Näe, orkar inte...!

Det bara strular med uppsatsen. Blir tokig på Stockholms universitet. Usch! ska jag någon gång läsa något annat så åker jag hellre land och rike runt än läser på SU! Fy!

Sitter och kollar på resor istället Orkar inte ens bry mig om att fixa saker inför jobbet imorgon eller att läsa på uppsatsen jag ska opponera på. Orkar inte...

Förlåt att jag är så neggo, men jag behöver pysa ur lite. Kollar resor istället och drömmer mig bort... Ta mig härifrån!

Tom i huvudet

Dränerad... Har inte en vettig tanke kvar i huvudet längre... Tomt...

Förlåt att min blogg är så negativ och aptrist just nu, men jobbet tar massor med tid och dessutom är jag på sluttampen innan jag får min examen och det stressar mig oerhört. Min dotter sade för en liten stund sedan att hon vill att jag ska skriva mer inlägg i bloggen för hon vill läsa mer i min blogg... Hm, jo. Jag vill skriva, men jag har ingen ork, ingen inspiration, ingen fantasi.

Återkommer när hjärnan återgått från det stand-by mode som den står i just nu. En miljon saker att göra och ingen tid att göra det på. Hej stress! Hej magsår! Hej hjärtinfarkt!

Glädje och sorg

Fick veta idag att min uppsats är OK att gå upp och examineras med, så 27/10 ska jag examineras. Huuu!!! Jätteläskigt, men GUD så skönt att det äntligen blir gjort! Firade med ett glas rött idag. Välförtjänt tycker jag. ;)

Dock grumlas glädjen av att jag fått veta att min väns pappa nu har somnat in. Det är så outsägligt sorgligt. Glädje och sorg. Allt ryms i livet...

Japp! Klar!

Sådärja. Nu är andra versionen av uppsatsen klar och inlämnad till min handledare för bedömning. Hoppas bara att hon godkänner den så jag får examineras och lämna den här skiten bakom mig.

Är så less på den så jag kräks på den snart.

Pust, pust..

Skriver så tangenterna glöder. Tänk om jag hade fått skriva på mina manus istället i samma takt och med samma frenesi och energi som jag lägger ner nu... Vilken lycka det hade varit då istället för som nu när det bara är Stressen som flåsar mig i nacken och står med piskan i högsta hugg.

Bäst att göra som Stressen säger: jobba vidare om jag ska bli klar.

Hejdå socialt liv i helgen.

Hej Stress! Det är du och jag i helgen. Du och jag...

Näääää...

Jag blir galen på Stockholms Universitet. GALEN!! G.A.L.E.N.!!!! De är inte kloka på en fläck. Jag som var så glad över att ha gjort klar uppsatsen blir nu helt mosad, trampad på och överkörd på en och samma gång. Så här är det:

Jag hade handledare A när jag började skriva min uppsats. Hon var illa omtyckt av oss som hade henne av olika skäl. Hon kändes inkonsekvent och väldigt inrutad. Hur som helst så är det så att man ska ha en vetenskaplig teori att "diskutera" med i sitt arbete, och min handledare gav mig ett förslag på en teori som jag skulle ha utifrån mitt syfte och frågeställningar osv. Jahapp. Jag jobbade på som tusan för att bli klar. I höstas fick jag handledare B eftersom handledare A slutade. Jag skickade alltså in min uppsats i förrgår för att få feedback så jag kan finslipa innan uppsatsen ska lämnas in nu på söndag.

Så kom feedbacken. Kaboom! Jag har helt fel teori och som uppsatsen är skriven nu kan hon inte godkänna den just pga fel teori. Men för f*n! Jag grinade och skickade ett surt mail tillbaka. Efter lite mailväxling så har hon gett mig lite tips och hon har hjälpt mig lite med förslag på ändringar i resultatet, så om jag jobbar järnet i helgen så kanske jag hinner ändå. Jag har dessutom fått en extra dags uppskov för att kunna hinna. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och träna sittfläsket, för nu ska här skrivas uppsats i helgen!

