skulle vi njuta ännu mer av vägen, för det är den som är mödan värd.

Lycka till!

Kramar!

Ninas skrivarlya sa...

Kati: Det vore nog ganska tråkigt...

A-K: Tack snälla du!

Åsa: Jag tror att om man får sin dröm uppfylld (i det här fallet bokkontrakt) så hittar man nya drömmar att uppnå. I alla fall jag gör det. Men jag njuter av drömmen också, självklart. Det måste man ju.

Agneta: Självklart har vi bra manus, och vi har bara otur som inte får rätt person som läser dem. Och jag hoppas verkligen att jag får läsa din bok snart!

Agneta igen: Tack! :)

Helena: Tack. Will do! :)

Anneli: Jo, envis är jag nog och jag ger inte upp min dröm. En dag är vi där båda två.

Kram

Andra intryck sa...

Ge absolut inte upp Nina, dröm, skriv och utvecklas, någon dag går det!