Jodå, det blev en refusering.

En standardrefus. Det var ju egentligen väntat, så jag är inte överraskad. Besviken, ja, för jag hade hoppats mycket på det nya manuset, men nu får det ligga och bida sin tid. Jag har ingen lust längre att pilla med manuset eller något annat manus heller för den delen.

Jag återgår till min nya blogg istället. Kom dit du med! Nu pausar jag den här bloggen i väntan på... ja vad? Skrivlust kanske. Vi får se vad som händer med Ninas skrivarlya.

Häng med till...
houseofmami.blogspot.se

Skrivkrampus totalus och ny blogg

Lider just nu av en total skrivkramp som inte släpper. Eller jag vet inte om det är en skrivkramp egentligen, jag har noll och ingen lust att skriva alls just nu. All skrivlusta är som bortblåst, och det har den varit bra länge nu. Jag har inte öppnat ett dokument på länge, och det känns bara tråkigt och meningslöst att skriva. Någonstans så skriver man ju för att hoppas på utgivning, men när jag bara får refuseringar så naggas självförtroendet i kanten mer och mer och till slut ger jag upp. Visst kan jag ge ut själv, och tanken finns där att jag ska göra det, men jag har inte riktigt orken att ta itu med det just nu. Det får bli ett senare projekt. Just nu låter jag skrivandet vara tills jag känner att lustan och inspirationen är tillbaka igen, så den här bloggen kommer att ligga lite på is. Det enda jag kommer göra här är att fortsätta recensera böcker.

Jag kommer dock fortsätta blogga, och därför har jag skapat en ny blogg som mer kommer vara en feelgoodblogg; House of Mami. Min dotter brukar kalla mig mami, så då blev det naturligt att det blev mammas hus: House of Mami. Välkomna dit istället.
http://houseofmami.blogspot.se/

PS. Kan uppdatera med att säga att jag fått svar från förlaget om manuset, och de skrev att de ligger tokmycket efter i läsningen så svar dröjer ett tag till. Det kommer ju med största sannolikhet att bli refusering så jag lägger inte ner någon energi på att hoppas mer. DS

Nyfiken på Alice Munro

Det verkar som valet av Alice Munro var ett bra val av Svenska Akademien i år. Många är glada över att hon får priset, och hon verkar ha varit på tapeten i flera år. Roligt att en kvinna får pris också tycker jag.

Jag har dock inte läst något av henne och vet inte riktigt var jag ska börja. Så därför frågar jag er om tips.

Ni som läst något av Alice Munro: kan ni ge mig ett tips om vilken bok jag ska läsa?

Vad tyckte ni om hennes bok/böcker?

Mailat förlaget

Skickade ett lite diskret mail till dem. Få se om de svarar... kanske de inte ens fått manuset?!

Nu håller vi tummarna. Åhej!

Och så är det fredag. Yay!

Stella skaffar ett syskon av Annelie Drewsen

Jag fick ett erbjudande från Rabén & Sjögren förlag att läsa Annelie Drewsens nya bok Stella skaffar ett syskon. Jag tyckte det var ett fantastiskt erbjudande eftersom min son (7 år om ett par veckor) är just i den tilltänkta åldersgruppen; 6-9 år, så jag tackade med glädje ja. Det lustiga var att någon dag innan jag fick mailet så hade jag stått och fingrat på boken och funderat på att köpa den eftersom sonen behöver börja lästräna. Just då valde vi en annan bok, men jag hade Annelies bok i tankarna. Så kom den via post i stället. Så det kan gå. Nu har vi läst ut boken tillsammans, sonen och jag.

Handling (kopierad från adlibris.se):
Stellas högsta dröm är att få ett syskon. En gång åkte hon till morfar över natten bara för att mamma och pappa skulle få tid att göra en lillebror åt henne, men inte fick hon något syskon för det. Stella är trött på att vänta, så när kompisen Sam frågar om hon vill ha hans lillebror säger hon ja. Fast var det en så bra idé egentligen?

Mitt omdöme:
Vilken underbar bok! Den här boken tar upp ett ämne som säkert finns i de allra flesta barns tankar: att få en lillebror eller lillasyster, och Stella visar prov på en underbar kreativitet och lösningsförmåga. Nu kanske den här lösningen inte var så bra egentligen, men man måste ge henne cred för initiativet. Den är fint berättad, och ett lagom svårt språk för åldersgruppen. Kanske lite svårt för en sexåring att läsa själv, men de förstår ju när en vuxen läser. Slutet berörde mig väldigt mycket, kanske för att jag själv varit i samma situation (utan att avslöja hur det slutar)...

Illustrationerna av Sofia Falkenhem är jättefina och det är viktigt för en barnbok tycker jag. Vackra färger och enkla, men ändå säger de så mycket.

Det gick bra för sonen att läsa, men några ord var svåra för honom just att läsa men han hade inga problem att förstå om jag läste. Vi pratade efteråt vad den handlat om och han mindes det mesta. Han tyckte också att boken var bra och längtade efter att läsa den på kvällarna. Nu ser vi fram emot nästa bok om Stella.

Betyg:
4,5 av 5