Ett år har gått...

Mamma älskade Spanien. Då kändes det naturligt att göra en spansk flagga av 200 rosor istället för en bukett. Vår sista hyllning till henne.

Ett år har nu gått sedan mammas begravning. Fy sjutton vad tiden går. Sorgen går i vågor, vissa dagar tänker jag knappt på att hon är borta medan andra dagar är för j*vliga då jag gråter och plågas av sorg över min förlust. Men men, livet går vidare och jag har min familj att bry mig om. Tur det så inte sorgen tar över. Jag får fokusera på det positiva och det glada i livet istället.

Carpe diem...

Uppsatsen klar!

ÄNTLIGEN är jag klar med den där förhatliga uppsatsen. Nu är allt skrivet, och jag har mailat min handledare så hon får läsa igenom en gång innan jag ska lämna in den slutgiltigt på söndag. Men åh vad härligt att den är klar nu, även om jag vet att det blir en del ändringar innan jag kan lämna in den. Hoppas hon inte sågar den totalt bara... Brr...

Refuserad ... igen!

Jaha. Nu är alla dörrar definitivt stängda för mina barnmanus och det känns jobbigt att ingen ville ha dem. Ingen såg någon potential i dem, och självklart sårar det mitt hjärta. Mina små "bebisar"... Nu har jag inga fler barnboksförlag på lut, så jag får väl helt enkelt begrava dem i en fil långt in i min dator. Tråkigt.

MEN! För det första gick det väldigt fort för förlaget att svara, det gick bara en vecka! Och för det andra så skrev hon att hon gärna ville läsa något annat manus av mig i framtiden! Hela nästa års utgivning var fullspikad och där rymdes inte mina manus eftersom de var för "fel" åldersgrupp. Nåja, jag får se det positiva i eländet då.

Pöh! *less*

Carpe diem

Vilken helg det blev... Det är mycket på jobbet nu med konflikter och annat, och det tär självklart på en. Dessutom blev ju min bästa väns pappa sjuk som jag skrev i förra inlägget. I morse fick jag sms från henne att han ännu lever men är svårt sjuk. Det är så outsägligt tungt för henne och hennes familj nu, och jag lider så med dem. Väntan är svår... Många tårar har fallit för mig i helgen. Sorgen och saknaden efter min mamma och pappa klöser och river i mig och alla sår som håller på att läkas rivs upp igen.

Återigen blev vi påminda om att vi ska leva i nuet och unna oss det fina i livet. Idag var vi och tittade på en ny tv, och vi bestämde oss för att vi vill ha en lite dyrare tv. Vi vill unna oss det när vi nu faktiskt har råd till det. Vad betyder pengar egentligen? Hade jag fått välja så hade jag haft kvar mamma och pappa i livet, men det funkar inte så. Då kan jag använda mitt arv till saker som jag och min familj njuter av, oavsett vad det är.

Lev i nuet. Njut av livet. Carpe diem.

Livet är så skört

Fick sms i morse från min barndomsvän (min allra bästa vän) att hennes pappa var på väg i ambulans till sjukhuset. Livlös. Tårarna sprutade på mig när jag läste det och jag blev så himla ledsen. Dels för hennes skull. Jag kände ju honom så pass väl, även om jag inte träffat honom på väldigt, väldigt många år nu. Det vore ju gräsligt om det vore över nu för honom, även om han också var till åren kommen och inte helt kry. Men sen revs mitt eget sår upp efter ett tag då jag tänkte på vad jag själv förlorat.

Jag vet ännu inte vad som hänt, om han lever eller om han somnat in och ovissheten är jobbig. Mina tankar är med henne och hennes familj nu. Oavsett vad som hänt honom så är det en jobbig tid.

Ta vara på varje minut med era anhöriga. Krama om dem som står er närmast. En dag finns de inte där att krama om längre, och då saknar man dem så det gör ont. Fysiskt ont.

Tomas Tranströmer

Ja, jag vet att jag är lite efter nu men nobelpriset i litteratur tillkännagavs ju är jag var i Gbg och där hade jag ingen möjlighet att hinna blogga om det. Jag blev verkligen glad att det blev en svensk som fick priset, och Tranströmer har ju varit på tapeten i så många år så det var ju välförtjänt.

Jag måste erkänna att jag aldrig läst något av honom, trots att jag har tänkt på det så många gånger. Har ni något tips på vad man "ska" läsa av honom?

Göteborg

Torsdag till fredag var jag med jobbet i Göteborg. Det var riktigt trevligt. Vi var på studiebesök på en skola inom samma koncern som "min" skola (privat), och där fick vi massor av bra tips på hur vi skulle utveckla vissa saker, till exempel dokumentationen. På kvällen var vi ute och käkade och drack lite vin och pratade massor. Jättekul att göra saker ihop med hela arbetslaget. Vi jobbade både på tåget ner och tåget hem och dessutom på hotellet efter frukosten. Mycket jobb och mycket nöje blev det. Helt perfekt.

Dessvärre blev min förkylning lite sämre. Inatt har jag hostat så mycket så jag är hes nu. Fy! Jag kan verkligen inte vara borta längre från jobbet. Jag måste gå på måndag. Gör mig frisk NU!

*host, host*

uppsatsen...

Jag är så less på den så jag vill bara gräva ner den i komposten och låta den sakta förmultna.

Men nu ska jag ta mig i kragen och skriva klart. Har en intervju kvar att göra, och uppsatsen ska vara inlämnad om 1,5 vecka! Hjälp! Men jag har faktiskt skrivit klart det mesta i själva uppsatsen. Jag har strukturerat upp den färdigt, så det material jag får från sista intervjun är bara att peta in som citat i den redan klara stommen. Skönt. Just nu ska jag renskriva en intervju och plocka citat från den, och så ska jag skriva klart diskussionen. Det ska jag pyssla med idag på min sjukdag hemma. Blä.

Längtar tills den 28 oktober. Det är dagen efter jag går upp med uppsatsen. Då är jag färdig! Förutom slutredigeringen då...

Men nu: kaffe och jobb!

Pust!

Stånk!

Kanelbullens dag!

Bild från nätet

Självklart måste jag fira den. Jag älskar kanelbullar. Ä.L.S.K.A.R! Helst hemgjorda, men idag blev det inte så. Jag är ju hemma/sjuk fortfarande och har inte riktigt ork att baka.

Bullen satt gott med en kopp av mitt favorit-te (Kalkstensdrömmar). Nu ligger den fint och gosar in sig runt min mage.

Ordvitsar

I senaste numret av Språktidningen kan man läsa en artikel om ordvitsar och ordvrängeri. Jag kände mig väldigt träffad ska jag erkänna. Jag är en människa som älskar att vränga ord och ge dem en ny betydelse, eller skapa ordvitsar som är mer eller mindre dåliga. När min syster och jag sätter igång och försöker övertrumfa varandra med dåliga ordvitsar à la Hegerfors, då suckar både min man och hennes sambo och går iväg med himlande ögon (fast jag misstänker att de garvar i hemlighet). Jag tycker att ordvitsar är hejdlöst roliga och kan skratta mig fördärvad åt dessa. Måste få återge ett par st från tidningen.

- Det var värst vad många som seglar i sommar.

- Ja, det är rena mast-psykosen.

Skilsmässopapperen skrevs under och parterna fick varsitt ex.

Time flies like an arrow; fruit flies like a banana. (Groucho Marx)

Den sista är lite klurig, man ska läsa den flera gånger innan man fattar vad den handlar om. Man kan säga att det är ett högst aktuellt ämne... fruktflugor... Men den är underbart rolig.

En typisk Hegerforsare (inte från tidingen):

"Fiskbilen krockade, men det blev endast lättare laxskador"... hahah! Min typ av humor!

Ordvitsarnas status har tydligen varit väldigt omdiskuterad enligt författaren till artikeln, och har av vissa beskrivits som "den lägsta formen av humor" medan andra säger att det är "ett uttryck för andlighet och bildning". Ska avsluta detta inlägg med en ordvits från William Shakespeare som tydligen gillade ordvitsar. I Romeo och Julia säger Mercutio dagen innan han mördas:

"Ask for me tomorrow, and you shall find me a grave man".

Charlotte Hassel av Frida Skybäck

Sitter just nu och ser på omslaget till boken jag just läst ut och lyssnar på barockmusik. Musiken passar så bra in med tanke på att boken utspelar sig på 1700-talet. Känslan som boken lämnar efter sig kan jag sammanfatta med ett ord; vill ha mer! (Ok det var inte ett ord, men ... you get the picture)

Handling (kopierad från adlibris.se):

Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skiljs de åt. Först tretton år senare, i april 1771, ses de igen på en bal på Stockholms slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.

För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov till en rad frågor. Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som nu långsamt inser vad hon har gått miste om.

Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Charlotte Hassel är en begåvad, fängslande, kärleksroman om en ung kvinnas utveckling och väg till att finna kärleken.

Mitt omdöme:

Älskar historiska böcker. Älskar kärlek. Älskar starka, smarta kvinnor. Älskar 1700-talet.

Det här är en riktigt bra bok som väver samman politiska dramer och ångande sexscener på ett underbart sätt. Frida skriver så målande så man verkligen tycker att man är där och hör prasslet från sidenkjolarna och champagneglasens klirrande, likaväl som man känner de problem som de inte riktigt lika välbeställda ställs inför. Boken skrivs i en tidslinje som gör det lätt att hålla koll på när och var man befinner sig i berättelsen. Dock hittade jag ett fel i tidslinjen som förvirrade mig lite först, men struntade sedan i den och bara lät mig svepas med i berättelsen istället. Boken har ett härligt driv och jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Älskar boken! Underbar debut Frida! Vill läsa mer! :)

Betyg: 5 av 5

Spännande paket

Maken och jag har ju en webshop, och nu har vi beställt lite nya saker till julhandeln som kommer börja snart. Tyvärr kan jag inte ge någon länk ännu eftersom vi ska byta namn på butiken och håller på som bäst med att flytta över alla varor till nya butiken. Men det kommer, jag lovar!

God morgon!

Efter en natt då jag svettats ut lite feber (har dock en del kvar) och snarkat så pass att min man väckte mig (Mr Snark himself), sitter jag här nu i soffan och snörvlar och tycker synd om mig själv. Men jag ska sluta vara patetisk och självömkande och istället använda kraften till att lektionsplanera och redigera mitt manus lite så det blir klart för inskick någon gång.

Tur det finns kaffe!

Sjukstuga...

Jaha. Här har jag legat hela dagen med ont i halsen och feber, snuva och huvudvärk. Usch. Hatar - och då menar jag HATAR - att vara sjuk! Det känns inte så kul när jag börjat ett nytt jobb och redan varit borta så pass mycket som jag varit... :( Men shit happens. Jag får jobba lite hemifrån imorgon med att planera lektioner så gott det går utan böcker hemma...

Jag har haft det riktigt lugnt och skönt idag, vilat mycket, läst mycket i Fridas bok, och spelat Wordfeud (ett riktigt beroendeframkallande spel). Maken och sonen har varit utomhus och passat på att fixa lite när det är så fint väder. Något som jag inte fick uppleva idag... :(

Nu ska jag ta lite glass, det är gott för en sjuk hals och en ledsen själ...

Höst och sommar på samma gång

Vilken härlig dag! Varmt och skönt som om det vore sommar, men den krispiga luften och färgprakten omkring en skvallrar om att vi nu obönhörligt är på väg mot hösten. Inte mig emot. Jag tycker om den här tiden på året, just för färgerna och den härliga luften.

Idag var jag och köpte lite blommor till min järnkruka. Höstigt och fint.

Eufori

Alla som skickat in sina manus vet precis vad jag pratar om när jag säger eufori. Den där känslan när man skickat iväg sitt manus som man tycker är oslagbart bra, och det bara pirrar i kroppen av förväntan och spänning. Någonstans innerst inne vet man att chansen att få ett "ja" är väldigt liten, men vågar man inget så vinner man ju som bekant ingenting heller. Man känner bara en lycka i kroppen. Lycka över att faktiskt ha skrivit något, och lycka över att ha vågat skicka iväg det för granskning. Man är ganska utlämnad egentligen. Utlämnad åt att förläggaren ska gilla det man skrivit, att de har en bra dag eller bara ren tur att manuset passade in i deras utgivning just nu. Men just nu tänker jag inte på att det troligtvis blir ett "nej tack" där också, utan jag vill leva kvar i den här sköna känslan av glädje och lycka, hopp och självförtroende. En egoboost utan dess like. Det behöver man verkligen.

Kuvertet ligger kvar i hallen för vi hann inte skicka det igår, men idag ska det väl förhoppningsvis ut på finåkning.

Flyg, mina manus, flyg!

Nu är det äntligen dags att skicka ut mina barnboksmanus på nya äventyr. Jag har redigerat och skrivit om det ena manuset ganska mycket, och nu är det jättebra. Så bra det kan bli. Nu ska vi bara hoppas att något av dem faller förläggaren på läppen... Snälla, snälla...

Grattis på födelsedagen finaste dotter!

Idag för 15 år sedan låg jag på BB på Huddinge sjukhus och kämpade. Kl 16.20 den 30/9-96 föddes min lilla, fina dotter som numera är en stor, fin dotter.

Grattis mammas sötaste gumma!

NaNoWriMo

Snart är det dags igen för NaNoWriMo (National Novel Writing Month). En månad då man ska utmana sig själv (och andra?) att skriva ett råmanus på trettio dagar. Förra året var jag sugen på att göra det, men hann inte. I år kanske jag ska anta utmaningen. Jag har flera manus i huvudet som pockar på, men samtidigt känner jag att jag behöver göra klart de manus jag har.

Hur ska jag göra, skriva klart eller skriva nytt?

I-landsproblem, jag vet...

Någon annan som ska delta i NaNoWriMo i år?

Sjukstuga igen

Sonen har varit lite hostig sista dagarna. Egentligen bara på morgonen, men idag eskalerade det. Nu hostade han på eftermiddagen och kvällen, och det lät inte så bra. Han var trött och hängig, så imorgon ska han vara hemma. Dessutom känner jag mig också lite hängig, så det är nog bra för mig med att vara hemma en dag och hämta tillbaka krafterna.

Det var verkligen skönt att sitta i solen idag och bara ta det lugnt och njuta. När solen väl kom, vill säga. På förmiddagen blåste det och att sitta i skuggan med blåsten vinande runt öronen gjorde att vi frös otroligt mycket. Jag längtade efter ett par vantar och en halsduk i det läget! Otroligt med tanke på det fina vädret som blev sedan, då jag satt och svettades i solen.

Kanske det blir en och annan rad skriven imorgon...?! Hoppas det. Jag saknar mina vänner; orden.

Sämre kan man ha det...

Sol och värme till slut. Nu sitter jag och jäser med god thaimat i magen, och Fridas bok Charlotte Hassel i knät. Ahh! Det är ett hårt jobb att vara lärare, men nån måste ju göra det.

Här är jag idag...

Eleverna har friluftsdag och ska göra en stadsvandring. Jag och en kollega sitter på pass och väntar på elever som ska komma förbi och få sitt "kort" signerat. Det blåser snålt så i skuggan där vi sitter är det kallt. Brrr...

Filar det sista...

(Bild lånad från nätet)

... på mina barnboksmanus. Det ena manuset har jag skrivit om en del, och nu har det vilat lite så jag kan börja peta i det igen. Nu håller jag på att finslipa både manus och följebrev, och alldeles snart så ska de få fara ut och flyga igen. Fast nu till ett annat förlag.

Flyg ut i vida världen mina fina manus, och låt nu förlaget tycka att något av er är tillräckligt bra så de vill ge ut det!

Var ligger utomlands? - Malin Roca Ahlgren

Har äntligen fått min efterlängtade bok av finaste Malin idag, och ikväll läste jag den för min son. Han var helt fascinerad och sade efteråt att "den var jättebra". Och jag måste bara få hålla med!

Boken handlar om Leo som ska åka utomlands. Boken berättar jättefint och pedagogiskt om att människor ser olika ut, klär sig olika och pratar olika "utomlands". Bilderna som Mats Molid ritat till är så vackra, och det är lätt att låta barnen prata runt dem.

En riktigt underbar bok som vi kommer att läsa många gånger!

Betyg: 5 av 5!

Grattis Malin till en jättebra debut!

Jobb, jobb, jobb...

Har suttit hela kvällen hemma och jobbat med en kurs som jag har just nu med ettorna: hälsopedagogik. En intressant, men svår kurs. Nu har jag gjort lite instuderingsfrågor till ett kapitel som de får jobba med imorgon, och så har jag jobbat på en examinationsuppgift. Hu vad svårt det är! Jag har svårt att veta om jag lägger mig på en för hög nivå eller ej. Ska resonera lite med min kollega imorgon om den är ok eller om jag måste göra om den.

Nu ska jag lägga mig (alldeles för sent) och hoppas att sonen sover utan mardrömmar inatt. Han har vaknat två nätter i rad nu och drömt konstiga saker och därmed blir ens egen sömn störd.

Zzzzzzzzzz........

Drömmar

Drömde att min roman blev utgiven av ett stort förlag. Vilken dröm det vore... Kan den bli sann? Jag vet inte. Allt jag kan göra är att hoppas, hoppas, hoppas.

En morgon som den här är det enklare att hoppas. Krispig luft, vindstilla och 8 grader. Hösten är här.

Gillar inte bokmässan...

... eftersom jag inte var med. I år heller. Buhuuu! Har medvetet hållit mig borta från bloggen, facebook och twitter för att slippa läsa om hur KUL alla har på mässan. Min syster var där också... Men inte jag... :(

Kommer jag att vara där nästa år? Det hoppas jag verkligen. Kanske med en egen bok i handen? Det är ett mål att drömma om i alla fall.

Nu ska jag sova efter en "week from hell" där allt gått tokigt. Då menar jag ALLT! Förutom idag då jag köpte en ny, fin dator som jag skriver på nu. Behövde en bättre dator att sitta och jobba på när jag jobbar hemma på kvällarna (nej, vi lärare jobbar ju inget över... ;))

Där du är...

Där du är, finns ingen smärta

Där du är, finns inget lidande

Där du är, kan inte jag komma och få hjälp när jag behöver dig.

Där du är, kan inte jag prata med dig.

Där du är, kan jag inte röra vid dig.

Där du är, finns inte jag.

Men du är ändå här.

Genom mig, min syster och våra barn finns du ändå här.

Genom oss, i oss.

Ditt arv, dina tankar och omtankar lever ändå kvar.

Du är där, vi är här.

Varför är du inte här?!

Ett år har gått - vila i frid, mamma!

Idag för ett år sedan satt jag, min syster och vår moster vid mammas dödsbädd och bara väntade. Vi fick vänta ända till 23.20 innan hon drog sina sista andetag och slutligen fick ro.

Idag blir det en tur till minneslunden. Ofattbart att ett år har gått. Jag förstår inte riktigt på alla plan att hon är borta. Inte än. Det gick så fort. Hon hade legat på sjukhus en månad och ingen fattade vad som var felet med henne egentligen. Så blev jag inringd från min praktikplats att vara med när de meddelade att hon hade spridd cancer, och att man nu skulle koncentrera sig på att hon skulle ha det bra tiden som var kvar. Mamma fick en chock av det, på riktigt alltså. Hon blev förvirrad och hennes puls blev skyhög och blodtrycket jättelågt. Snabbt som attan fick hon ett enkelrum där hon fick smärtlindring och lugnande. Detta var två dagar innan hon dog, och hon hämtade sig aldrig från chocken. Hon dog inte av cancern i sig, hon dog av chock.

Det känns bra att vi fick sitta hos henne på slutet och ge vår närhet och värme till henne när hon gick över till andra sidan. Nu tror vi att hon är i sitt älskade Spanien. Hon sitter på stranden och gräver ner tårna i den varma sanden, lyssnar på vågornas brus och njuter av sangria och "Tocina de cielo" (en efterrätt som finns i Spanien som var det godaste hon visste). Där är hon nu, och hon mår så gott.

Vi saknar dig så, mamma!

Jag - mitt eget varumärke

Att bli författare innebär numera så mycket mer än att bara skriva böcker. Såg intervjun med Camilla Läckberg från SVT där hon berättade om hur hon ser på varumärket Camilla Läckberg, hur hon har arbetat upp det och hur hon vill att andra ska uppfatta varumärket. Hon sade en sak som jag fastnade för; numera köper man en Mankell, en Mari Jungberg osv. Det är inte bara boken man köper, det är ett varumärke.

Återigen funderar jag kring hur jag själv vill göra den dag jag blir utgiven (inte om, utan när). Ska man gå med på alla möjliga sorters reportage och intervjuer, bara för att synas och väcka uppmärksamhet och nyfikenhet, eller ska man tona ner sig och därmed kanske inte sälja så många böcker? Jag som person är tillbakadragen och vill inte gärna stå i centrum (trots det är jag lärare... hehe), men jag vill ju såklart sälja böcker också. Jag kanske ställer upp på vissa saker som kan gynna mig och som inte känns för onaturliga och konstiga, men "hemma-hos-reportage" kan man glömma att se mig i. Never. Jag skulle skämmas ögonen ur mig över mitt ostrukturerade hem, haha! Nej, allvarligt, jag vill inte att det ska bli för privat, och mitt hem är min privata sfär där jag inte släpper in någon. Säger jag nu i alla fall. Jag vet inte hur det blir den dagen jag står där och måste väga nyttan mot integriteten.

Det är lika bra att börja fundera på hur man vill göra. Det är inte lätt det där...

Hur tänker du kring detta?

Orden plussas på

Just nu skriver jag till en scen, där min hjältinna verkligen visar sig från sin mest uppnosiga sida. Nu pratar vi 1350-tal, och på den tiden hade kvinnan inte mycket att säga till om. Detta stoppar dock inte min hjältinna. Hon diskuterar gärna kvinnans rättigheter med den tidens trångsynta män, och kämpar för att hon ska kunna få ta del av det hon förvägras som kvinna.

Tyvärr finns den här trenden även i våra dagar. Kanske inte så mycket i Sverige, men tänk alla länder där kvinnor förvägras undervisning, adekvat vård och kärlek för att man är född med "fel" kön. En horribel tanke som i vårt upplysta och jämställda samhälle borde vara mer belyst. Som tur är finns det hopp. Det finns alltid hopp, det överger oss aldrig och vi får aldrig ge upp hoppet att kvinnorna ska få det bättre.

Nåja, nu ska jag inte ge mig in i den diskussionen utan det handlade om mina ord. Orden som läggs på varandra och blir en härlig enhet i mitt manus. En enhet som förklarar, berättar, berör. Det är härligt med ord, att få testa dem mot varandra och i ett sammanhang. Funkar de, funkar de inte? Just nu skulle jag faktiskt vilja ha en testläsare som kunde bedöma manuset och se om det håller, eller om jag är ute och svävar för mycket. Suck. Ibland önskar jag att det fanns ett "facit" på hur man ska skriva...

Nu svävar jag ut igen... Tur jag har bloggen att svamla på i så jag inte svamlar i manuset. Hrrm...